Åkte till Karlskoga och hade med världens bästa Helen som mental coach. Det kändes tryggt att ha med henne, jag blev liksom laddad och avslappnad på samma gång. När jag tävlar Hilja blir jag sällan nervös. Jag vet att hon är duktig och att hon gör sitt allra bästa. Dessutom tävlar vi inte för att jaga pinnar.

Vi jagar ett större mål – ett fungerande slalom.

Både agility- och hoppbanan var svåra, bland de svåraste klass 1-banor jag sprungit. Men för mig som är rutinerad så kändes banorna bara roliga. Jag vet hur jag ska handla och jag är säker på min hund. Jag vet vad hon kan och det enda problemet vi har är ju slalom. Vilket visade sig i båda lopp.

Jag är inte ledsen för att vi diskade oss. Jag är inställd på att vi kommer att göra grymma lopp, men diska oss vid slalom. Det känns skönt att ha ”bestämt” det. I Lindesberg var jag ledsen, men jag tjänar inget på det. Hilja kommer definitivt inte att göra korrekta slalom då. Istället ska jag testa olika saker på varje tävling och se vad som fungerar bäst.

Igår testade jag att vara noga i agilityloppet. Det resulterade i en lite låg Hilja som blev osäker. I hopploppet peppade jag henne mycket och det gav en gladare Hilja som inte orkade hålla ihop. Men slalomet och känslan i hopploppet var bättre än i agilityloppet. Nu i helgen i Frövi ska jag peppa henne och testa att gå lite före. Så får vi se vad som händer då.

Loppen i sig var kalasbra! Jag är nöjd med henne och med min handling. Blir lite sen i hopploppet och då missar Hilja ett hinder och springer in i fel tunnel, får springa fortare nästa gång! Jag gillar när Hillan tar egna initiativ och det blir tokigt, det visar bara att hon är på gång!

Här kommer filmen, båda lopp är med på samma film.

Det har varit lite för mycket bilstrul på sistone… Tur det finns rara människor med startkablar på tävlingen. Vi funderar på en nyare bil, för det går ju inte att hoppas att den här startar. ;)

Igår tävlade vi agility i Lindesberg. Hilja skulle äntligen göra sin årsdebut och Hejja skulle få vara med om sin första agilitytävling! Och så var ju Colt med förstås! Plus en massa härliga agilityvänner. Mysigt! Dessutom sken solen, allt var liksom perfekt.

Hiljas första lopp var hopploppet. En inte helt enkel bana med luriga linjer (endast en nolla i large bevisar min åsikt). Som vi förstås löser hur bra som helst. För är det något Hillan är duktig på så är det att läsa min handling och vara uppmärksam! Men sen här vi det där förhatliga hindret slalom. Som vi har kämpat med i så många år (!). Så det sket sig.


Titta bara, hon går så fint så!

Hon går in rätt, men missar portar mitt i. Jag tog om en gång, men då gick hon ännu sämre så jag valde att springa på. Ja, jag blev ledsen och uppgiven. Frustrerad är bara förnamnet. Nåja, intalade mig själv att ta nya tag i agilityloppet. Och vi gör återigen ett riktigt bra lopp, men sen har vi ju slalom… Så det sket sig igen. Och min frustration ökade ännu mer, likaså min uppgivenhet.

Inte över min finaste Hilja, hon är så bra. Det jag blir så ledsen på är att jag inte förstår vad som blir fel, varför hennes sinnesstämning kring slalom är som den är. Varför blir hon låst och varför lyckas jag inte lösa upp denna förhatliga knut vi har kring slalom. Jag har lyckats lära min Harry ett slalom som håller världsklass, men vad jag än gör så blir Hiljas slalom aldrig bra.

Jag förstår att Hilja känner av min frustration och att det inte gör saken bättre. Men efter flera års kämpande med detta hinder så är frustration svårt att undvika. Vi tar nya tag och får hjälp av världens bästa Per!

För att prata om betydligt roligare saker så tar vi fröken border collie! Som minglade runt på tävlingen som vilken världsvan tjej som helst. grymt skönt att hon är så sansad och behaglig. Vill inte ha en border collie som hänger och flänger kring plan. Så vi jobbar vidare, men starten har varit över förväntan! Duktig tjej!

Colt då. Jodå, det hade kunnat bli två superlopp för han gick så fint, så fint! Agilityloppet var grymt, förutom mitt enorma misstag på slutet som orsakade oss en disk istället för pallplats! Hopploppet var en riktig utmaning och jag tog oss runt med mycket vilja! Tyvärr blev han för tajt vid ett hinder så vi fick en femma, men vi vann! Attans! Han är sååå rolig att springa med just nu, följsam, smidig och snabb! Bästa Colten!

Nu laddar vi lite denna vecka och så kör vi igen i Götene på lördag! Woop Woop!

Idag har vi tävlat DM, igår tävlade vi KM.

KM igår började riktigt bra! Nolla med Cocos (grymt lopp, ett av våra allra bästa) och Harry och en disk med Hilja i hopploppet. Cocos ledde inför agilityloppet och Harry låg på en fjärde plats. Men i agilityloppet tokade allt till sig och det blev disk med alla tre. Harry vimsade mest omkring och var söt, fick publiken att le och även jag skrattade.

Nya tag idag på DM. Jag körde Harry, Hilja, Cocos och Elektra.

Vi inledde lite svajigt i agilityloppet. Harry fick en femma på balansens nerfart, annars ett väldans fint lopp. Hilja fck en femma i slalomingången som var svår. Elektra gick ur slalom i sista porten, attans. Cocos fick tio fel, slalomingången samt att hon gick ur slalom. Men alla hundarna vidare till hopploppet iaf!

Och där skärpte jag till mig minsann! Cocos var först ut och tyvärr tog hon en tunnel för mycket, synd för hon gick så fint! Alla de andra hundarna nollade jag!!! Elektra vann, Hilja var trea och Harry var fyra!

Det gjorde att det sammanlagda resultatet för mina hundar blev:
Cocos tyvärr disk
Hilja 5a, 5 fel 81,29 s
Elektra 4a, 5 fel, 80,00 s
Harry 3a, 5 fel, 76,64 s

Wohoo, min pinscherprins! 3a på DM, inte fy skam! Och att placera sig som 3a, 4a och 5a är ju inte dåligt. Jag är givetvis galet nöjd, men tävlingsmänniskan i mig önskar ju förstås att de där fem felen i agilityloppet inte hade varit…

Finaste hundarna!

Himla bra dag, 8 lopp endast en endaste disk!

Sen är det ju himla kul att gammelgubben för en gångs skull får vara bäst av mina fyra stjärnor! Min pinscherprins!!!

Hilja gjorde ett fantastiskt bra jobb idag! Är så stolt över henne!!!


Harry flyger över muren, foto: Karin Svedjebro

Woooaaaaw! Vi har gjort det, genomfört vårt allra första agility SM! Jag har både hunnit gråta av oro och glädje, varit strålande överlycklig och stolt samt förtvivlad och tom. Hela helgen har varit helt magisk från första stund till sista, med undantag av någon timme där hela min värld rasade samman…

Låt oss ta det från början. Detta inlägg lär bli långt, men jag skriver det minst lika mycket för min egen skull som för er kära läsare. Det här är en helg jag aldrig vill glömma, aldrig någonsin!

 

TORSDAG

Jag och alla hundarna (Harry, Hilja och Elektra) åkte ner mot Falkenberg vid 14-tiden. Resan gick bra och väl framme letade vi reda på vår fina stuga och tog en promenad för att utforska omgivningarna. Vi gick ner på stranden, Olofsbo havsbad, och promenerade längs med hela strandkanten. Underbart, men kanske lite väl blåsigt.


Mysigt i stugan, det var väldigt fräscht och snyggt!


Det var blåsigt på stranden, Harry fick också ståndöron.

På kvällen anslöt övriga lagmedlemmar. Det var tre förväntansfulla Gubbröratjejer som gick och lade sig den kvällen…

 

FREDAG

Den stora dagen var äntligen här. Vi vaknade av en väldans pigg Harry, han visste precis att något spännande var på gång. 8.00 fick man resa tälten så vi var på plats på tävlingsarenan kvart i och var så redo! Efter att vi rest tältet så gick vi mot veterinärbesiktningen…

Jag hade ju med mig alla tre hundarna, men Hilja behövde ju inte undersökas. Harry var först ut och jag berättade för veterinären att Harry fick ett litet blåsljud konstaterat vid en undersökning i december på Strömsholm. Veterinären bara nickade och fortsatte att lyssna på hjärtat. Hon lyssnade och lyssnade och började se lite bekymrad ut.

Sen säger hon att han inte har ett litet, utan ett jättestort blåsljud på sitt hjärta. Det kom som en chock!

Jag blev alldeles gråtfärdig, inte av oro för att inte få starta utan av oro för min prins, min finaste hund! Hon bad mig springa i full fart med Harry, han skulle få upp lite tempo och sen skulle hon lyssna på hjärtat igen. Så vi sprang, Harry studsade runt hur glad som helst medna hans matte sprang där med tårar i ögonen.

Hon ville lyssna på hjärtat igen och förklarade att hans hjärta hade slagit oregelbundet första omgången. Det kan det göra på vältränade hundar, men den oregelbundenheten ska försvinna när de får upp lite flås. Efter att vi sprungit fram och tillbaka så hade all oregelbundenhet försvunnit, bra det iaf.

Jag var nog rätt chockad och minns inte exakt vad veterinären sa. Hon tyckte att jag skulle tävla och fortsätta att träna och tävla som vanligt, men om han skulle bli trött skulle jag förstås bryta. Att tävla på SM var inga problem, men hon tyckte jag skulle kolla upp honom när jag kom hem med ett ultraljud.

Sedan undersöktes Elektra, hon gick igenom utan några problem, och jag stod där med huvudet fullt av hemska tankar…

På andra sidan väntade Ida och Per och när jag skulle berätta för dem så bröt jag ju förstås ihop. Jag var väldigt ledsen ett tag, men med lite peppande och tröstande ord från många så kändes allt mycket, mycket bättre. Inget fick förstöra vår helg, vi skulle ju få göra det vi längtat efter så länge. Jag försökte verkligen pressa bort de ledsna tankarna och glädjas åt allt roligt vi hade framför oss.

Vi åkte tillbaka till stugan och vilade några timmar innan det var dags att ge sig tillbaka till arenan för invigning och banvandring för oss! Vår allra första banvandring på ett SM! Vi passade även på att ta lite lagbilder, jag älskar denna bild. Vi ser så glada och stolta ut!

Vi var garanterat det gladaste laget, med de fränaste brallorna, med de mest stylade hundarna och de allra finaste och mest kärleksfullt  handsydda halsband och sele. Att sedan få knyta fast nummerlappen upp på allt, det var en helhäftig känsla! Tänk att vi fixade att kvala till SM med våra gubbar och vår röra – magiskt! Tänk så många som försöker som inte lyckas…

Så småningom var det äntligen dags för banvandring, vi har startnummer 7 med laget. Under banvandringarna så blåste det ner hinder åt höger och vänster, gungan fick bytas ut mot ett extra A-hinder.

Så laddad som jag var! Nervös, ja självklart, men mest laddad! Era fick tyvärr en disk, i övrigt ett grymt lopp som vanligt! Sedan var det min och Harrys tur! När jag ställde mig vid starten så blev jag nästan lipfärdig, dels så tänkte jag på blåsljudet och bara känslan av att få stå där med min finaste pinscherprins var rörande!

Sen taggade jag igång och så körde vi! Det gick så himla bra! Nolla!!!

Min finaste SM pinscher, vilken kille alltså!

Harry var sååå duktig och tog alla kontaktfält och byten så fint så! Han hoppade smidigt och elegant och kändes så glad. Jag tror han njöt lika mycket som jag själv gjorde. Jag kan inte vara mer nöjd med vår SM debut!! Wohoo!!

Ida fick tyvärr lite strul kring muren, men lyckades rädda situationen! Josefin och Azlan går in och sätter en snygg nolla! Yaaaay! Vi är med till morgondagens final! Så underbart! Efter att vi sprungit så kikade vi på medium och lite på small innan det var dags att bege sig hemåt och förbereda lite käk och mys i stugan.

Gick och lade oss väldigt nöjda och riktigt taggade inför morgondagen! Elektra skulle köra sitt första lopp och Gubbröra skulle köra final!

 

LÖRDAG

Dagen startade redan 07.00 med banvandring för Elektra i hoppklass. Banan kändes bra, jag visste att vi skulle klara det bara jag höll ihop! Jag var konstigt nog knappt nervös, bara väldigt taggad! Det kändes så naturligt att ställa sig där på startlinjen med finaste Elektra! Wohoo!

Vi gör ett väldigt fint lopp, nolla!!!

Åååh, vilken härlig känsla det var!

Vi hamnade på en fin 23:e plats inför morgondagens final. Dagen kunde ju inte ha börjat bättre! Jag var så glad när jag gick i mål! Stolt över mig själv, lycklig över att ha fått chansen att springa ett SM med Elektra och nöjd över att jag vill, vågade och kunde! Woaw, vilken ultrahärlig känsla!

Filmen på Elektra ser ni lite längre ner.

Sedan var det bara att gå omkring och njuta i väntan på Gubbröras final! Jag var cool, nervös, laddad, taggad, galet nervös, läskigt laddad och så vidare. När det närmade sig banvandring så rusade alla känslor omkring i kroppen!

Visst, det är som vilken agilitytävling som helst. Vi har gjort detta så många gånger. Men ändå, det är en magisk känsla att vara på ett SM. Det är det här man har laddat och väntat på ett helt år! Så nej, det är inte vilken tävling som helst, det är SM! Alla är där, alla känner spänningen i luften, alla är glada och hejjar. Jag tror man måste uppleva det innan man verkligen kan förstå det, det är sannerligen beroendeframkallande!!

På banvandringen kändes allt bra, vi hade allt att vinna! Banan var inte svår, men den hade sina knepigare ställen. Och med lite nerver på det kan allt hända.

Era går in och gör ett snabbt lopp, men tyvärr trillar tre bommar så 15 fel. Dags för Harry och jag. Jag känner mig lugn, jag vet att vi fixar det här! Så vi går in och bara kör! Tyvärr trillar en bom för oss så 5 fel, men jag är vansinnigt nöjd med vårt lopp!!! Bästa pinscherprinsen! Jag är sååå glad när vi går i mål!

Idag går in och sätter en säker nolla, bästa Kezo! Tyvärr med yttepyttelite i tidsfel. Sedan var det Azlans tur, vi har redan tagit tre hundar i mål så allt var lugnt. Men det är ju en chans att förbättra felen. Tyvärr blir det en snöplig disk för Azlan. Men ändå, vi hade fixat vårt mål!!! Hejja oss!!! Bästaste bästa Gubbröra!!

Tyvärr, tyvärr strulade filmkameran så inget av våra lopp finns på film. Jag hoppas stenhårt att de som filmade live har sparat sina filmer och att man kan komma åt dem på något sätt. Jag har mailat några personer, så snälla håll tummarna! Jag vill så gärna ha hela Harrys SM debut på film!

Sist och slutligen slutade vi på en hedrande 8e plats av 24 lag!

Inte illa av oss tycker jag! Jag är stolt och glad över att tillhöra det gladaste och snyggaste laget! Och jag hoppas innerligt att alla vi kan köra SM även nästa år! Oooh, vad jag gillar Gubbröra!

Om jag sak sammanfatta Harrys och min insats så kan den inte bli annat än med beröm godkänt! Vi hade inte kunnat göra det bättre!! Två snygga lopp, det första nollat och det andra med en retlig rivning. Fattar ni hur nära vi var att dubbelnolla vårt första SM!?! Bästaste pinscherprinsen, du är min stolthet och glädje!

Efter vår final så gick vi av hundarna, spanade in den rafflande medaljstriden och sedan åkte vi hem för att ta en härlig strandpromenad samt käka lyxmiddag! Karin hade fixat tjälknöl på älg, åååh så gott det var!

Glada och stolta för vår åttonde placering!


Bus vid badet, knasiga hundar! Foto: Ida Cronebäck


Azlan och Hilja hade skoj! Foto: Ida Cronebäck


Kezo och Hilja. Foto: Ida Cronebäck

 

SÖNDAG

Sista dagen på detta underbara SM. Elektra och jag skulle springa finalen i agilityklass. Så spännande! Innan vi skulle köra så var det small och medium som gjorde upp om medaljerna. Det var sååå peppande att sitta på läktaren, man blir nästan lite grinfärdig. Både för de som lyckas bra, men även för de som missade. Mina favoriter föll tyvärr, men jag hoppas att jag kan se dem vinna nästa år!

Elektra och jag hade startnummer 62 denna dag och det kändes som ett bra nummer. Jag hann se några hundar i början, gå en promenad, tagga igång och ladda på som sjutton. Jag vara bara laddad när jag stod på startlinjen, inte alls nervös denna gång heller.

Det höll på att bli riktigt bra, men jag tappar henne efter A-hindret och hon drar över fel hinder. Aaaaah, tävlingsmänniskan i mig är sååå missnöjd för hade vi nollat hade det räckt långt! Men jag är väldigt nöjd med Elektras och min insats. Hon har känts så fin, så fin och har varit enkel och behaglig att köra.

Åh, vad jag grämer mig att jag inte höll i lite bättre…

Men åh vad stolt jag är över vår debut! Skitbra kört! Elektra är grym!! Hon är i så himla fin form just nu och går som tåget. Bara att tuta och köra känns det som. Det är så roligt att springa med henne, man känner sig liksom så duktig när man springer med Elektra! Nu längtar jag redan efter nästa tävling…

Att ha fått möjligheten att delta på ett agility SM har varit enastående. Allt runt i kring är så häftigt, jag har varit med som publik förut, men aldrig tävlande. Nu när jag väl fått chansen att tävla vill jag aldrig bara vara publik igen.

Jag kommer att tänka att varje lopp jag kör ska ta mig ett steg närmare SM upplevelsen. Jag ska höja min lägsta nivå och aldrig slarva bort ett lopp igen! Drömmen om SM!

Har jagat rätt på många bilder på mina hundar från SM, visar några här och fler kommer under veckan tror jag. Annars dröjer det lite till, men alla ska upp på hemsidan! Det är underbart att ha fotografer som fotar! Jag är väldigt glad att vi fastnade på bild!

 

Sist vill jag rikta ett enormt TACK till alla er därute! Ni är helt fantastiska med era rara ord, underbara stöttning och peppning, tröstande ord, kramar, glädje och värme! Jag önskar jag kunde ge varenda en av en en stor varm kram, för ni betyder mer än mest! Det här hade inte varit lika roligt utan er! Från djupet av mitt hjärta – tack finaste ni, för allt ni delar med mig! 

Det kan svänga fort i agilityns värld. I torsdags var det en sådär dag, igår var dagen helt grym!!

Igår var vi i Frövi, jag hade med mig alla utom Cocos då hon var iväg på annat. Harry skulle bara springa hopp 3 och Elektra och Hilja två lopp var. Det började med klass 3, hopp var först ut. Harrys lopp gick inte bra alls. Jag handlade dåååligt…

Elektras lopp däremot, det hade inte kunnat gå bättre! Vi startade sist, jag var så taggad och körde på! Vi nollade! När jag sitter där och klappar om Elektra så hör jag speakern säga att det var vinnaren vi just såg! Wooooaaaw!! VI VANN!!! Så himla kul!!!

Vinsten betydde en SM-pinne förstås, men även Elektras andra hoppcert. Bara ett kvar nu…

Elektras agilitylopp gick bra det med, förutom att hon rev hinder nummer ett. Lite trist, det var bara en enda nolla i klassen. Men men, man får helt klart tänka på dessa lopp som en väldans bra SMuppladdning! Mindre än en vecka kvar! Wiiie!

Eftersom Harrys hopplopp gick så dåligt så frågade jag lite snällt ifall jag kunde få köra Harry som efteråkare (alltså utom tävlan) och det fick jag. Tror ni inte att pinscherpojken går in och nollar loppet!! Det första agilitylopp vi nollar i trean! Han hade kommit tvåa!! Tvåa!! I en klass 3… Jag grämer mig lite att jag inte anmälde så här i efterhand kan jag ju säga.

Men, i min värld så nollade vi och tog Harrys allra första individuella SM-pinne. Även om det inte är på riktigt så är det på riktigt ändå.

Jag gillar dessa små tävlingar. För det är då jag har en chans! Att konkurrera mot alla snabba border colliesar med tillhörande grymma förare är kul, men då kan jag aldrig vinna. Aldrig. Därför gillar jag att även en sån som jag, som har väldans duktiga men kanske inte lika snabba hundar, kan ha en chans att få vara bäst någon gång.

För idag fick jag och Elektra vara bäst, i klass 3! Hejja oss!

Men vet ni, inte nog med att Elektra gör två fina lopp och att Harry nollar sitt livs första agilityklass, även Hilja visade var skåpet skulle stå!

Hon vinner hoppklass 1!!!!

Hon vinner, det trodde jag inte. Men det hände och jag är för jäkla glad! Jag vet att Hilja kommer att vinna fler klass 1 lopp, det har jag lovat mig själv. Min lilla, sötaste kelpietjejja – att hon kan vinna largeklassen är ju himla häftigt!

Agilityloppet gick himla bra det med, hade varit en nolla om inte jag hade varit för slarvig innan slalom. Ni ser det på filmen. I agilityklassen gör hon en rackarns fin gunga! Heja Hilja!

Helt klart en väldans bra dag på agilityjobbet igår. Jag känner mig stärkt inför SM!! Snart dags! 

Nu kommer det lite film.

HARRY:

ELEKTRA:

HILJA:

Igår Karlstad och imorgon Frövi. Vi genrepar inför SM!

Det gick ok igår i Karlstad. Bäst gick det med de mest rutinerade hundarna – Harry och Elektra. Den hund jag hoppas mest på (Cocos) krånglar det alltid med… Hilja skötte sig bra! Vi tar det i den ordning vi sprang.

HILJA
Först ut var en väldigt icke-Hilja-anpassad-hoppbana. Svängar hela tiden och en del svåra saker som salomingången och starten som började med en skarp sväng. Hilja gör sitt jobb fint, jag står alldeles för nära tunneln innan slalom och blir alltför nonchalant i slutet. Dålig handler! Det känns som om hon tappar fart när det svänger så mycket, jag får jobba på henne massor. Dock gör hon ett jättefint slalom i denna klass! Agilityloppet var däremot en perfekt Hiljabana! Raka fina linjer och en bana där man kunde springa. Bortsett från att jag är felplacerad vid slalom så gör vi banan fint.

COCOS
Jag vill så mycket och vi är sååå nära, men det vill sig inte… Skriver inte mer än så och att hopploppet var för jäkla bra!

ELEKTRA
Jag har inte tävlat med Elektra sen november i Rättvik. Inte den bästa uppladdningen kanske, men vad gör det när man har en så duktig hund som Elektra att springa med. En neslig vägran på hinder två i hopploppet och en lika neslig slalomingång, den borde hon ha tagit tycker jag. Ett rivet sista hinder fick vi med också i agilityklassen. Men det kändes bra, vi är på gång!

HARRY
Vi har inte tävlat sen mars, om man inte räknar med Kumlas inoff i april. Harry inledde dagen kalas med en stabil nolla i hoppklassen! Duktig prins! Agilityklassen gick han också fint i, men jag var väldans osäker på banan så jag startade som nummer ett och vi hade först banvandrat agilityklassen, sen hoppklassen, kört hoppklassen och inte hunnit se ett enda ekipage innan det var dags att köra agilityklassen… Gick dock bra, till gungan. Man skulle inte in i tunneln, men det tyckte visst Harry…

 

Nu taggar vi om för Frövi imorgon!! Alla är med, förutom Cocos.

Hiljas bästaste boll!

Jodå, en lång, kall, blöt och lite snopen dag blev det igår i Söderköping.

Hilja och jag inledde med en disk. Ett lopp där jag inte lyckades tagga igång mig själv och det ledde till ett dåligt lopp. Skärpte till mig till hopploppet och då minsann presterar vi nog ett av våra bästa lopp i karriären. Så himla bra, men Hilja rev sista hindret lite oturligt.

Men jag är väldans nöjd med loppet ändå. Bra fart, attityd och slalomet var kalas (med Hiljas mått mätt). Skönt att sluta på topp ändå!

Sen var det Cocos tur. Och med Cocos kom oturen och regnet. Vi gjorde så himla fina lopp, men nog lyckades det skita sig i varje lopp ändå! Störigt! Missade slalomingångar, tramp på liten Cocos i slalom och slarvig handling från matten. Blääää, en dålig dag på agilityjobbet.

Synd, för Cocos är så grymt duktig!!

Jag upptäckte ett angenämt problem med Cocos igår. Jag hann inte med henne! Jag har alltid känt att vi ligger i fas och att jag har koll, men igår hade hon en raket i rumpan och sprang som tusan! Skitkul, men jag var tydligen inte beredd på det. Min planerade handling blev inte alls som jag trott, Cocos låg före och jag låg efter flera gånger. 

Hon har lagt på en till växel och jag har missat det! Kul, hoppas det håller i sig!

Det var inte helt enkla klass 2-banor igår. Jag gillade de flesta, men i speciellt en bana var det nästintill omöjligt att hinna om man inte kunde lämna sin hund massor i slalom och knappt då gick det. Beviset på att det faktiskt var så var att domaren ändrade banan till small och medium. Surt!

Men, en annan gång är det vi i large som drar fördel av detta. Bara att blicka framåt och hoppas på lite mer flyt på nästa tävling. Jag vet att vi kan! Jag vet att vi är duktiga! Jag vet att jag är en tävlingsmänniska…

Jag är väldigt nöjd med mina hundar, trots brist på resultat så presterar de alltid sitt yttersta! Ingen skugga på dem, de är bäst!!!

Nu lite film!

Hiljas hopplopp, en rivning på sista hindret…

Cocos lopp:

Vi har varit i Götene idag, Biggan och jag! Och där hände det grejer!

Hilja har tagit sin allra första pinne! I agilityklass, trots en väldans tveksam gunga (hon blev skrämd nu i veckan) och ofärdigt slalom. Men skit samma, vi nollade och tog en pinne! Hon gick riktigt bra idag, i båda lopp. Hopploppet var sååå nära en nolla det med, men hon gick ur sista porten i slalom. Annars ruskigt fint!

Jag är så himla nöjd med henne. Jag vet att jag sagt det förut, men får vi bara ordning på vårt slalom så!

Cocos var också med förstås och vi gjorde två lopp med fem fel. Känns igen… Men hon gick väldans fint. I agilityloppet fegade jag ur och det brukar ju aldrig gå vägen… I hopploppet kröp hon under hinder nummer ett! Rackarunge! Men jag tog tillbaka henne, vi gjorde om och framför allt rätt! Supersnajsigt lopp av oss!

Cocos och jag är ett bra team, vi är duktiga tillsammans. Det är bara så att det krånglar lite ibland. Mer attityd på Emma – sen jäklar! Tur att Inger ska med nästa helg och kan jaga på mg lite! Josefin är därmed, så jag lär inte våga annat… 

Tre duktiga kelpietjejer idag! Biggan och Basta nollade båda lopp! Heja er!! Hilja gjorde två grymma lopp, en nolla och en nästannolla. Cocos gjorde ritkigt fina lopp, men det räckte inte ända fram just idag, hata femfelare! Älska Cocos dock!

Men vet ni vad, jag körde även lite pinscher idag! Gibson heter han och hans matte är gravid. Så då fick jag äran att springa i hopploppet. Det gick kalas fram till hinder nummer åtta som var slalom, han gick in fel och när jag tog tillbaka honom drog han mot matte. Jag lockade tillbaka honom så körde vi de sista hindren. Gibson är en duktig agilitypinscher och det var riktigt kul!

Här kommer filmer på hopploppen, tyvärr blev inte agilityloppen filmade.

Hilja:

Cocos:

I vanlig ordning ska året sammanfattas! Det är alltid lika kul att se vad vi har gjort. Föregående år har jag redovisat precis alla tävlingar och resultat, det kommer jag inte att göra i år. Det är tråkigt att läsa och tar lång tid att skriva. Så vi väljer ut alla bra bitar och plussar på med lite roliga och tyvärr även tråkiga händelser.

Jag tycker att det har varit ett roligt och resultatmässigt helt ok år. Det jobbigaste är ju att Harry haft problem med sin nacke och att Hilja skadade sig och fortfarande inte är bra. Vi får hoppas att 2013 är ett friskare år för Hilja och att Harry får fortsätta vara lika pigg och glad som han egentligen är! Han fyller ju tvåsiffrigt i mars, hujedamig!

Men nu – vårt år 2012!

Jag har tävlat Harry, Hilja, Cocos, Elektra, Pippi och några enstaka lopp med Hiljas bröder Colt och Vicke. Mest agility, men Harry har fått pröva på lite rallylydnad samt tävlat med sitt fina lag Gubbröra med sikte mot SM 2013. Sammanlagt har hundarna och jag plockat två uppflyttningspinnar och 7 SM-pinnar (både lag och individuellt) plus en ny titel RLD-N till Harry.

Njut av en liten bildkavalkad från året som gått, de ger en rättvis bild av vad vi sysslat med under året. Jag sätter även ut vissa filmer, så ni får skratta och även gråta lite.

 

JANUARI

Januari var väl som januari är mest, ganska händelselös. Promenader och träning, vi lärde in en hel del nya trix. Alltid lika kul att trixa med Harry, han älskar det. Hilja är inte lika intensiv och bjuder inte på lika många beteenden. Jag gjorde en väldigt trevlig grej – reste till London med jobbet för att gå på BETT mässan. Riktigt härligt och skojigt! Hilja fyllde 3 år 11 januari och tränades för att bli klar för en agilitystart. Inte en endaste agilitytävling var vi på under januari.

 

 

FEBRUARI

Inget tävlande denna månad heller. Däremot gjorde Harry och jag en lite häftig grej! Vi var med i en föreställning och visade lite trix på en show som hette ”Made in länet”. Det var jätteroligt och Harry var grymt duktig, finaste killen. Men det som jag minns mest från februari var ändå den film som jag och några andra pinscherälskare gjorde. Den blev väldigt uppmärksammad, både positivt och negativt. Jag skulle kunna skriva massor om just detta ämne, men jag väljer att via filmen en gång till istället.

 

 

MARS

Ännu en månad där vi inte tävlade. Knasigt vad man kan sakna agilitytävlandet alltså. Harry fyllde 9 år 17 mars! Tyvärr firade han sin födelsedag med nackont. Typiskt, just mars var en månad där nacken krånglade en hel del. Men lika fort som han blir dålig, lika fort försvinner det.

 

 

APRIL

Äntligen dags för tävling, på hemmaklubben dessutom. Klass 3 i ridhuset i Askersund jag tävlade med gamlingarna Pippi och Harry. Det gick bra, en nolla och en femfelare med Pippi och en galen disk och en neslig rivning med Harry. Elektra fick bebisar denna månad, ljuvliga små valpar! Harry fick återigen knas med nacken, men det gick över fort.

Harry blev undersökt av en duktig veterinär som heter Laxmi B Melwani som Klickerklok hade tagit hem till sig. Det var jätteintressant och jag fick värdefulla tips om hans nacke. Hilja debuterade på månadstävlingen, äntligen! Harry började träna rallylydnad för att göra sig redo för en ny karriär.

 

 

MAJ

Det var nu det var dags, dags för Hiljas debut i officiella tävlingssammanhang. Men innan det så gick Hilja, Coocs och jag en kurs för Jenny Damm! Jenny är magisk, hon vet precis hur hon ska göra för att få ut det mesta av alla ekipage, hon fick till och med mer fart på Hilja! Men debuten då, hur gick den? Strålande, bortsett från att vi ju inte kan slalom. Hon sprang på fint, eller vi båda två sprang på fint!

Mer agility blev det under maj. I Linköping tävlade Cocos och Hilja, inga nollade lopp men fina lopp var det ändå. Dagen efter gjorde Harrys lag Gubbröra sin första start och som vi gjorde det! Vinst och SM-pinne i hoppklassen! Hurra! Hilja tävlade även i Flen, vi körde bara hoppklasser eftersom vi inte hade några kontaktfältshinder klara.

Det var klass 3 tävlingar på Kumla bk, jag var med med Pippi och Harry. Pippi tog en SM-pinne i agilityklassen på lördagen, men eftersom hon inte kändes helt fräsch så startade vi inte på söndagen. Det här blev Pippis och min sista agilitytävling, nu är hon en pigg och glad pensionär! Harry gjorde finfina lopp, bland annat en nolla i hoppklassen.

Jag tävlade Cocos och Anni på Kumlas hösttävling, 8 disk av 8 möjliga – inte bra! En annan sak som inte var bra var ju Hilja och en remiss till Strömsholm skickades iväg.

 

 

JUNI

Harry gjorde ett jättefint hopplopp på lagtävling i Bro Håbo som inte gick någge vidare för laget dock. Däremot gick det mycket bättre på Kumla bks RallylydnadsKM där Harry slog till med en andra placering med 92 poäng! Fina och duktiga hunden! Jag fick ha Era hos mig några dagar och fick även tävla honom i Frövi där jag också tävlade Harry, Cocos och Hilja.

Det gick bäst för Cocos – en vinst i agility 2 på en svår bana! Era hade vunnit hopp 2 om han inte hade rivit sista hindret. Harry var väldigt söt och Hilja var duktig som vanligt. Hilja tävlade även på Örebro bk och gjorde ett kalasfint lopp även där, det var bara slalomen som strulade. Annars nollar hon liksom.

Harry gjorde rallydebut i ett regnigt Karlstad. 85 poäng fick vi! Jättebra ju!

 

 

JULI

Semester på Åland, ååååh så skönt! Men innan dess hann vi med en agilitytävling och en rallytävling. Vi körde agility på Kanonsabotören, jag och Harry, Hilja, Cocos och Elektra. Många lopp, men få som gav resultat… Harry tävlade rally i Ånnaboda. Jag trodde att det inte skulle gå för det började åska… Men pinscherpojken lyckades hålla ihop och vi fck 94 (!!) poäng av en väldigt hård domare.

Harry var inbokad på MR hos Lennart på Strömsholm, men Harry var i alldeles för fin form för att det skulle vara värt att göra en MR enligt Lennart. Åkte till Karlstad och bodde hos pinscheruppfödaren Karin på Noticeables kenneloch blev kungligt uppassad samtidigt som jag tävlade på Värmlandsrallyt med kelpietjejerna. Det gick ok, lördagen började lite svajigt, men jag avslutade stabilt på söndagen. Hilja gjorde sitt första lopp där hon gick runt, en femma på slalomingången bara.

 

 

AUGUSTI

Harry inleder augusti med att ta hem titeln RLD-N i Fagersta. Duktigaste pinschern! Hilja debuterar i agilityklass i Västerås, fina kontaktfält! Cocos tävlar också där och gör ett kalasfint hopplopp med en rivning tyvärr.

Sen var det tävling i Frövi, som gick ganska så dåligt. Harry gjorde en fin helg med tre lopp av fyra i mål. Hilja gjorde ett toppen agilitylopp med 5 fel på A-hindret och dessutom två hela lopp med fina slalom! Elektra och Cocos var också duktiga, men något fel här och där. På kvällen efter tävlingshelgen var Hilja halt och en tråkig resa med utredning av vad som egentligen var felet startade och håller tyvärr på än idag när detta skrivs.

Jag fick låna Era igen och när Josefin lämnade honom här så passade vi på att träna lite tillsammans. Det ser du på filmen här nedanför, duktigaste hundarna! Det var KM på Kumla bk, jag körde med Harry, Elektra, Coocs och Era. Bäst gick det för Elektra som kom tvåa!

 

 

SEPTEMBER

Agility i dagarna två på Örebro bk inledde vi månaden med. Elektra gick grymt och vi tog en SM-pinne i agilityloppet. Harry och Elektra nollade båda två hopploppet på lördagen, men ingen SM-pinne. Era och Cocos tävlade bara på söndagen och det blev inga resultat. Jag fick låna kelpien Myra i hopplopept på söndagen och vi nollade och tog en SM-pinne. På vårt allra första lopp tillsammans.

Sedan blev det en tur till Bollnäs med laget! Där vi lyckades knipa en andra plats i agilityklassen av 26 lag! En SM-pinne till med andra ord! Så bra! Cocos tog en pinne i agility 2 och Elektra tog 2 SM-pinnar, plus en placering precis utanför pinnplats. Harry var fantastiskt duktig hela helgen i alla sina lopp! Så rolig helg!!!

Efter Bollnäs blev det lite tyngre, Harry skulle operera bort två knölar. Men när veterinären ringde efter operationen och berättade att allt gått bra och att det bara var fettknölar kändes livet glatt igen! Lite jobbigt var det dock att inte komma någon vart med Hiljas hälta. Vi åkte än hit än dit, men inget fel hittades.

 

 

OKTOBER

Gubbröra tävlade utan oss och knep en tjusig SM-pinne i agility i Sävsjö, grymt tjejer! Vi var inte med pga karensen efter Harrys operation plus att vi ordnade en rallytävling på Kumla bk som gick alldeles strålande arrangörsmässigt. Harry tränade vidare på fortsättningsskyltarna i rallylydnad eftersom vi hade en tävling inbokad i november.

Cocos och jag avslutade agilityåret tillsammans i Kristinehamn med att göra två superlopp! Ett räckte till vinst och det hade det andra också gjort om jag inte hade halkat i leran precis i slutet av loppet… Men en pinne i hopp blev det! Hilja undersöktes på Strömsholm av bästa Lennart och han gav mig mycket lugnande besked. Hela Hilja röntgades igenom och inget stort fel hittades, förutom det plötsligt uppkomna blåsljudet då. Hilja hade ömma muskler och en liten mjukdelsskada vid hasen. Smärtstillande, antiinflammatoriskt och vila plus efterföljande rehab skulle göra henne bra igen.

Allt såg bra ut till en början, hon vattentraskade, vibbade, blev laserbehandlad av bästa Per, novafonbehandlad av mig och utökade motionen sakta, men säkert.

 

 

NOVEMBER

Novembers stora agilityhändelse är Rättvik! Åh, så kul det är att vara där! Jag hade bara med mig Harry och Elektra, plus bästa laget Gubbröra förstås. Helgen var stolpe ut för Elektra och mig, vi hade lika bra kunnat kamma hem 3 SM-pinnar om inte om vore, nu hamande vi precis utanför, mest pga otur! Men bästa laget knep en SM-pinne i hopp, nu har vi ”bara” två kvar.

Efter Rättvik opererade Elektra bort fula juvertumörer, bara att hålla tummarna för att det var snälla tumörer. Hilja var på återbesök hos Lennart och allt såg fint ut, fick ok att börja öka lite mer. Harry debuterade i fortsättningsklassen i rally med att roa publiken, vi blev inte godkända eftersom det saknades några få poäng. Nåja, söt var han iaf! Jag tävlade faktiskt Pippi den tävlingen och det gick bra. Jag glömde ett sitt och förlorade på så vis 10 poäng, resultatet blev därmed 88 poäng.

Hilja började ledsamt nog att halta igen och allt kändes bara blä och skit! Cocos kom och livade upp oss lite när hennes husse och matte var i Budapest på en långhelg.

 

 

DECEMBER

Det började underbart med massor av härlig snö och solsken! Jag blev fotosugen och vi begav oss ut i det fina vädret. Och där slutar allt roligt just nu… För efter denna snöbusfotografering har Harry haft en låsning i nacken. Han ligger just nu i skrivandets stund inlagd på Strömsholm. Förhoppningsvis ska han bli ordentligt undersökt imorgon och sedan få komma hem till sin matte!

Jag är ärligt talat livrädd för morgondagen. Även om jag inte vill tänka eller tro det så finns de där mörka tankarna där. Tänk om det visar sig vara så illa att det enda rätta jag kan göra är att låta honom gå. Jag vill inte, vill inte, vill inte tänka de tankarna. Men likväl dyker de upp. Jag vill ha ut detta inlägg innan jag åker till Strömsholm, för tänk om mina värsta farhågor besannas imorgon. Hur ska jag kunna klara av att jobba imorgon… Inlägget är därför tidsinställt.

Åh, idag önskar jag att jag aldrig hade tagit de där vinterbilderna!


Harry och Killen tidigt imorse, på väg mot Fagersta. Älskar Harrys min. ”Va, ska jag åka här??”

Japp, idag körde Harry rally på rallybanan. Han var lite konstigt, gick runt och pep och stannade upp. Jag tror att han trodde att jag hade godis i handen och att det störde honom. Jag hade förstås inget godis i handen, men ibland har jag det när vi tränar. Måste träna bort det!

Vi tävlade i Fagersta idag, två lopp för Harry i fortsättningsklass, våra första starter och ett lopp med Pippi i nybörjarklassen. Harry var nära i första loppet, 69 poäng och fick 64 i det andra loppet. Han snurrade mycket, gick bakom mig och snurrade runt mig, stannade och bara glodde och kändes lite konstigt som sagt. Men han var samtidigt glad och så där söt som bara en studsig Harry kan vara.

Det finns bara en film, eftersom jag inte hade någon som filmade det första loppet. När jag tittar så ser det inte lika dåligt ut som det kändes. Han ser trots allt glad ut och det är ju ganska prioriterat. Sötaste, knasigaste pinschern!

Vi fick 10 poängs avdrag för fel utfört moment i första klassen och hela 30 poängs avdrag i andra loppet (filmen). Kommentaren till första loppet var: ”Underbar bakdelskontroll!! Kändes lite stressigt”, jag håller med i båda kommentarerna. Kommentaren till det andra var ”Ibland blir det FÖR KUL! Bra jobbat av matte”.

Tävlingsmänniskan i mig säger ”faaan”, hundägaren i mig säger ”fniss, vilken tokig hund jag har”! Harry är en kul kille och jag är säker på att vi smäller till på någon tävling här framöver. För när han går bra, går han ju riktigt bra.

Som tur var så hade jag allra finaste Pippi med mig också! Henne kan man lita på! 88 poäng och därmed fick Pippi en ny titel att lägga till sitt namn, RLD-N. Hon hade kunna haft minst 98 om inte jag hade glömt att hon skulle sitta vid moment 2. Typiskt! Söt är hon iallafall, taggad också! Ni ser i filmen hur hon tuggar lite på mig vid språngmarschen. KnasFia!

Så kul att få åka på tävling med Pippi igen, hon är speciell den här hunden.

På tal om något helt annat. Vad fantastiskt underbart det måste vara att ha en sådan här fin träningshall! Tänk om vi kunde fixa något liknande i Kumla/Örebro. Någon som är sugen att jobba lite för det? Jag tippar att vi är ett gäng som är sugna!

Nu ska jag däremot slänga mig i soffan med ett glas rött, aaaah, sköna lördagkväll!