Ikväll har Harry tävlat agility i Linköping med sitt bästa Gubbröra! Åååh, tänk vilken oerhörd tur jag har som får tävla agility med min finaste Harry. Jag är så glad att vi får köra agility tillsammans fortfarande. Jag oroar mig lite, att han ska vara stel och så. Men jag har så snälla vänner som övertygar mig att han ser normal ut.

Tror det blir lättare för mig sedan när han är pensionär, då ska jag försöka att inte oroa mig. Jag vill ju inte göra något som är fel för honom. Men han var så glad idag! Han visste precis vad som var på gång när jag packade väskan och tog på mig tävlingskläderna. Han ville åka på en gång!

Och glad var han också när vi körde. Han må ha tappat mycket fart, men det gör inget så länge han har roligt! Och det hade han ikväll! Första loppet, som var agility, blev det knas kring gungan så vi fick hela 15 fel innan hinder nummer 5. Men sedan körde han på så fint så! Hopploppet nollade vi! Så himla kul!

Nu är det snart dags för Harrys sista officiella klass 3 tävling, det blir på vår tävling i Askersund. Kumla bks alltså 12 april. Då ska Harry köra två hopplopp. Jag tror det kommer att bli väldigt känslosamt, men samtidigt känns det skönt att ha ett planerat slut. Vi har gjort så himla mycket tillsammans under åren. Och det kommer vi att fortsätta med, för vi kan säkert starta en och annan inoff – bara för att de tär så himla skoj!

Här kommer Harrys hopplopp från kvällens tävling. Finaste pinscherkillen min!

Idag har Harry tävlat agility igen, senast var i början på oktober. Det var även då vi tränade sist typ… Sedan oroar jag mig ju för att han är gammal, fyller ju 11 om en dryg månad. Och nacken förstås. Det är sannerligen inte nyttigt att oroa sig så här som jag gör!

Men när vi väl körde njöt jag i fulla drag! Min finaste pinscherprins, han är ju för rackarns bra alltså!

Det var alltså lagtävlingar i Stockholms Hundsportscenter, Knivsta bk var arrangörer. Allt flöt på perfekt och snabbt gick det också. Gubbröra var anmälda till en agilityklass och två hoppklasser. I första loppet (agility) var inte Harry med, men jag deltog på så sätt att jag höll i Era och Azlan.

Och mina bästaste bästa lagkamrater fixar 3 nollor och blir 2a!! SM-pinne till oss! Så jäkla bra! När det sedan är dags för hopplopp A så fixar Josefin och Ida ytterligare varsin nolla, men tyvärr drar jag på Harry fem fel. Attans! Utan den fem-felaren hade det varit en SM-pinne till! Sista hopploppet blir det disk på alla förutom Ida och Kezo. Kezo, det är lagets klippa, så himla duktig!!

Harry kändes så himla härlig! Han var glad, hade bra tryck under tassarna och gick riktigt fint på underlaget. Han kan ju inte hjälpa att han har en slarvig matte. Första loppet drog jag honom förbi ett hinder och i andra hände nästan samma sak. I första loppet han jag stoppa honom så vi fick bara en vägran, men i andra hann jag knappt märka vad som hände.

Till nästa tävling ska jag skräpa mig! Ska även försöka att inte oroa mig så mycket heller…

Här kommer en film, tyvärr är det första loppet inte filmat. Det var bättre, men det är ju hur som kul att ha film på den finaste pinscherkillen jag vet!

På kvällen var jag till ridhuset med tjejerna. Både fick gå en liten aktiveringsbana, så kallat RAM race. Hilja var grymt duktig och en liten miss på slutet gjorde att vi blev 3a. Duktig var hon hursom! Hejja gjorde banan på sitt sätt och var såååå duktig! Klarade av en sitt, stanna kvar-övning så där rysligt bra så jag blev alldeles stolt.

Hilja fick även köra slalom och efter detta pass känner jag att det minsann finns hopp för att Hilja ska få ett riktigt bra slalom! För ikväll var hon grym! Fina tjejen! Vi körde fyra pinnar mellanrum, fyra pinnar. Olika ingångar och jag sprang på snabbt. Inte ett endaste fel! Trots att jag pressade henne lite!! Grymt!!

Efter det blev hon så här trött:

Hilja har fått en egen hashtagg, den ni ser i rubriken. Det är lätt hänt att Hilja hamnar lite i skymundan, Harry gör ju så tokiga saker och ser så skojig ut på bild och Hejja är ju valp och alldeles underbar. Dags att Hilja lär sig att sticka ut lite. Hon är ju verkligen världens snällaste hund och helt makalöst bra! Dags att alla får veta det!

Så följ oss gärna på Instagram, där heter vi herrharry. Där finns alla bilder samlade, så ni ser vad mycket Hilja vill och vad mycket hon kan! Jag uppdaterar vårt Instagramkonto nästintill dagligen, ibland med fler bilder. Här ser du den senaste Hiljabilden.

Matte, jag har gjort en snögubbe! Den måste ju ha en näsa, är det bra här ungefär? #hiljavillochkan

Jag och tjejerna var till ridhuset idag. Hejja har ju haft lite svårt för hundar, tyckt att de är lite läskiga. Men det har blivit bättre och bättre. Så pass bra att det nu är kul att springa fram till hundar som tränar i ridhuset. Hehe, aldrig blir man nöjd. Annars var hon grymt duktig på det lilla vi tränade. Vi tränar på att runda saker, hon har mycket enklare för höger än vänster. Lång och kort tunnel springer hon gladeligen igenom, hon sitter till och med kvar och väntar! Så duktig!

Hilja fick köra lite rundbana och slalom. Slalom har vi från och med ikväll utökat till 8 pinnar. En skillnad på fart blev det direkt, men jag tror bestämt vi måste ta nästa steg, annars blir vi kvar på 4 pinnar alldeles för länge. Harry, han var väldigt missnöjd över att behöva vara hemma…

Men nästa helg, då ska världens bästa Gubbröra tävla! Till Stockholm ska vi och ha förbaskat kul med våra gubbar! Jag oroar mig massor över att Harry blir äldre, men ni ska veta att han är hur pigg och glad som helst. Idag promenerade vi 2,5 timmar och när vi kom hem undrade han vad vi skulle hitta på nu. Finaste prinsen, du betyder så mycket för mig!

Igår var jag på en grymt bra föreläsningsdag med Tobias Gustafsson från SWDI. Ska berätta mer om den någon dag för nu är det soffan som gäller!

Mitt favoritinlägg – det där jag sammanfattar vårt år och alla roliga saker vi haft för oss. Så kul! Detta året har ju varit extra speciellt eftersom jag tävlat agility SM för första gången. En helg jag sent kommer att glömma. Det har även varit ett år med massor av bra resultat på tävlingar och massor av underbara stunder tillsammans med mina raraste hundar.

Vi har ju även utökat vår flock med lilla Hejja, till min stor glädje och lycka! Harry och Hilja har varit friska och krya med undantag från början av året och kunnat tävla för fullt. Vi hoppas sannerligen att friskheten håller i sig över nästa år. Harry har fyllt 10 år och är lika pigg som en valp, tokiga hund! Hilja har gjort sin första riktiga säsong och gjort det riktigt bra.

Jag har tävlat Harry, Hilja, Cocos, Elektra och några lopp med Era. Sammanlagt har vi plockat ett gäng SM-pinnar, uppflyttningspinnar och gjort riktigt fina lopp emellanåt. Nu ska ni luta er tillbaka och följa med på en härliga resa, vårt 2013!

 

JANUARI

Som alltid så inleder vi året på fantastiska Åland. Nyår flöt på fint utan rädda hundar, helt magiskt! Harry, som legat inlagd på Strömsholm i slutet av december, visade inga spår på nackbesvär utan röjde på precis som vanligt. Hilja inledde dock året med att halta lite, typiskt. Så året inleddes med rehab för båda hundar.

Som tur var hundvaktade vi Cocos flera veckor så jag hade någon hund att träna lite agility med. Jag var på jobbresa till London under januari med, alltid lika kul att vara där. Börjar bli en tradition att vi åker på BETT-mässan varje år.

Hilja fyllde 4 år 11 januari och det firades förstås med tårta och partyhattar.

Harry fick efter rehab och viktuppgång testköra månadstävlingen som vi hade. Tjohoo sa Harry och rejsade på för allt han var värd på smallhöjd. Och inget krångel med nacken efteråt heller, skönt det.

 

FEBRUARI

När vi lämnat tillbaka Cocos till sin familj så fick vi hem Era istället. Härligt! Era och jag tränade lite agility och körde även månadstävlingen med bra resultat. Harry fick köra ett lopp på månadstävlingen, på mediumhöjd och gjorde det strålande! Cocos och jag inledde det officiella tävlingsåret med en klass 2 i Linköping. Småmissar i båda loppen, men härlig känsla.

Hilja fortsatte sin rehab och Per hjälpte mig och lasrade, klämde och fixade. Det gick framåt iaf. Ingen hälta, men bara koppelpromenader för att inte orsaka rusningar och på så vis slå upp skadan. Det började dock kännas lite bättre under februari, men trots det trubbades jag av och orkade inte bry mig om henne skada, jag tror jag förträngde den. Inte så att jag lät henne springa, utan att jag mer inte låtsades om den.

 

MARS

En av de bästa månaderna, den när man känner att våren är på ingång. Dessutom är det Harrys födelsedag och denna gång fyllde han hela 10 år! När blev han så gammal? Fast, han känns inte direkt gammal. Det spritter i benen och han hittar på hyss dagligen. Måtte han leva i många år till! Ett liv utan Harry, det är inget liv.

Månaden inleddes med sned nacke! Och vi som skulle tävla agility i Halmstad bara dagarna efter. Men nacken blev bra och agility tävlade vi. Det var ju liksom inte vilken tävling som helst, utan en lagtävling! Och vet ni, den gjorde att vi KVALADE TILL AGILITY SM!!! Förstår ni känslan när vi förstod att vi hade kvalat, vi bara skrek rakt ut!! Lyckligast! Så himla underbart!

Och inga problem med nacken heller. Och Hilja fortsatte att vara haltfri och fick börja springa lös igen.

På Harrys födelsedag var jag med Cocos i Askersund och jagade pinnar i klass 2. Och en pinne blev det trots att vi nollade två lopp. Men det var snabbare hundar som också nollade det loppet så vi blev utan. I det lopp vi var trea med pinne så var de fyra första hundarna inom samma sekund, tajt alltså.

Månaden avslutades med månadstävling där Hilja fick köra. Harry nollade sitt lopp, Hilja nollade också! Snyggt av en hund som inte kört agility på 7 månader! Elektra nollade och så gjorde även Cocos! 4 nollade lopp av 5, inte illa. Det femte loppet (med Cocos) så fick vi en fånig vägran på. Grymt bra känsla på denna månadstävling alltså!

 

APRIL

Påsken firades på Åland med de mest fantastiska ispromenaderna! Det kommer vi att leva länge på! Strålande solsken och knarrande isar, magiskt! Hilja fick springa lös hela tiden, och benet höll! Underbart!

Kumla bk ordnade en inoff till förmån för World Agility Open och där tävlade jag Harry, Hilja, Coocs och Elektra. Det var tunnelrejs, seniorklass och två vanliga banor. Alla hundar utom Cocos nollade tunnelrejset, dessutom vann Harry seniorklassen stort och Cocos vann agilityloppet. Elektra hade vunnit hopploppet om hon inte hade hoppat ett hinder från fel håll. Så en bra dag.

Sanna, Christian och pinscherKelly hälsade på oss och snälla Christian fotade massor av fina bilder på agilitybanan. Vi hann även med massor av prat och promenader. Klubben bjöd oss instruktörer på en peppkurs för Camilla Brundin som jag gick med Hilja och Cocos, de var riktigt duktiga.

Det blev även utomhuspremiär i Tranås i slutet av månaden. Jag tävlade med Era, tre disk och ett lopp med 15 fel blev det. Det är kul, men svårt att springa med Era! Jag njuter även om det blir fel, men det är ju roligare när det blir rätt förstås.

 

MAJ

Varje år åker vi till Sörön för att fota hundarna bland vitsippor, i år var inget undantag. Det är så himla vackert där, lätt vårt favoritställe. Våren var ovanligt sen detta år så det blev inget förrän i början av denna månad.

Hilja gjorde sin officiella tävlingsdebut på nytt, sen augusti 2012. Det var lite jobbiga känslor, jag upplevde Hilja som långsam och orolig, men det blev bättre dag 2. I mitten av maj så var jag instruktör på Pinscherlägret i Karlstad, en underbar helg med massor av roligheter!

Jag och Biggan var i Götene och tävlade med Hilja, Cocos och Basta. Det blev en pinne för Hilja i agility 1, hennes första! Cocos fick fem fel i båda lopp, vårt ”favoritresultat”… Sedan åkte jag och min klass på klassresa till Åland, en vecka som var alldeles finemang! Direkt efter att vi kom hem så var det agilitytävling i Söderköping med Hilja och Cocos. Hilja gjorde ett fint hopplopp, men rev tyvärr sista hindret. Cocos och jag hade en riktig skitdag.

 

JUNI

Den viktigaste, den största och den häftigaste månaden! Agility SM i Falkenberg och JAG skulle vara med, med Harry i bästa laget Gubbröra och med bästa Elektra individuellt. Så himla häftigt!

Men månaden började med SM-genrep i Karlstad. Hilja gjorde en disk i ett svårt hopplopp och en femma (slalom) i ett bra agilitylopp. Cocos och jag fortsatte med vårt oflyt, fast med grymma delar. SM-hundarna skötte sig prima! Småfel med Elektra (som jag inte tävlat med sen november) och en nolla och en fel tunnelingång med Harry.

Frövi dagen efter gick strålande! Vinst med Hilja i hopp 1!! Vinst, CERT och SM-pinne med Elektra i hopp 3!! Harry nollade agility 3 utom tävlan, han hade kommit 2a annars!!! Wohoo! Vilken dag! Riktig självförtroendeboost inför SM!

SM då! Hur kändes det? Helt magiskt! Att få stå på startlinjen med min finaste pinscherkille!! Underbar känsla. Läs mer här om vår SM-helg: klicka.

Harry nollade det första loppet som var agilityloppet och Elektra nollade hopploppet, bättre start kunde vi inte få! Harry fick med sig en rivning i hoppklassen och Elektra diskade sig snöpligt. Gubbröra slutade på en finfin åttonde plats! Jag var rackarns nöjd över min och mina hundars prestation!

Det blev lite semester på Åland och jag gick en rallylydnadskurs med Harry i slutet av månaden.

 

JULI

Semester även i juli, skönt och lugnt. Men i mitten åkte vi till Karlstad för att tävla i Värmlandsrallyt och springa några lopp. Närmare bestämt 17 stycken… Hilja hade en strålande helg med tre nollor av fyra, med pinnar i alla nollade lopp. Hon var riktigt fuktig! Cocos och jag lyckades äntligen nolla ett lopp, agility 2! Uppflytt till agilityklass 3 med andra ord! Annars var det som vanligt, oflyt! En rivning eller en matte som glömmer banan… Oförlåtligt! Jag grät faktiskt efter loppet där jag glömde banan…

Harry diskade sig i alla lopp, ett frivilligt. Den banan var för svår så jag gjorde en egen bana (som vi nollade). Han sprang som en liten tok och tyckte det var skitkul att bara springa rakt fram. Elektra hade också oflyt, två lopp med varsin rivning kostade oss två SM-pinnar. Värmlandsrallyt var den enda tävlingen jag körde i juli.

 

AUGUSTI

Hilja fick bli medlem i ett agilitylag – Vilgots änglar, vår premiär skulle bli i Frövi denna månad. En annan sak som hände var att jag skulle bli med border collie! Hussepappan hade otroligt nog gått med på tre hundar. Så en spänd förväntan på hur många, vilket kön, skulle det räcka till mig osv. Exit födde hela 7 valpar varav 6 var tikar! En av dem blev min Hejja!

Harry gjorde ett ultraljud på sitt hjärta. Han fick ju ett stort blåsljud konstaterat vid besiktningen på SM. Ultraljudet visade dock att Harrys hjärta var starkt och fint och att det inte var något att oroa sig för. Stor sten föll från mattes hjärta där och då!

Det var KM och DM på Kumla bk. På KMet gjorde Cocos och jag vårt livs bästa hopplopp, men vi diskade oss i agilityloppet. Harry nollade också hopploppet, men det blev disk rakt igenom i agilityn. Hilja diskade båda lopp. DM gick desto bättre!

Jag hade alla fyra hundar (Harry, Hilja, Elektra och Cocos) vidare till hopploppet då vi klarade av att ta oss igenom agilityloppet. Tyvärr hade alla 5 fel utom Cocos som hade 10. Men i hopploppet regerade vi! Elektra vann! Hilja var trea och Harry fyra, Cocos diskade sig. Så med hjälp av hopploppet så slutade Harry på en hedrande tredje plats, Elektra blev 4a och Hilja 5a i totala DM. Grymt bra! Speciellt kul att Harry fick vara bäst!

Jag tävlade agility i Frövi med hela ligan, både lag och individuellt. Det gick ok, båda lagen fick med sig varsin SM-pinne och det blev även SM-pinne till Cocos (första starten i trean!) och Elektra. Cocos hade även grymma lopp i hopp 2, men med en bom nere så nollar man inte. Hilja däremot, hon fixade en nolla och pinne i hoppklass 1.

Samma gäng hade jag med mig till Behrn Arena för en agilityuppvisning i pausen när Örebro Black Knights spelade. Harry tyckte det var störtkul och gasade som sjutton. Hilja tyckte också det var spännande och Elektra och Cocos var skvatt galna! Skitkul uppvisning. Stor arena, hög musik och stor publik!

I slutet av månaden tävlade Harry och jag rallylydnad på Kumla bk. Vi klarade av att få 70 poäng och fick en fin rosett. KnasHarpan skötte sig prima, förutom när han sprang tillbaka till åttans frestelser… Få se om vi kan knipa två kvalificerande resultat till.

 

SEPTEMBER

Första helgen spenderades på Öland, lagtävlingar och klass 1 för Hilja. Det gick inge vidare vare sig för Gubbröa eller Vilgots änglar, resultaten lös med sin frånvaro. Hilja smällde till med ett fint lopp i hoppklass 1 och tog en tredje placering och pinne. Bäst med helgen var att Hilja gjorde riktigt fina slalom!

Vi gjoprde ett försök till SM-pinnar i Örebro med lagen, men icke då. Harry jobbade superbra i värmen, men tog slut i lopp 4. Ingen disk idag, men bara en nolla. Hilja gjorde fina lopp hon med, ett nollat blev det. Det här med lag verkar inte riktigt fungera i år…

Jag hälsade på Hejja för första gången och fick innan månaden var slut veta vem som skulle bli min Hejja. Det blev min favorit, iDog! Hela familjen var ä’ven där en gång och pussade på de små raringarna. Hiljas kennel Bumerang hade kennelträff. Vi spårade, tränade uppletande och körde även lite agility. Så himla rolig helg!

 

OKTOBER

Vi tänkte att vi skulle göra ett nytt försök med lagen i Göteborg, men det ville sig inte. Inga SM-pinnar till något av lagen och Hilja som den senaste tiden gjort så himla fina slalom hade slalomfel i alla lopp utom 1… Ledsamt.

Desto roligare blev det dagarna efter när jag fick åka och hämta hem min Hejja! Vilken lycka!! Harry och Hilja tog emot henne med öppna famnar och de blev snabbt en tajt flock. De är för rara med varandra! Allt med Hejjas hemkomst gick smidigt och bra.

Vi körde årets sista månadstävling, det blev nollor med Harry, disk med Cocos och en vinst med Hilja trots fem fel i slalom. Elektra vann hela månadstävlingsomgången detta år.

Hejja skrämde slag på sin matte genom att mitt i allt börja skrika, som om hon hade jätteont! Det bajsades ut en skumgummibit, men det blev ändå ett veterinärbesök. Veterinär Sandra konstaterade dock att det var en frisk liten valp på bordet, som ska låta bli att äta saker i fortsättningen.

 

NOVEMBER

Seniorkoll för herr Harry. Alla värden såg fina ut och han är rent allmänt i mycket fin form för att snart vara 11 år. Det enda de anmärkte på var att han kanske skulle kunna gå upp lite i vikt. Inte Harry emot.

Cocos och jag tävlade i Fagersta, sista tävlingen för året och sista tävlingen innan Cocos går på mammaledigt. Och vilket avslut! Dubbelnolla, en vinst och en tredje placering, grymmaste hunden!!! Klass 3 på heltid för oss nu alltså!

Jag gjorde ett ärligt försök till att träna Hiljas slalom, men hur det går vet vi inte än. Vi kämpar på, än tänker jag inte ge upp. Annars blev det mest mys och härliga promenader och utflykter. I slutet på månaden så fick Hejja träffa får för första gången. Det var inte så värst spännande, men bajs är gott!

 

DECEMBER

En ganska lugn månad. Vi har inte gjort speciellt mycket alls. Lite småträning hemma i vardagsrummet och självklart promenader. Det har varit skönt med ett tävlingsuppehåll efter denna intensiva säsong. Nu åker vi snart till Åland för att fira jul. Där ska vi mysa, leka i snön (om det finns någon) och ha det härligt tillsammans. VI ses nästa år, om jag inte får för mig att blogga innan dess förstås.

Men nu, en riktigt, riktigt god jul och ett gott nytt år till er alla!

2013-3-julkort copyKlicka på bilden för att se den i större version.

I helgen tävlade vi lag i Göteborg. Det gick precis som de andra tävlingarna den här säsongen – dvs inte alls. Det är inte Gubbröras år i år, inte Vilgots änglars heller. Men det känns som att det inte gör något. Minnena, upplevelserna och känslan från förra kvalomgången kan ingen ta ifrån mig. Jag är fortfarande galet lycklig att jag fått uppleva ett agility-SM med min finaste pinscher.

Det finns en liten chans att vi kan kvala även detta år, men det börjar kännas tufft. Om vi kvalar blir jag förstås kalasglad, men om vi inte lyckas så kommer jag inte att bli ledsen. Jag har fått uppleva så himla mycket med min finaste pinscherkille och mer ska det bli. Hilja är fortfarande ung, jag känner ingen större stress med henne. Går det så går det.

Harry tävlade bara på lördagen. Han gjorde tre fina lopp och ett lopp där han inte ville vara med. Han hade bra fart, gjorde fina slalomingångar, kändes strålande glad, lyssnade toppen och var allmänt söt. Förutom i ett lopp då. Inte så konstigt då det regnade i sidled… Undrar varför jag tog ut honom ens. Han borde inte behöva utsättas för agility i det vädret, för han gillar det inte. Nästa gång ska jag tänka klokare.

I närheten av Göteborg-Mölndal bk finns ett militärområde och en skjutbana. Det gjorde att jag tvekade att ens åka dit med tanke på Harrys skotträdsla. Men vi beslutade att åka och tur var det! Det var inte mycket skott under helgen, men det pangade lite till och från. Det bästa av allt var att Harry inte brydde sig!! Han lyssnade och tittade på mig, sänkte svansen, men lika fort åkte svansen upp igen och han blev glad och sprallig. Hurra!!! Så skönt att se.

Hilja är ju skottfast, så underbart! Men något Hilja inte är är slalomsäker… Hon som gjort så himla fina framsteg i slalom under sensommaren/hösten har nu gått tillbaka alldeles för långt. 8 lopp körde vi, endast ett slalom satt… Och det var på håret. Det känns väldigt ledsamt och jag blir även frustrerad för jag vet inte vad som är fel.

Jag kan bara gissa och då misstänker jag att det beror på att jag försökt träna slalom igen. I slutet på maj slutade jag träna slalom, jag körde det endast på tävling. Hiljas slalom blev säkrare och säkrare och nu senast på Öland gjorde hon superfina slalom! Jag tänkte då att jag kanske skulle kunna börja träna slalom (på klubben alltså), men tydligen inte…

Jag känner mig ledsen, för i övrigt går hon så himla fint! Men vi kan verkligen inte avancera när slalom är så dåligt. Vi står och trampar på samma ställe eller till och med lite åt fel hål – bakåt. Jag är helt tom på idéer och känner ett sting av hopplöshet inför vårt problem.

Jag vill verkligen kunna köra agility med Hilja och inte behöva oroa mig för slalom. Jag vill kunna hjälpa henne att bli säkrare och snabbare. Jag vill kunna träna ingångar, utgångar, byten och allt annat som en agilityhund behöver kunna. Men jag kan inte. Det känns väldigt ledsamt och jag tycker det är jobbigt att jag inte klarar av att träna henne.

Jag har dock inte gett upp, utan bett Per om hjälp. Per är otroligt duktig på att träna hund och han brukar alltid lösa mina bekymmer, vad de än må vara. Så jag lägger allt mitt hopp till Per, att han ska hjälpa oss ur denna svacka.

Mitt största bekymmer är inte att Hilja inte kan slalom, utan att hon blir låg och ledsen när det handlar om slalom. Jag har tusen gånger hellre en hund som vill och försöker och gör fel på fel, än en som blir osäker, låg, långsam och ger upp. För det gör mig osäker och gör att jag nästan vill ge upp. Men bara nästan…

Håll tummarna att Per lyckas vända vår nedåtgående trend.

En annan sak som däremot är mycket roligare att tänka på är att imorgon är dagen då Hejja kommer hem!!! Wohooo!!! Jag har svårt att fatta att när jag åker från Ann imorgon så är det med en ullig, liten gullig, bitade och pussande border collievalp. Snälla Karin följer med så jag kan ägna bilresan åt att titta på valpen och lukta, pussa, gosa, drömma, klappa, klia, titta och längta! Häftigt!

1377034_10151917918033606_26376023_nHejja 7 veckor, foto: Ann Björkenius

Ååååh, hon är ju för söt! Vem kan motstå denna lilla rara valp? Tänk att hon ska flytta hem till mig på tisdag nästa vecka! Galet! Ni kan tror att jag längtar

I helgen ska jag och hundarna åka till Göteborg. Där är det lagtävlingar och vi ska försöka lyckas lite bättre än vad vi gjort de senaste tävlingarna… Så håll en tumme eller två.

20130815-20130902 214

 Min lilla stjärna!

Helgen spenderades i bil samt på Öland. Det är långt till Öland, speciellt långt är det söndagskväll… Jag var hemma vid 01.30 igår (eller egentligen idag) och det var segt att stiga upp.

Helgen var väldans trevlig, men tyvärr uteblev resultaten. Lite ledsamt, men det är ju så det är med agility. Tur att det kommer fler chanser!

Men jag ljuger lite när jag säger att resultaten uteblev. För Hilja visade minsann framfötterna. På lördagen tävlade hon och jag individuellt i klass 1. Agilityloppet var rätt svårt och det blev tyvärr en disk, men med ett av de bästa slalomen hon gjort i sin karriär! Så jag var riktigt nöjd med det loppet ändå.

I hopploppet så visade hon än en gång hur stabil hon är och nollade med en pinne och en tredje plats som följd. Vår femte pinne i hoppklass, i agilityklass har vi ”bara” två. Det var ett riktigt fint lopp, förutom tjuvstarten då. Men med Hilja känner jag mig så säker att en tjuvstart inte rubbar vår koncentration. Jag vet var jag har henne.

Vi fick en väldigt fin rosett och fina priser. Och så fick vi ju stå på prispallen! Det tycker jag är trevligt! Fram för fler sådana prisutdelningar där man samlar alla pristagare och sen får de hämta sina priser i turordning, ser mycket trevligare ut. Sedan är det ju kul att stå på pallen förstås, fniss!

Det var lagtävlingar på söndagen, den egentliga orsaken till att vi åkte hela vägen till Öland. Det kunde ju inte ha gått sämre, noll SM-pinnar med hem… Som sagt, det är tur att det finns fler tävlingar.

Harry var ganska duktig i helgen, två disk och två lopp med 10 fel. Det var svååååra banor, mycket svårare än vad det brukar vara. Inte dåliga, utan svåra. Jag gillade hoppklasserna riktigt mycket, men agilityklasserna var i tuffaste laget. Det var maxade hinder och kluriga linjer och en stor oxer med i hoppklasserna.

Lägg till ett otäckt högtalarsystem som lät som åska, samt en störtskur precis när vi skulle gå in i sista agilityklassen så förstår ni att Harry hade det lite tufft. Men han löste det jättefint! Jag är stolt över honom, men givetvis ledsen att vi inte lyckades. Tur att vi får en ny chans redan på söndag i Örebro!

Men, trots att helgen var rätt resultatlös så har jag fått lära mig ett och annat. Jag har kommit till insikt kan man säga.

Helgens stora behållning är Hilja, min fantastiska lilla kelpietjej!

Som hon kämpat, som hon sprungit, som hon satsat och som hon har vuxit i mina ögon!

Jag känner att jag många gånger kanske varit lite orättvis mot Hilja. Nedvärdera är nog fel ord, men jag har inte riktigt trott på henne. Inte räknat med henne på riktigt. Hon är en duktig hund, men har saknat det lilla extra. Vi har haft en del svårigheter att tampas med, hon är inte alltid lätt att träna och än idag har vi inte ett bra slalom.

Men något har hänt i helgen. Och det är högst troligen jag som ändrat inställning, som börjat förstå att Hilja utvecklats till en fantastisk liten hund! Hon kämpar hårt för att gång på gång visa att hon duger och faktiskt är en hund att räkna med. Äntligen har jag fattat! Att jag har en sjukt duktig hund och att hon förtjänar att jag ger allt i varje steg på banan!

För hon kan! Och hon är duktig! Vi kan slåss om placeringarna i klass 1!

Det är roligt att äntligen kunna känna och förstå att vi har utvecklats massor och att kunna ställa sig på startlinjen och känna en enorm glädje för att få köra ett lopp med min finaste kelpietjejja!

Att jag ska vara så förbaskat trög emellanåt…

Hiljas bästa lopp från helgen var lagloppet i hopp B. Svår bana med en stor oxer. Många svängar och som krävde offensiv handling där man behövde kunna lämna hunden och sticka för att hinna hjälpa hunden med de svåra linjerna. Och som vi sprang! Som Hilja jobbade! Resultatet blev ett nollat lopp, på en bana som definitivt är en av de svåraste Hilja någonsin sprungit! Coolt!

Det har varit svåra banor i helgen, men Hilja har inte tappat sugen eller farten. Hon har kört full fräs från start till mål! Och – grymma slalom hela helgen!! Så himla bra! Jag är imponerad, eftersom vi inte tränar slalom alls.

Vi har inte tränat på slalom sen början på juni eftersom hon blev så låg. Men kanske vi kan ta upp slalomträningen igen nu när hon visat att hon börjar bli säkrare. Jag har en plan hur jag ska lägga upp det, för att öka hennes motivation och snabbhet i slalom.

En helg som inte gav speciellt mycket – gav mer än vad jag hade räknat med ändå. Så bra det blir ibland!

Nästa helg tävlar vi i Örebro, både Gubbröra och Vilgots änglar. Revansch!

Nu en film på Hiljas pinnlopp på Öland. Tyvärr filmade vi inte något laglopp (hade glömt filmkameran hemma), men det ska vi göra nästa helg, lovar!

Vet ni, i klass 1 och 2 får det bara vara 4 delar på långhoppet. I Hiljas lopp var det fem. Det var en person som berättade det för mig. Vet ni om samma regler gäller för lagklass? Max fyra delar där också?

Inte för att det gör mig speciellt mycket, men jag undrar bara.

En annan sak, mycket viktigare än antalet delar på långhoppet är att Hejja fyller tre veckor idag! Nästa vecka på tisdag ska jag hälsa på valparna, längtar!


Harry flyger över muren, foto: Karin Svedjebro

Woooaaaaw! Vi har gjort det, genomfört vårt allra första agility SM! Jag har både hunnit gråta av oro och glädje, varit strålande överlycklig och stolt samt förtvivlad och tom. Hela helgen har varit helt magisk från första stund till sista, med undantag av någon timme där hela min värld rasade samman…

Låt oss ta det från början. Detta inlägg lär bli långt, men jag skriver det minst lika mycket för min egen skull som för er kära läsare. Det här är en helg jag aldrig vill glömma, aldrig någonsin!

 

TORSDAG

Jag och alla hundarna (Harry, Hilja och Elektra) åkte ner mot Falkenberg vid 14-tiden. Resan gick bra och väl framme letade vi reda på vår fina stuga och tog en promenad för att utforska omgivningarna. Vi gick ner på stranden, Olofsbo havsbad, och promenerade längs med hela strandkanten. Underbart, men kanske lite väl blåsigt.


Mysigt i stugan, det var väldigt fräscht och snyggt!


Det var blåsigt på stranden, Harry fick också ståndöron.

På kvällen anslöt övriga lagmedlemmar. Det var tre förväntansfulla Gubbröratjejer som gick och lade sig den kvällen…

 

FREDAG

Den stora dagen var äntligen här. Vi vaknade av en väldans pigg Harry, han visste precis att något spännande var på gång. 8.00 fick man resa tälten så vi var på plats på tävlingsarenan kvart i och var så redo! Efter att vi rest tältet så gick vi mot veterinärbesiktningen…

Jag hade ju med mig alla tre hundarna, men Hilja behövde ju inte undersökas. Harry var först ut och jag berättade för veterinären att Harry fick ett litet blåsljud konstaterat vid en undersökning i december på Strömsholm. Veterinären bara nickade och fortsatte att lyssna på hjärtat. Hon lyssnade och lyssnade och började se lite bekymrad ut.

Sen säger hon att han inte har ett litet, utan ett jättestort blåsljud på sitt hjärta. Det kom som en chock!

Jag blev alldeles gråtfärdig, inte av oro för att inte få starta utan av oro för min prins, min finaste hund! Hon bad mig springa i full fart med Harry, han skulle få upp lite tempo och sen skulle hon lyssna på hjärtat igen. Så vi sprang, Harry studsade runt hur glad som helst medna hans matte sprang där med tårar i ögonen.

Hon ville lyssna på hjärtat igen och förklarade att hans hjärta hade slagit oregelbundet första omgången. Det kan det göra på vältränade hundar, men den oregelbundenheten ska försvinna när de får upp lite flås. Efter att vi sprungit fram och tillbaka så hade all oregelbundenhet försvunnit, bra det iaf.

Jag var nog rätt chockad och minns inte exakt vad veterinären sa. Hon tyckte att jag skulle tävla och fortsätta att träna och tävla som vanligt, men om han skulle bli trött skulle jag förstås bryta. Att tävla på SM var inga problem, men hon tyckte jag skulle kolla upp honom när jag kom hem med ett ultraljud.

Sedan undersöktes Elektra, hon gick igenom utan några problem, och jag stod där med huvudet fullt av hemska tankar…

På andra sidan väntade Ida och Per och när jag skulle berätta för dem så bröt jag ju förstås ihop. Jag var väldigt ledsen ett tag, men med lite peppande och tröstande ord från många så kändes allt mycket, mycket bättre. Inget fick förstöra vår helg, vi skulle ju få göra det vi längtat efter så länge. Jag försökte verkligen pressa bort de ledsna tankarna och glädjas åt allt roligt vi hade framför oss.

Vi åkte tillbaka till stugan och vilade några timmar innan det var dags att ge sig tillbaka till arenan för invigning och banvandring för oss! Vår allra första banvandring på ett SM! Vi passade även på att ta lite lagbilder, jag älskar denna bild. Vi ser så glada och stolta ut!

Vi var garanterat det gladaste laget, med de fränaste brallorna, med de mest stylade hundarna och de allra finaste och mest kärleksfullt  handsydda halsband och sele. Att sedan få knyta fast nummerlappen upp på allt, det var en helhäftig känsla! Tänk att vi fixade att kvala till SM med våra gubbar och vår röra – magiskt! Tänk så många som försöker som inte lyckas…

Så småningom var det äntligen dags för banvandring, vi har startnummer 7 med laget. Under banvandringarna så blåste det ner hinder åt höger och vänster, gungan fick bytas ut mot ett extra A-hinder.

Så laddad som jag var! Nervös, ja självklart, men mest laddad! Era fick tyvärr en disk, i övrigt ett grymt lopp som vanligt! Sedan var det min och Harrys tur! När jag ställde mig vid starten så blev jag nästan lipfärdig, dels så tänkte jag på blåsljudet och bara känslan av att få stå där med min finaste pinscherprins var rörande!

Sen taggade jag igång och så körde vi! Det gick så himla bra! Nolla!!!

Min finaste SM pinscher, vilken kille alltså!

Harry var sååå duktig och tog alla kontaktfält och byten så fint så! Han hoppade smidigt och elegant och kändes så glad. Jag tror han njöt lika mycket som jag själv gjorde. Jag kan inte vara mer nöjd med vår SM debut!! Wohoo!!

Ida fick tyvärr lite strul kring muren, men lyckades rädda situationen! Josefin och Azlan går in och sätter en snygg nolla! Yaaaay! Vi är med till morgondagens final! Så underbart! Efter att vi sprungit så kikade vi på medium och lite på small innan det var dags att bege sig hemåt och förbereda lite käk och mys i stugan.

Gick och lade oss väldigt nöjda och riktigt taggade inför morgondagen! Elektra skulle köra sitt första lopp och Gubbröra skulle köra final!

 

LÖRDAG

Dagen startade redan 07.00 med banvandring för Elektra i hoppklass. Banan kändes bra, jag visste att vi skulle klara det bara jag höll ihop! Jag var konstigt nog knappt nervös, bara väldigt taggad! Det kändes så naturligt att ställa sig där på startlinjen med finaste Elektra! Wohoo!

Vi gör ett väldigt fint lopp, nolla!!!

Åååh, vilken härlig känsla det var!

Vi hamnade på en fin 23:e plats inför morgondagens final. Dagen kunde ju inte ha börjat bättre! Jag var så glad när jag gick i mål! Stolt över mig själv, lycklig över att ha fått chansen att springa ett SM med Elektra och nöjd över att jag vill, vågade och kunde! Woaw, vilken ultrahärlig känsla!

Filmen på Elektra ser ni lite längre ner.

Sedan var det bara att gå omkring och njuta i väntan på Gubbröras final! Jag var cool, nervös, laddad, taggad, galet nervös, läskigt laddad och så vidare. När det närmade sig banvandring så rusade alla känslor omkring i kroppen!

Visst, det är som vilken agilitytävling som helst. Vi har gjort detta så många gånger. Men ändå, det är en magisk känsla att vara på ett SM. Det är det här man har laddat och väntat på ett helt år! Så nej, det är inte vilken tävling som helst, det är SM! Alla är där, alla känner spänningen i luften, alla är glada och hejjar. Jag tror man måste uppleva det innan man verkligen kan förstå det, det är sannerligen beroendeframkallande!!

På banvandringen kändes allt bra, vi hade allt att vinna! Banan var inte svår, men den hade sina knepigare ställen. Och med lite nerver på det kan allt hända.

Era går in och gör ett snabbt lopp, men tyvärr trillar tre bommar så 15 fel. Dags för Harry och jag. Jag känner mig lugn, jag vet att vi fixar det här! Så vi går in och bara kör! Tyvärr trillar en bom för oss så 5 fel, men jag är vansinnigt nöjd med vårt lopp!!! Bästa pinscherprinsen! Jag är sååå glad när vi går i mål!

Idag går in och sätter en säker nolla, bästa Kezo! Tyvärr med yttepyttelite i tidsfel. Sedan var det Azlans tur, vi har redan tagit tre hundar i mål så allt var lugnt. Men det är ju en chans att förbättra felen. Tyvärr blir det en snöplig disk för Azlan. Men ändå, vi hade fixat vårt mål!!! Hejja oss!!! Bästaste bästa Gubbröra!!

Tyvärr, tyvärr strulade filmkameran så inget av våra lopp finns på film. Jag hoppas stenhårt att de som filmade live har sparat sina filmer och att man kan komma åt dem på något sätt. Jag har mailat några personer, så snälla håll tummarna! Jag vill så gärna ha hela Harrys SM debut på film!

Sist och slutligen slutade vi på en hedrande 8e plats av 24 lag!

Inte illa av oss tycker jag! Jag är stolt och glad över att tillhöra det gladaste och snyggaste laget! Och jag hoppas innerligt att alla vi kan köra SM även nästa år! Oooh, vad jag gillar Gubbröra!

Om jag sak sammanfatta Harrys och min insats så kan den inte bli annat än med beröm godkänt! Vi hade inte kunnat göra det bättre!! Två snygga lopp, det första nollat och det andra med en retlig rivning. Fattar ni hur nära vi var att dubbelnolla vårt första SM!?! Bästaste pinscherprinsen, du är min stolthet och glädje!

Efter vår final så gick vi av hundarna, spanade in den rafflande medaljstriden och sedan åkte vi hem för att ta en härlig strandpromenad samt käka lyxmiddag! Karin hade fixat tjälknöl på älg, åååh så gott det var!

Glada och stolta för vår åttonde placering!


Bus vid badet, knasiga hundar! Foto: Ida Cronebäck


Azlan och Hilja hade skoj! Foto: Ida Cronebäck


Kezo och Hilja. Foto: Ida Cronebäck

 

SÖNDAG

Sista dagen på detta underbara SM. Elektra och jag skulle springa finalen i agilityklass. Så spännande! Innan vi skulle köra så var det small och medium som gjorde upp om medaljerna. Det var sååå peppande att sitta på läktaren, man blir nästan lite grinfärdig. Både för de som lyckas bra, men även för de som missade. Mina favoriter föll tyvärr, men jag hoppas att jag kan se dem vinna nästa år!

Elektra och jag hade startnummer 62 denna dag och det kändes som ett bra nummer. Jag hann se några hundar i början, gå en promenad, tagga igång och ladda på som sjutton. Jag vara bara laddad när jag stod på startlinjen, inte alls nervös denna gång heller.

Det höll på att bli riktigt bra, men jag tappar henne efter A-hindret och hon drar över fel hinder. Aaaaah, tävlingsmänniskan i mig är sååå missnöjd för hade vi nollat hade det räckt långt! Men jag är väldigt nöjd med Elektras och min insats. Hon har känts så fin, så fin och har varit enkel och behaglig att köra.

Åh, vad jag grämer mig att jag inte höll i lite bättre…

Men åh vad stolt jag är över vår debut! Skitbra kört! Elektra är grym!! Hon är i så himla fin form just nu och går som tåget. Bara att tuta och köra känns det som. Det är så roligt att springa med henne, man känner sig liksom så duktig när man springer med Elektra! Nu längtar jag redan efter nästa tävling…

Att ha fått möjligheten att delta på ett agility SM har varit enastående. Allt runt i kring är så häftigt, jag har varit med som publik förut, men aldrig tävlande. Nu när jag väl fått chansen att tävla vill jag aldrig bara vara publik igen.

Jag kommer att tänka att varje lopp jag kör ska ta mig ett steg närmare SM upplevelsen. Jag ska höja min lägsta nivå och aldrig slarva bort ett lopp igen! Drömmen om SM!

Har jagat rätt på många bilder på mina hundar från SM, visar några här och fler kommer under veckan tror jag. Annars dröjer det lite till, men alla ska upp på hemsidan! Det är underbart att ha fotografer som fotar! Jag är väldigt glad att vi fastnade på bild!

 

Sist vill jag rikta ett enormt TACK till alla er därute! Ni är helt fantastiska med era rara ord, underbara stöttning och peppning, tröstande ord, kramar, glädje och värme! Jag önskar jag kunde ge varenda en av en en stor varm kram, för ni betyder mer än mest! Det här hade inte varit lika roligt utan er! Från djupet av mitt hjärta – tack finaste ni, för allt ni delar med mig! 

Om några timmar åker vi mot Falkenberg och SM!

Bästaste Gubbröra ska göra debut på SM, alla 7! Hur häftigt ska det inte bli? Jag längtar som en tok!

Igår var hela familjen ut till klubben för att fota lite bilder på Harry och mig, blev flera fina och några ska ni få se här. Och så SM-taggningsfilmen förstås!

NU KÖR VI!!

 

Igår Karlstad och imorgon Frövi. Vi genrepar inför SM!

Det gick ok igår i Karlstad. Bäst gick det med de mest rutinerade hundarna – Harry och Elektra. Den hund jag hoppas mest på (Cocos) krånglar det alltid med… Hilja skötte sig bra! Vi tar det i den ordning vi sprang.

HILJA
Först ut var en väldigt icke-Hilja-anpassad-hoppbana. Svängar hela tiden och en del svåra saker som salomingången och starten som började med en skarp sväng. Hilja gör sitt jobb fint, jag står alldeles för nära tunneln innan slalom och blir alltför nonchalant i slutet. Dålig handler! Det känns som om hon tappar fart när det svänger så mycket, jag får jobba på henne massor. Dock gör hon ett jättefint slalom i denna klass! Agilityloppet var däremot en perfekt Hiljabana! Raka fina linjer och en bana där man kunde springa. Bortsett från att jag är felplacerad vid slalom så gör vi banan fint.

COCOS
Jag vill så mycket och vi är sååå nära, men det vill sig inte… Skriver inte mer än så och att hopploppet var för jäkla bra!

ELEKTRA
Jag har inte tävlat med Elektra sen november i Rättvik. Inte den bästa uppladdningen kanske, men vad gör det när man har en så duktig hund som Elektra att springa med. En neslig vägran på hinder två i hopploppet och en lika neslig slalomingång, den borde hon ha tagit tycker jag. Ett rivet sista hinder fick vi med också i agilityklassen. Men det kändes bra, vi är på gång!

HARRY
Vi har inte tävlat sen mars, om man inte räknar med Kumlas inoff i april. Harry inledde dagen kalas med en stabil nolla i hoppklassen! Duktig prins! Agilityklassen gick han också fint i, men jag var väldans osäker på banan så jag startade som nummer ett och vi hade först banvandrat agilityklassen, sen hoppklassen, kört hoppklassen och inte hunnit se ett enda ekipage innan det var dags att köra agilityklassen… Gick dock bra, till gungan. Man skulle inte in i tunneln, men det tyckte visst Harry…

 

Nu taggar vi om för Frövi imorgon!! Alla är med, förutom Cocos.