Hejja var på vallkurs förra lördagen hemma hos Thomas där vi gått vallkurs under sommaren och hösten. Förut har vi ju bara vallat något pass per gång, denna gång hann vi med fyra pass hos fåren. Och oj vad Hejja var duktig!!!

Det är så sjukt kul med vallning och nu när det känns som om vi förstår varandra och kan börja göra ”mer” saker så fattar man varför man blir fast. Känslan av kontroll i fårhagen (där vi inte alls är, men vi är på väg) slår nog allt.

Jag tycker Hejja är riktigt duktig, jag är glad för att hon är som hon är eftersom jag är nybörjare. Att vara nära fåren och när det blir för trångt tycker hon är lite jobbigt och blir osäker och kan göra rusningar mot fåren.

Vi började i lilla fållan, hon kändes lugn och fin. De andra passen var vi i 25an, som är mindre än en riktig 25a. I början höll vi i linan hela tiden, men eftersom allt flöt på så fint så vågade vi släppa den och kunde börja göra mer saker som att balansera, lägga på ligg och börja lära in kommandona höger och vänster som ska användas så småningom. Hon håller ett fint avstånd till djuren och lyssnar fint på mig. I flankerna är hon också fin och går ut ordentligt.

Vi ska valla mer! Nästa fredag ska vi till Minou på privatlektion och 2 november ska vi gå kurs för Thomas igen och 15-16 november ska vi gå kurs för Jonas Gustavsson. Jag har hört så himla mycket bra om honom så jag ser väldigt mycket fram mot kursen. Vi har även en kurs inbokad i april 2015. Det vi saknar är egna får att kunna träna på så vi kan bli duktigare…

Vem vill köpa mig en liten gård med lite mark och ett gäng får?

Här kommer en liten film, min finaste corder bollie!

Jag ligger efter massor med bildgalleriet… Undrar när jag ska hinna ta tag i det? Sen, typ. Vi var till Sörön i lördags efter agilitytävlingen och fotade massor av fina bilder, jag var verkligen kalasnöjd! Ska visa er några här i inlägget, de är från Facebook så kvalitén kanske inte är så bra som om jag hade redigerat dem i photoshop.

Det är verkligen full fart just nu, jag går kurs, håller kurs och ska hinna med allt annat också. Dessutom ordnar Kumla k tävling i helgen, blir fullt ös från fredag, när vi också ha KM, till söndag. Hejja går en lydnadskurs, vallkursen har tagit slut. Vi är inbokade på två vallkurser i höst, jättekul! Vi ska även gå en brukskurs, men om det är Hejja eller Hilja som får gå den får vi se. Harry får mest promenera, men om han känns fräsch så ska han få tävla KM på fredag.

Hilja har tävlat i Linköping i helgen. I lördags gjorde hon sin sista start i klass 1. En pinne till (nr 8) i hoppklass och en vägran från en pinne i agilityklass. Jag lyckas alltid klanta bort agilityklasserna… I söndags debuterade hon i klass 2 och det fixade hon så bra så. En rivning i agilityklassen och ett hinder från fel håll i hoppklassen, helt och hållet mitt fel.

Här kommer en film från klass 2-dagen.

Och så bjuder vi på någon bild från fantastiska Sörön, fler kommer när jag får tid.

I helgen har jag och Cocos gått kurs för Heidi Karanko. Det har varit så himla skoj och väldigt givande. Mina egna hundar var med och fick träna på de saker vi lärde oss på kursen. Hilja är ju ingen bra kurshund, hon blir osäker när man nöter för mycket. Hejja hade nog klarat av lördagens banor, men söndagens hade ju såklart varit alldeles för svåra.

Vi tränade på olika tekniker, såsom inkrokningar och tvingat framförbyte. Två väldigt bra handlingstekniker som jag absolut kommer att ha nytta av i framtiden. Nu gäller det att träna in detta så hunden blir helt säker på vad jag menar. Och så att jag får till tajmingen rätt!

Träning på inkrokning, foot: Helen Rees

Man blir alltid så himla pepp efter en ritkigt bra kurs, så nu längtar jag lite efter att få börja träna. Men mest av allt längtar jag efter att få tävla. I helgen är det klass 1 i Örebro för Hilja, men helgen efter är det Cocos i klass 3 i Västerås. Tjohoo!

Här kommer en liten film, ihopklippt från både lördag och söndag. Cocos har jobbat så himla bra hela helgen, jag är så nöjd med henne! Bästa tjejen!

Grattis min finaste border collieflicka på din stora dag! Du är allt jag någonsin önskat mig i en hund, min finaste pärla! Jag önskar mig många fina år tillsammans med dig!

Du är en dröm som blev sann, lyckliga jag som får vara din matte. Du är snäll, rolig, vacker, duktig, fin, rar, snygg, fantastisk och helt enkelt alldeles, alldeles underbar! Du passar så bra in i vår familj och jag är oerhört tacksam att det blev just du som flyttade in hos oss.

Idag blir du ett år och det ska firas med pompa och ståt! Grattis Hejja! Ja må du leva i många, många år!

hejja1år-bild1 hejja1år-bild2 hejja1år-bild3

hejjahuvud

 Allvarligt, hur söt är hon inte när hon är blöt!?

Agust är lämnad till mormor och morfar, jag och hundarna åker till Åland nästa vecka. Skönt för Agge att njuta på Åland och skönt för husse och mig att vara barnlediga, något vi aldrig är annars. Men visst saknar man honom, massor!

Vi var till Hultsjön igår, en fin badsjö i närheten av Kumla. Det är ont om badvatten i Kumla. Hejja är en baddare, men Hilja plaskar som tusan! Undrar om en flytväst kan hjälpa henne? Harry håller sig helst så långt från vatten som han kan.

hejjaleksak
hiljaplask

Husse jobbar fortfarande så jag kan spendera dagarna på brukshundklubben utan att få dåligt samvete. Hilja tränar på slalom, vi kämpar på. Med hjälp av rara klubbkamrater ska vi väl få ordning på det. Hejja tränar på grunder och annat smått och gott. Vi har tagit hela gungan nu! Wohoo, jättebra! Ska försöka få det på film får ni se, hon är sjukt duktig!

Harry får träna han med, så han kanske blir nöjd hemma på kvällarna. Herregud den hunden har energi så det räcker till och blir över. Han är väldigt lugn på dagen, men på kvällarna blir han pestig! Måste försöka ge honom lite mer tid, lite trixträning skulle han må gott av tror jag.

Häromdagen var vi på klubben och körde tunnelrejs. Så himla kul! Harry nollade sitt första försök förstås, han är så ”enkel” att springa med. Det går ju inte speciellt fort numera, men säkert. Hejja fick också starta, Hilja stod över eftersom vi skulle träna bana sen. Att starta Hejja på tunnelrejs på 16 hinder kanske är knasigt eftersom hon max kört 7 hinder i taget innan, men det var bara att försöka.

Första försöket blev inge vidare, jag vågade inte springa! Svårt att veta hur en helt ny hund reagerar på alla tunnelingångar, hon är ju rätt färsk lilla tjejen. Andra försöket blev så mycket bättre och tredje försöket nollade vi! Wow, vilken stjärna!! Här får ni se en film:

Ikväll ska vi till klubben för att träna på bana, jag tycker att Hilja har haft bra fart och engagemang trots träning varje dag denna vecka. Framsteg kan man kalla det. Kanske att hon håller ihop för att gå kurs för Heidi Karanko i augusti, annars har jag Cocos och Hejja att använda mig av.

På tal om Cocos, hon har ju 6 ljuvliga valpar som snart är 6 veckor. Världens sötaste och Cocos är en så fin mamma. Det är speciellt en valp som är extra söt, Lill-Strimma. Titta bara:

Någon som är sugen på att söt tik, som har en stor chans att bli medium? Jag skulle vilja ha henne, men husse säger ju tvärnej konstigt nog. Men nu ska jag spana vidare på Guldagilitys livesändning och snora och snyta mig. Har blivit förkyld, något som typ aldrig händer mig…

Idag har jag och mina elever, plus mina kollegor förstås, varit i Hällabrottet på en utflyktsdag. 40 elever som njöt av att vara ute på landet. Jag älskar sådana här dagar, när jag kan ha med hundarna. Eleverna är lika lyckliga de! Min kollega Lotta har tre hästar och en katt, dessutom hade hon fixat dit sin mammas 5 undulater. Och så mina tre hundar, voila – nästan en 4H gård.

Hundarna blev klappade på, gosade med, vi promenerade, sprang ikapp, lekte kurragömma där eleverna gömde sig och hundarna letade och så fick de visa lite trix. Men bara deras närvaro gör underverk. Jag skulle verkligen vilja använda mina hundar på ett pedagogiskt sätt. Jag tror de skulle göra underverk med flera elever.

Alla mår gott av att befinna sig i djurs närvaro.

Mina finaste hundar är så himla bra. När det kommer fram ett helt gäng med barn som vill klappa och de bara viftar lugnt på svansen, det är en så underbar känsla. Jag blir stolt! De är fantastiska, så vänliga och älskvärda. Flera barn idag var rädda, men mina hundar hjälpte dem att komma över en del av rädslan. Det är häftigt!

Hilja är den hund som är absolut bäst lämpad för dessa dagar. Hon är lugn, trygg, snäll, tålmodig, kelsjuk, kontaktsökande, vänlig, snäll och allt man kan önska sig. De andra två är toppen de med, men lite mer åt det livliga hållet. Fniss. Hejja blir snabbt allas favorit för det är drag under tassarna, Harry blir favoriten hos många när han gör sina trix, men det är Hilja som vinner de rädda elevernas förtroende.

Vi gick en tipspromenad runt Söderhavet som sjön så härligt heter. Det var länge sedan jag såg Hilja så sprallig! Oj, vad hon och Hejja sprang! Har nog aldrig sett Hilja springa så snabbt! Det var underbart att se! Eleverna var så imponerade över hur snabbt de kunde springa. Jag med, haha! När vi packade ihop och åkte hem så gick nästan Hiljas ögon i kors, så trött som hon var lilla sötnosen.

När vi kom hem hoppade Hejja på tre ben och mitt hjärta stannade för en kort sekund… Men jag såg att hon hade en spricka i ena trampdynan på höger bak, så det var inte så farligt som jag först trodde. Hon ömmar en del, men vi hoppas att det ska läka fort. Fick massor av bra tips och lugnande råd på Facebook. Så jag avbokade det inplanerade veterinärbesöket och lägger pengarna på vetflex och skor som tål väta istället.

Hejja har förresten börjat löpa, så nu är hon snart en stor tjej på riktigt. Mina finaste corder bollie!

Idag har Hilja och jag startat vår resa tillsammans med Helen. Helen håller på att utbildar sig till instruktör och Hilja och jag är hennes examinationsekipage, spännande! Hilja ska lära sig massor om rallylydnad och jag ska lära mig massor om att tro på Hilja! Blir superbra det här!

Första passet bestod av planering och så kikade vi lite snabbt på fotgåendet samt började lära in stå/sitt framför. Hilja deltog ivrigt under själva planerandet.

Untitled-3 copy

Efteråt fick Hejja träna lite, först busade vi med Jolly-bollen, den är sååå kul säger Hejja. Hon älskar alla slags leksaker, det är så rackarns tacksamt! Är vi ute och går och jag vill belöna henne är det bara att leta efter en pinne, kotte, grässtrå, koppel osv. Allt går att kampa med!

Vi tränade på gungan. Vi har kört bangleken ett tag nu och hon är så duktig! Inte ett dugg rädd och väldigt på och framåt. Så skoj! Vi ska köra bangleken ett tag till innan vi avancerar, men det känns ruskigt bra! Hon är så himla skoj att träna med!

Här kommer två korta filmer på gungan. På film 2 är hon lite ivrig, men löser situationen grymt bra. Hon har alltså aldrig förut tagit gungan så där på hög höjd.

Igår var vi på vallkurs igen, andra tillfället. Agility är så sjukt kul, men vallningen är riktigt kul den med. Och svårt! Så svårt! Men jag tycker mig kunna förstå lite mer nu. Fick flera aha-upplevelser igår och Hejja tände till ytterligare. Vi hade väldans skoj i 25an tillsammans med Minou som vår instruktör hette. Hon förklarade så bra och tydligt.

Tänk vad häftigt det är när hundarna får göra det de är ämnade till. Att se min lilla Hejja ha pondus bland fåren är sjukt imponerande, jag tycker att hon lär sig fort och att hon är styrbar och lyssnar fint. Än så länge ska man väl tillägga för säkerhetsskull. Jag har förstått att den lilla söta, lydiga hunden lätt kan bytas ut när de tänder till rejält.

Vi har besök här över långhelgen. Det är min kompis Sabinas hund Ester, en border terrier på ett år. Söt och rätt talför om vi säger så. Vi är både hundpassare och lite uppfostringsanstalt. Ester sköter sig riktigt bra!

Igår tävlade vi agility i Lindesberg. Hilja skulle äntligen göra sin årsdebut och Hejja skulle få vara med om sin första agilitytävling! Och så var ju Colt med förstås! Plus en massa härliga agilityvänner. Mysigt! Dessutom sken solen, allt var liksom perfekt.

Hiljas första lopp var hopploppet. En inte helt enkel bana med luriga linjer (endast en nolla i large bevisar min åsikt). Som vi förstås löser hur bra som helst. För är det något Hillan är duktig på så är det att läsa min handling och vara uppmärksam! Men sen här vi det där förhatliga hindret slalom. Som vi har kämpat med i så många år (!). Så det sket sig.


Titta bara, hon går så fint så!

Hon går in rätt, men missar portar mitt i. Jag tog om en gång, men då gick hon ännu sämre så jag valde att springa på. Ja, jag blev ledsen och uppgiven. Frustrerad är bara förnamnet. Nåja, intalade mig själv att ta nya tag i agilityloppet. Och vi gör återigen ett riktigt bra lopp, men sen har vi ju slalom… Så det sket sig igen. Och min frustration ökade ännu mer, likaså min uppgivenhet.

Inte över min finaste Hilja, hon är så bra. Det jag blir så ledsen på är att jag inte förstår vad som blir fel, varför hennes sinnesstämning kring slalom är som den är. Varför blir hon låst och varför lyckas jag inte lösa upp denna förhatliga knut vi har kring slalom. Jag har lyckats lära min Harry ett slalom som håller världsklass, men vad jag än gör så blir Hiljas slalom aldrig bra.

Jag förstår att Hilja känner av min frustration och att det inte gör saken bättre. Men efter flera års kämpande med detta hinder så är frustration svårt att undvika. Vi tar nya tag och får hjälp av världens bästa Per!

För att prata om betydligt roligare saker så tar vi fröken border collie! Som minglade runt på tävlingen som vilken världsvan tjej som helst. grymt skönt att hon är så sansad och behaglig. Vill inte ha en border collie som hänger och flänger kring plan. Så vi jobbar vidare, men starten har varit över förväntan! Duktig tjej!

Colt då. Jodå, det hade kunnat bli två superlopp för han gick så fint, så fint! Agilityloppet var grymt, förutom mitt enorma misstag på slutet som orsakade oss en disk istället för pallplats! Hopploppet var en riktig utmaning och jag tog oss runt med mycket vilja! Tyvärr blev han för tajt vid ett hinder så vi fick en femma, men vi vann! Attans! Han är sååå rolig att springa med just nu, följsam, smidig och snabb! Bästa Colten!

Nu laddar vi lite denna vecka och så kör vi igen i Götene på lördag! Woop Woop!

Kelpien, en intelligent ras!

I lördags var vi på Kolmården. Mina föräldrar, min syster, alla barn och så min egen familj. Tack snälla Karin och Sabina som passade mina hundar. Kolmården var fantastiskt, även om jag är tudelad till att ha djur i fångenskap. Svårt det där. Agust njöt i fulla drag, sitt stora djurintresse har han ärvt efter mig!

Igår var det en slapp dag, men på kvällen tog jag tag i mig själv och gav mig av till klubben. Först sprang vi en runda och sen tränade vi agility. Jag har ju aldrig kunnat springa, har alltid tyckt att det varit så jobbigt. Men nu, nu är det nästan kul! Skaffade en app som säger till när man ska springa och när man ska gå och som stegras sakta men säkert. Tänka sig, kanske jag kan springa 30 minuter utan att svimma här om någon vecka!

Hundarna är förstås med på alla springturer, även gammelgubben! Ibland har jag honom i 15 m lina och ibland sätter jag honom i Baggenbältet så han sitter fast i mig. Han är ju ingen klockren hund att ha lös om man säger så. När han springer i lina kör han fullt rejs emellanåt och man måste ha lite koll på honom. Bekvämare att ha honom i bältet, dessutom drar han så bra! Bra träning för mattes magmuskler med andra ord.

Agilityträningen efter löpturen gick bra! Hilja ska tävla på lördag! Vår årspremiär och en slags nydebut hoppas jag! Hilja är riktigt duktig, även om det finns mer att önska gällande tryck, fart och slalom. Men, nu ska vi ut på tävlingsplanen igen och ha superkul tillsammans! Vi börjar i Lindesberg nu på lördag, sen blir det Götene, Karlskoga och Frövi. Colt hänger också på till de flesta ställen!

Harry fick träna slalom, något han är riktigt duktig på. Även om han är pensionär så innebär ju inte det att han inte får göra något. Han är minst lika aktiv som förut, kanske till och med ännu mer aktiv just nu när vi är ute och springer och har oss. Hejja fick träna på att stanna kvar, det är hon grymt duktig på, springa en liten kombination med en tunnel och några hinderstöd och även raksträcka mellan tre par hinderstöd mot en utlagd leksak. Duktig var hon och man blir alldeles varm i magen av hennes engagemang!

Sötaste bollien, vad du är perfekt!

Vad gjorde man utan hundar? Jag kan för mitt liv inte förstå hur människor faktiskt  i n t e  vill ha hund. Mina hundar är kanske inte mitt liv, men det är banne mig inte långt ifrån. Utan dem vore jag inte Emma.

Biggan och jag brukar skoja och prata lite om hur himla knasiga och tokiga (på ett kärleksfullt sätt) mina hundar är. Hon säger alltid att mina hundar blir så eftersom de har en så rar matte. Det värmer och hon får gärna säga det många fler gånger. Jag tycker att mina hundar är helt fantastiska. De kanske inte är perfekta i andras ögon, men i mina är det de.

De må vara jobbiga ibland och visst kan jag tycka att de är lite väl studsiga. Men de är glada, fulla av liv och väldans snälla. Speciellt mot varandra. Det är inte det minsta gruff mellan mina hundar, de respekterar varandra och har ett fantastiskt samspel. De passar varandra som handen i handsken. Att se dem umgås med varandra, vara nära, bli lyckliga när de ses, leka och busa – ja, det värmer mitt hjärta.

Tack mina finaste fina för att ni berikar mitt liv!