I helgen har jag hängt i Karlstad, närmare bestämt på Skutberget. Där har jag sprungit en massa lopp och det gick både bra och mindre bra. Veckan innan så var jag två dagar i Fagersta och tävlade med Cocos, det var mest stolpe ut tyvärr. Men så många fina delar.

Helgen i Karlstad var så mysig, men oj vad trötta ben och fötter jag hade i söndagskväll. 17 lopp sprang jag och sen ska man räkna med alla promenader också. Satt inte ner många minuter under helgen inte. Ibland undrar jag varför jag ens släpar med mig min stol på tävlingar, för den används knappt.

Jag får ju skylla mig själv som har så många hundar, men det var lite körigt att hinna med banvandringar och att köra lopp på tre olika banor. Att dessutom komma ihåg banorna och värma upp och varva ner hundar. Puuuh! Hiljas hopp 1 hann jag inte ens banvandra, men jag han se ungefär 10 hundar springa så jag lärde mig den rätt fort.

Denna underbara tunga alltså… 

Jag tänkte redogöra lite för varje hund och skriva ner mina tankar.

HILJA
Helt klart helgens stjärna! Fyra lopp och tre var nollade med pinne! Duktigaste lilla tjejen! Hon har hållt en ganska bra fart på banan, med undantag på slalom. Men hon har genomfört slalom helt korrekt i tre lopp och gjort finfina kontaktfält. Tänk att hon fixade att ta tre pinnar på en helg, det har jag aldrig lyckats med med någon av mina hundar förut!

Så himla duktig har hon varit, gör allt för sin matte och springer på bra. Jag tycker att klass 1 banorna har varit himlans bra, perfekta Hiljabanor. Det var bara agility 1 på söndag som jag inte tyckte passade Hilja, den diskade vi då hon inte gjorde klart slalom och jag valde att springa vidare.

Hon har nu tre pinnar i hopp och två i agility. Jag kommer dock inte att flytta upp henne på länge än. Hon har inte den fart och det självförtroende som krävs för tvåan. Och hon har definitivt inte ett slalom som är bra nog. Jag kommer istället att stanna kvar i ettan länge till, vi lär plocka massor av pinnar för hon är en säker hund. Folk får tycka vad de vill, men vi blir i ettan.

Jag har sagt att jag flyttar upp henne när vi har sex vinster i klass 1, tre i hopp och tre i agility. 

COCOS
Hunden som jag hoppas så mycket på, hunden som är så himla rolig att springa med, hunden som är så duktig, hunden som har lite stolpe ut…

Vi inledde lördagen med en grymt bra hopplopp, så himla bra! Om det inte hade varit så att jag glömde banan… Jag skickar in henne i fel tunnelingång efter slalom. Jag grät när jag gick i mål, jag kände mig så uppgiven, ledsen, förtvivlad och arg på mig själv. Hur svårt ska det va?? Det är jobbigt att hela tiden vara så nära, men alltid hamna fel någonstans. Jag lägger dessutom en större press på mig eftersom det inte är min egen hund. Jag vill visa Inger att vi kan! Så ja, jag bröt ihop lite där efter Cocos hopplopp.

Nya tag i agilityloppet och där var vi en rivning från en pinne. Ni vet, så där nära, men ändå så långt borta… Söndagens hopplopp var kaos i starten, vi diskade oss typ direkt… Men slutet satte vi fint. Så var det då agilityloppet kvar. Jag ville så mycket och vi fixade det!!! En skakig nolla, en nolla, en nolla!!! Äntligen! Nu är vi uppflyttade till klass 3! Häftigt!

Bara hoppklassen kvar då… 

Finaste Harryboy, foto: Emma Löfstedt.

HARRY
Harry, min allra raraste Harry. Han diskade sig i alla lopp, ett var en frivillig disk. Det blev liksom en tunnel för mycket i alla de andra tre loppen. Annars fint, så typiskt liksom. Hopploppet på söndagen var väldigt trixigt och svängigt så jag bestämde mig för att göra en egen bana så vi bara kunde ösa på och ha superkul! Så egentligen kan man säga att han nollade det loppet, för han sprang kalasfint! Trist nog finns inte det på film.

Han känns fräsch och pigg, trots värmen och långa tävlingsdagar så orkar han ändå. Känns inte ett endaste dugg gammal. Ni ska veta hur mycket jag njuter av varje lopp med min pinscherprins, vi har så roligt ihop! Ständigt låter Åsas ord i mitt huvud: Kör varje lopp som att det vore det sista. Njut medan tid är.

Jag njuter av min Harry, både han och jag är lika glada i mål trots alla dessa diskar. Men man kan inte vara annat än lycklig över att springa med honom. Folk som står utanför banan kan ibland påtala för mig hur himla glad han ser ut, sånt värmer i hjärtat. För jag tror faktiskt att Harry är genuint glad där ute på banan. Att springa agility med sin matte – det är bland det bästa Harry vet!

ELEKTRA
Vi gjorde många bra lopp, men hade lite stolpe ut, vi var två femfelslopp ifrån två SM-pinnar. Men så är det i agility, tufft ibland. Det är väldans kul att springa med Elektra, det känns så enkelt på något vis. Jag vet var jag har henne och vet att bara jag gör rätt så nollar vi. Bevisligen gjorde jag en del fel i helgen.

Vi fick två diskade lopp, ett där hon gick så tajt runt ett hinder att hon hoppade över den sneda infångaren. Det andra diskade loppet fick vi när jag klantade mig att skicka henne på ovansidan av ett hinder. Två lopp hade vi med fem fel, ett med rivning och ett där jag inte riktigt vet vad för fel vi fick. Du ser just det loppet på filmen.

ERA
Fick äran att springa ett lopp med underbaraste Era, tyvärr blev det en disk, men roligt var det! Film på Eras lopp här: klick. Det är från Facebook.

Det tar på krafterna att hålla koncentrationen uppe hela helgen, så jag var glad att mitt Värmlandsrally bara varade två dagar. Många andra har nu kört fyra dagar i sträck. Nu dröjer det nog till mitten på augusti innan jag ska tävla igen, om man inte får för sig att åka på någon tävling innan Frövi förstås. Frövi blir också en mastodonthelg, tre dagar i rad! Lag på fredag och sen klass 1-3 lördag och söndag. Oj, vad skoj!!

Det är ju så himla härligt att vara på agilitytävlingar!

Duktigaste kelpietjejerna!


Harry flyger över muren, foto: Karin Svedjebro

Woooaaaaw! Vi har gjort det, genomfört vårt allra första agility SM! Jag har både hunnit gråta av oro och glädje, varit strålande överlycklig och stolt samt förtvivlad och tom. Hela helgen har varit helt magisk från första stund till sista, med undantag av någon timme där hela min värld rasade samman…

Låt oss ta det från början. Detta inlägg lär bli långt, men jag skriver det minst lika mycket för min egen skull som för er kära läsare. Det här är en helg jag aldrig vill glömma, aldrig någonsin!

 

TORSDAG

Jag och alla hundarna (Harry, Hilja och Elektra) åkte ner mot Falkenberg vid 14-tiden. Resan gick bra och väl framme letade vi reda på vår fina stuga och tog en promenad för att utforska omgivningarna. Vi gick ner på stranden, Olofsbo havsbad, och promenerade längs med hela strandkanten. Underbart, men kanske lite väl blåsigt.


Mysigt i stugan, det var väldigt fräscht och snyggt!


Det var blåsigt på stranden, Harry fick också ståndöron.

På kvällen anslöt övriga lagmedlemmar. Det var tre förväntansfulla Gubbröratjejer som gick och lade sig den kvällen…

 

FREDAG

Den stora dagen var äntligen här. Vi vaknade av en väldans pigg Harry, han visste precis att något spännande var på gång. 8.00 fick man resa tälten så vi var på plats på tävlingsarenan kvart i och var så redo! Efter att vi rest tältet så gick vi mot veterinärbesiktningen…

Jag hade ju med mig alla tre hundarna, men Hilja behövde ju inte undersökas. Harry var först ut och jag berättade för veterinären att Harry fick ett litet blåsljud konstaterat vid en undersökning i december på Strömsholm. Veterinären bara nickade och fortsatte att lyssna på hjärtat. Hon lyssnade och lyssnade och började se lite bekymrad ut.

Sen säger hon att han inte har ett litet, utan ett jättestort blåsljud på sitt hjärta. Det kom som en chock!

Jag blev alldeles gråtfärdig, inte av oro för att inte få starta utan av oro för min prins, min finaste hund! Hon bad mig springa i full fart med Harry, han skulle få upp lite tempo och sen skulle hon lyssna på hjärtat igen. Så vi sprang, Harry studsade runt hur glad som helst medna hans matte sprang där med tårar i ögonen.

Hon ville lyssna på hjärtat igen och förklarade att hans hjärta hade slagit oregelbundet första omgången. Det kan det göra på vältränade hundar, men den oregelbundenheten ska försvinna när de får upp lite flås. Efter att vi sprungit fram och tillbaka så hade all oregelbundenhet försvunnit, bra det iaf.

Jag var nog rätt chockad och minns inte exakt vad veterinären sa. Hon tyckte att jag skulle tävla och fortsätta att träna och tävla som vanligt, men om han skulle bli trött skulle jag förstås bryta. Att tävla på SM var inga problem, men hon tyckte jag skulle kolla upp honom när jag kom hem med ett ultraljud.

Sedan undersöktes Elektra, hon gick igenom utan några problem, och jag stod där med huvudet fullt av hemska tankar…

På andra sidan väntade Ida och Per och när jag skulle berätta för dem så bröt jag ju förstås ihop. Jag var väldigt ledsen ett tag, men med lite peppande och tröstande ord från många så kändes allt mycket, mycket bättre. Inget fick förstöra vår helg, vi skulle ju få göra det vi längtat efter så länge. Jag försökte verkligen pressa bort de ledsna tankarna och glädjas åt allt roligt vi hade framför oss.

Vi åkte tillbaka till stugan och vilade några timmar innan det var dags att ge sig tillbaka till arenan för invigning och banvandring för oss! Vår allra första banvandring på ett SM! Vi passade även på att ta lite lagbilder, jag älskar denna bild. Vi ser så glada och stolta ut!

Vi var garanterat det gladaste laget, med de fränaste brallorna, med de mest stylade hundarna och de allra finaste och mest kärleksfullt  handsydda halsband och sele. Att sedan få knyta fast nummerlappen upp på allt, det var en helhäftig känsla! Tänk att vi fixade att kvala till SM med våra gubbar och vår röra – magiskt! Tänk så många som försöker som inte lyckas…

Så småningom var det äntligen dags för banvandring, vi har startnummer 7 med laget. Under banvandringarna så blåste det ner hinder åt höger och vänster, gungan fick bytas ut mot ett extra A-hinder.

Så laddad som jag var! Nervös, ja självklart, men mest laddad! Era fick tyvärr en disk, i övrigt ett grymt lopp som vanligt! Sedan var det min och Harrys tur! När jag ställde mig vid starten så blev jag nästan lipfärdig, dels så tänkte jag på blåsljudet och bara känslan av att få stå där med min finaste pinscherprins var rörande!

Sen taggade jag igång och så körde vi! Det gick så himla bra! Nolla!!!

Min finaste SM pinscher, vilken kille alltså!

Harry var sååå duktig och tog alla kontaktfält och byten så fint så! Han hoppade smidigt och elegant och kändes så glad. Jag tror han njöt lika mycket som jag själv gjorde. Jag kan inte vara mer nöjd med vår SM debut!! Wohoo!!

Ida fick tyvärr lite strul kring muren, men lyckades rädda situationen! Josefin och Azlan går in och sätter en snygg nolla! Yaaaay! Vi är med till morgondagens final! Så underbart! Efter att vi sprungit så kikade vi på medium och lite på small innan det var dags att bege sig hemåt och förbereda lite käk och mys i stugan.

Gick och lade oss väldigt nöjda och riktigt taggade inför morgondagen! Elektra skulle köra sitt första lopp och Gubbröra skulle köra final!

 

LÖRDAG

Dagen startade redan 07.00 med banvandring för Elektra i hoppklass. Banan kändes bra, jag visste att vi skulle klara det bara jag höll ihop! Jag var konstigt nog knappt nervös, bara väldigt taggad! Det kändes så naturligt att ställa sig där på startlinjen med finaste Elektra! Wohoo!

Vi gör ett väldigt fint lopp, nolla!!!

Åååh, vilken härlig känsla det var!

Vi hamnade på en fin 23:e plats inför morgondagens final. Dagen kunde ju inte ha börjat bättre! Jag var så glad när jag gick i mål! Stolt över mig själv, lycklig över att ha fått chansen att springa ett SM med Elektra och nöjd över att jag vill, vågade och kunde! Woaw, vilken ultrahärlig känsla!

Filmen på Elektra ser ni lite längre ner.

Sedan var det bara att gå omkring och njuta i väntan på Gubbröras final! Jag var cool, nervös, laddad, taggad, galet nervös, läskigt laddad och så vidare. När det närmade sig banvandring så rusade alla känslor omkring i kroppen!

Visst, det är som vilken agilitytävling som helst. Vi har gjort detta så många gånger. Men ändå, det är en magisk känsla att vara på ett SM. Det är det här man har laddat och väntat på ett helt år! Så nej, det är inte vilken tävling som helst, det är SM! Alla är där, alla känner spänningen i luften, alla är glada och hejjar. Jag tror man måste uppleva det innan man verkligen kan förstå det, det är sannerligen beroendeframkallande!!

På banvandringen kändes allt bra, vi hade allt att vinna! Banan var inte svår, men den hade sina knepigare ställen. Och med lite nerver på det kan allt hända.

Era går in och gör ett snabbt lopp, men tyvärr trillar tre bommar så 15 fel. Dags för Harry och jag. Jag känner mig lugn, jag vet att vi fixar det här! Så vi går in och bara kör! Tyvärr trillar en bom för oss så 5 fel, men jag är vansinnigt nöjd med vårt lopp!!! Bästa pinscherprinsen! Jag är sååå glad när vi går i mål!

Idag går in och sätter en säker nolla, bästa Kezo! Tyvärr med yttepyttelite i tidsfel. Sedan var det Azlans tur, vi har redan tagit tre hundar i mål så allt var lugnt. Men det är ju en chans att förbättra felen. Tyvärr blir det en snöplig disk för Azlan. Men ändå, vi hade fixat vårt mål!!! Hejja oss!!! Bästaste bästa Gubbröra!!

Tyvärr, tyvärr strulade filmkameran så inget av våra lopp finns på film. Jag hoppas stenhårt att de som filmade live har sparat sina filmer och att man kan komma åt dem på något sätt. Jag har mailat några personer, så snälla håll tummarna! Jag vill så gärna ha hela Harrys SM debut på film!

Sist och slutligen slutade vi på en hedrande 8e plats av 24 lag!

Inte illa av oss tycker jag! Jag är stolt och glad över att tillhöra det gladaste och snyggaste laget! Och jag hoppas innerligt att alla vi kan köra SM även nästa år! Oooh, vad jag gillar Gubbröra!

Om jag sak sammanfatta Harrys och min insats så kan den inte bli annat än med beröm godkänt! Vi hade inte kunnat göra det bättre!! Två snygga lopp, det första nollat och det andra med en retlig rivning. Fattar ni hur nära vi var att dubbelnolla vårt första SM!?! Bästaste pinscherprinsen, du är min stolthet och glädje!

Efter vår final så gick vi av hundarna, spanade in den rafflande medaljstriden och sedan åkte vi hem för att ta en härlig strandpromenad samt käka lyxmiddag! Karin hade fixat tjälknöl på älg, åååh så gott det var!

Glada och stolta för vår åttonde placering!


Bus vid badet, knasiga hundar! Foto: Ida Cronebäck


Azlan och Hilja hade skoj! Foto: Ida Cronebäck


Kezo och Hilja. Foto: Ida Cronebäck

 

SÖNDAG

Sista dagen på detta underbara SM. Elektra och jag skulle springa finalen i agilityklass. Så spännande! Innan vi skulle köra så var det small och medium som gjorde upp om medaljerna. Det var sååå peppande att sitta på läktaren, man blir nästan lite grinfärdig. Både för de som lyckas bra, men även för de som missade. Mina favoriter föll tyvärr, men jag hoppas att jag kan se dem vinna nästa år!

Elektra och jag hade startnummer 62 denna dag och det kändes som ett bra nummer. Jag hann se några hundar i början, gå en promenad, tagga igång och ladda på som sjutton. Jag vara bara laddad när jag stod på startlinjen, inte alls nervös denna gång heller.

Det höll på att bli riktigt bra, men jag tappar henne efter A-hindret och hon drar över fel hinder. Aaaaah, tävlingsmänniskan i mig är sååå missnöjd för hade vi nollat hade det räckt långt! Men jag är väldigt nöjd med Elektras och min insats. Hon har känts så fin, så fin och har varit enkel och behaglig att köra.

Åh, vad jag grämer mig att jag inte höll i lite bättre…

Men åh vad stolt jag är över vår debut! Skitbra kört! Elektra är grym!! Hon är i så himla fin form just nu och går som tåget. Bara att tuta och köra känns det som. Det är så roligt att springa med henne, man känner sig liksom så duktig när man springer med Elektra! Nu längtar jag redan efter nästa tävling…

Att ha fått möjligheten att delta på ett agility SM har varit enastående. Allt runt i kring är så häftigt, jag har varit med som publik förut, men aldrig tävlande. Nu när jag väl fått chansen att tävla vill jag aldrig bara vara publik igen.

Jag kommer att tänka att varje lopp jag kör ska ta mig ett steg närmare SM upplevelsen. Jag ska höja min lägsta nivå och aldrig slarva bort ett lopp igen! Drömmen om SM!

Har jagat rätt på många bilder på mina hundar från SM, visar några här och fler kommer under veckan tror jag. Annars dröjer det lite till, men alla ska upp på hemsidan! Det är underbart att ha fotografer som fotar! Jag är väldigt glad att vi fastnade på bild!

 

Sist vill jag rikta ett enormt TACK till alla er därute! Ni är helt fantastiska med era rara ord, underbara stöttning och peppning, tröstande ord, kramar, glädje och värme! Jag önskar jag kunde ge varenda en av en en stor varm kram, för ni betyder mer än mest! Det här hade inte varit lika roligt utan er! Från djupet av mitt hjärta – tack finaste ni, för allt ni delar med mig! 

Det kan svänga fort i agilityns värld. I torsdags var det en sådär dag, igår var dagen helt grym!!

Igår var vi i Frövi, jag hade med mig alla utom Cocos då hon var iväg på annat. Harry skulle bara springa hopp 3 och Elektra och Hilja två lopp var. Det började med klass 3, hopp var först ut. Harrys lopp gick inte bra alls. Jag handlade dåååligt…

Elektras lopp däremot, det hade inte kunnat gå bättre! Vi startade sist, jag var så taggad och körde på! Vi nollade! När jag sitter där och klappar om Elektra så hör jag speakern säga att det var vinnaren vi just såg! Wooooaaaw!! VI VANN!!! Så himla kul!!!

Vinsten betydde en SM-pinne förstås, men även Elektras andra hoppcert. Bara ett kvar nu…

Elektras agilitylopp gick bra det med, förutom att hon rev hinder nummer ett. Lite trist, det var bara en enda nolla i klassen. Men men, man får helt klart tänka på dessa lopp som en väldans bra SMuppladdning! Mindre än en vecka kvar! Wiiie!

Eftersom Harrys hopplopp gick så dåligt så frågade jag lite snällt ifall jag kunde få köra Harry som efteråkare (alltså utom tävlan) och det fick jag. Tror ni inte att pinscherpojken går in och nollar loppet!! Det första agilitylopp vi nollar i trean! Han hade kommit tvåa!! Tvåa!! I en klass 3… Jag grämer mig lite att jag inte anmälde så här i efterhand kan jag ju säga.

Men, i min värld så nollade vi och tog Harrys allra första individuella SM-pinne. Även om det inte är på riktigt så är det på riktigt ändå.

Jag gillar dessa små tävlingar. För det är då jag har en chans! Att konkurrera mot alla snabba border colliesar med tillhörande grymma förare är kul, men då kan jag aldrig vinna. Aldrig. Därför gillar jag att även en sån som jag, som har väldans duktiga men kanske inte lika snabba hundar, kan ha en chans att få vara bäst någon gång.

För idag fick jag och Elektra vara bäst, i klass 3! Hejja oss!

Men vet ni, inte nog med att Elektra gör två fina lopp och att Harry nollar sitt livs första agilityklass, även Hilja visade var skåpet skulle stå!

Hon vinner hoppklass 1!!!!

Hon vinner, det trodde jag inte. Men det hände och jag är för jäkla glad! Jag vet att Hilja kommer att vinna fler klass 1 lopp, det har jag lovat mig själv. Min lilla, sötaste kelpietjejja – att hon kan vinna largeklassen är ju himla häftigt!

Agilityloppet gick himla bra det med, hade varit en nolla om inte jag hade varit för slarvig innan slalom. Ni ser det på filmen. I agilityklassen gör hon en rackarns fin gunga! Heja Hilja!

Helt klart en väldans bra dag på agilityjobbet igår. Jag känner mig stärkt inför SM!! Snart dags! 

Nu kommer det lite film.

HARRY:

ELEKTRA:

HILJA:

Igår Karlstad och imorgon Frövi. Vi genrepar inför SM!

Det gick ok igår i Karlstad. Bäst gick det med de mest rutinerade hundarna – Harry och Elektra. Den hund jag hoppas mest på (Cocos) krånglar det alltid med… Hilja skötte sig bra! Vi tar det i den ordning vi sprang.

HILJA
Först ut var en väldigt icke-Hilja-anpassad-hoppbana. Svängar hela tiden och en del svåra saker som salomingången och starten som började med en skarp sväng. Hilja gör sitt jobb fint, jag står alldeles för nära tunneln innan slalom och blir alltför nonchalant i slutet. Dålig handler! Det känns som om hon tappar fart när det svänger så mycket, jag får jobba på henne massor. Dock gör hon ett jättefint slalom i denna klass! Agilityloppet var däremot en perfekt Hiljabana! Raka fina linjer och en bana där man kunde springa. Bortsett från att jag är felplacerad vid slalom så gör vi banan fint.

COCOS
Jag vill så mycket och vi är sååå nära, men det vill sig inte… Skriver inte mer än så och att hopploppet var för jäkla bra!

ELEKTRA
Jag har inte tävlat med Elektra sen november i Rättvik. Inte den bästa uppladdningen kanske, men vad gör det när man har en så duktig hund som Elektra att springa med. En neslig vägran på hinder två i hopploppet och en lika neslig slalomingång, den borde hon ha tagit tycker jag. Ett rivet sista hinder fick vi med också i agilityklassen. Men det kändes bra, vi är på gång!

HARRY
Vi har inte tävlat sen mars, om man inte räknar med Kumlas inoff i april. Harry inledde dagen kalas med en stabil nolla i hoppklassen! Duktig prins! Agilityklassen gick han också fint i, men jag var väldans osäker på banan så jag startade som nummer ett och vi hade först banvandrat agilityklassen, sen hoppklassen, kört hoppklassen och inte hunnit se ett enda ekipage innan det var dags att köra agilityklassen… Gick dock bra, till gungan. Man skulle inte in i tunneln, men det tyckte visst Harry…

 

Nu taggar vi om för Frövi imorgon!! Alla är med, förutom Cocos.

I helgen tävlade jag och Hilja i Västerås, dubbel agilityklass 1 på lördag och dubbel hoppklass 1 på söndagen. Första loppet för helgen gick sämst. Jag kände mig nästan lite ledsen efteråt.

Ledsen för att Hilja inte hade något tryck och ledsen för att hon är så långsam i slalom. Men samtidigt vet jag ju att det är fult av mig att känna så. Vi har inte tävlat sen 19 augusti 2012 och knappt tränat något slalom alls. Elakt av mig att ställa så hårda krav på min kelpietjejja!

Jag vill så mycket, jag vill att hon ska springa fort och att hon ska älska slalom. Men jag måste ge henne chansen att träna och bli säkrare innan jag blir ledsen och besviken. Jag blir lite ledsen och besviken på mig själv att jag känner så här. Hilja gör allt för att göra mig glad, hon är fantastisk.

Men, som tur var så gick lopp nummer två på lördagen mycket bättre! Så känslan när vi åkte hem var bra! Loppet finns på film, snälla Lena Olsen fixade så att en tjej filmade. Kul!

En neslig vägran vid tunneln. Det var något som luktade gott där och jag borde inte ha gjort ett bakombyte. Annars fint, bra gunga!

På söndagen inledde vi med ett lopp med bra känsla, men en disk. Hilja sprang förbi ett hinder och jag missade det. Hade inte tagit om det om jag hade sett det. Men hon sprang på fint och blev inte alltför ledsen när det blev fel.

Sista loppet för helgen blev det absolut bästa! Starten blev riktigt bra!! Det var många som hade problem där, men vi löste det superfint. Sedan trycker jag på för dåligt så hon missar ett hinder, nybörjarfel. Jag glömmer att hon är en orutinerad hund som behöver lite mer hjälp att hitta linjer. Men efter slaloms en går det riktigt bra igen!

Det här loppet ska vi ha i minnet inför nästa tävling!

Igår ordnade vi i Kumla bk en inofficiell agilitytävling till förmån för Sveriges deltagande i World Agility Open, WAO. Vi har nämligen en klubbmedlem som ska tävla där – Tina med Jax. Jag ställde upp med fyra hundar. Harry i tunnerejs och seniorklass, Hilja i tunnelrejs och som efteråkare (utom tävlan) i seniorklass och Cocos och Elektra i tunnelrejs, hoppklass och agilityklass.

Det var helgens motionspass det. ;) Speciellt tunnelrejset där jag sprang fyra lopp av 22, inte mycket vila emellan där inte. Konstigt nog är det oftast det första loppet som känns tyngst i benen, sen är det bara att springa och springa.

Harry gick superbra idag! Han nollade tunnelrejset och hamnade på en niondeplats tror jag. Han hade flera hundar bakom sig så gammelgubben var rätt snabb. I seniorklassen så sprang han också riktigt fint och det slutade med en vinst! Visst, det vara bara tre andra hundar med, men det kändes ändå väldigt, väldigt roligt att få vinna ett lopp med Harry. Det händer ju liksom inte alltför ofta med honom.  Jag var superglad! Min finaste pinscherprins!

Tänk om fler klubbar kunde slänga in en seniorklass någon gång nu och då! Det vore så skoj! Det är en seniortävling 9 maj i Flen, men då är ju jag på pinscherlägret. Annars hade jag definitivt åkt dit! Harry trivs bättre med att hoppa 45 cm höga hinder än 60-65 cm.

Hilja har inte tävlat sen 19 augusti 2012. Igår var lite av en nypremiär för oss. Som jag längtat efter denna dag! Vi har ju inte kunnat tränat speciellt mycket, kanske fem pass (om ens det) innan denna tävling, men Hilja har en ganska bra grund även om vi har mycket kvar att jobba på förstås.

När hon kom in i ridhuset blev hon skvatt galen, hon kastade sig i kopplet, skällde och levde rövare! Hon var sååå glad! Det syntes på hela henne att hon visste vad vi skulle göra. Det kändes gött i mattehjärtat att se henne så lycklig. Hon gjorde ett jättebra tunnelrejs, men jag var lite slapp vid en tunnelingång och det resulterade i en vägran. Innan felet var hon helt gasad och sprang så ridhussanden yrde, men hon blev lite tveksam när det blev fel.

Hon körde också som efteråkare i seniorklassen. Jag vill inte köra henne på full höjd än så därför valde jag detta alternativ. Banan i seniorklassen passade henne betydligt bättre än hoppklassen som var svårare. Det blev fel i slalom och sen lite knas efteråt och även här ser man hur hon går ner sig lite när det blir fel. Hon är känslig och vill verkligen göra rätt.

Men en helt klart godkänd debut av oss måste jag säga. Nu ska vi träna slalom och förhoppningsvis göra henne supersäker och snabb även där. Just ja, ingen tendens till stelhet eller hälta på henne efter gårdagens tävling. Hurra!

Cocos tunnelrejs klantade jag bort. Så synd! Jag vet ju att hon är väldigt känslig och hade jag bara stått kvar en tiondels sekund till så hade hon tagit rätt tunnel. Jag undrar vad Cocos tänkte när vi sprang tunnel på tunnel på tunnel. Hon undrade nog om jag var riktigt klok…

Hopploppet gick riktigt bra förutom när jag fegade till på ett ställe där man verkligen inte kunde göra det. Orsaken till min feghet var att  två ekipage före mig hade krockat in i varandra efter den platta tunneln (det var en stor risk för att man gjorde det om man låg jämsides eller lite efter sin hund) så jag valde att bromsa in och då blev det massa knas. En vägran klarade vi oss med, men det hade lika gärna kunnat vara två eller tre.

Agilityloppet däremot! Då var jag revanschsugen! Vi går in och gör ett supertajt och snyggt lopp som räckte hela vägen till vinst!! Cocos allra största styrka som agilityhund är hennes snäva svängar, hon är verkligen tajt på hindrena. Så duktig, min finaste Cocosråtta! Jag hade verkligen velat haft det loppet på film!

Elektra gick som en svart rem på tunnelbanan. Jag höll på att glömma banan en kort sväng, men vi nollade! Femma slutade vi. Hopploppet var riktigt fint, men tyvärr var jag ett halvt steg fel och lyckades inte få henne runt ett hinder så det blev en disk. Domaren hade missat detta så vi låg etta en lång stund. Men jag sade till att jag var diskad, det kändes liksom mest rätt. Känns skönt att veta att vi hade vunnit om jag bara hade varit lite bättre vid ett hinder. Superbra lopp som jag gärna hade haft på film!

Agilityloppet kändes verkligen som en Elektrabana, men vi lyckades få 15 fel, ett rivet hinder och två missade slalomingångar. Elektra som brukar vara stensäker på slalom, vet inte vad som hände. Synd, för det hade varit kul att matcha mamma-barn och se vem som gick snabbast!

Riktigt rolig dag! Tänk att det är så kul att umgås med sina rara klubbkamrater och dessutom få springa agility med mina finaste agilityhundar!

Gladast av alla var nog Agust som vann första priset i lotteriet och dessutom
fick en hel hink med marshmallows eftersom Cocos vann det.

Harry tackar så mycket för alla grattis! Han firade sin dag med husse och Agust först, eftersom jag var på agilitytävling med Cocos. När jag kom hem vid 16-tiden så tog vi en lång promenad tillsammans med Bina och därefter blev det tårtkalas.

Harry var mycket nöjd med dagen och väldigt mätt i magen. Tårtan bestod av en botten av blodpuddig, rosen i mitten är en skiva lördagskorv, småbitarna är hackad blodpudding och lever och garneringen runt om är leverpastej. Gott va?

På Facebook finns en rolig film när de äter tårta, länkar till den här och hoppas att ni kan se den. Klicka här för att se video på tårtätning. Ni ska särskilt spana in Hiljas ögon, hon blir helt galen när hon äter något gott. Ögonen ploppar nästan ur huvudet på henne, fniss.

Harrys tjej Bina, Harry och Hilja på en solig eftermiddagspromenad.

Tillbaka till agilitytävlingen. Laxå bk stod som arrangörer, men vi var i ett ridhus i Askersund, samma ridhus som vi ska ha vår lagtävling i 6-7 april. Cocos och jag skulle springa ett hopplopp och två agilitylopp. Jag var taggad och Cccos likaså, vi har så skoj tillsammans! Hon är en himla skojig hund alltså!

Hoppbanan var lite knepig, men väldigt flytig och rolig att springa. Mitt största bekymmer hade jag hindret innan slalom, hur jag skulle handla Cocos för att det skulle bli bäst. När vi väl sprang så flöt allt på ruskigt fint, snygga tajta svängar och bra fart på oss båda. Ett riktigt bra lopp!

Det kändes så jäkla gött att gå i mål nolla! Det blev en tredjeplacering med vår andra hopppinne!! Wihoo! Det var tajt i toppen, de fyra första hundarna var inom samma sekund, så det kändes fint.

Första agilityloppet fixade vi också en nolla i! Så himla roligt att fixa en dubbelnolla med finaste Cocos. Tyvärr räckte vår tid ”bara” till en sjätteplats och det var fyra pinnar. Surt, men det är svårare att plocka pinne i klass 2 nu eftersom bara 10 % får pinne. Men jag är riktigt nöjd med Cocos!

Sista agilityloppet blev tyvärr en disk, men innehöll fina delar. Nu har Cocos två pinnar i agilityn och två pinnar i hoppen. Himla duktig hund alltså! Nu ska vi träna så att vi blir snabbare så att vi kan slå alla border colliesar så att vi slipper nolla och bli utan pinne nästa gång. 

Här kommer en film på våra lopp! Jag bara älskar Cocos stil i slalom, hon har ruskigt bra teknik där! Slalom och tunnlar, där är hon snabb som en vessla.

OBS! Ändra kvalitén till HD när ni tittar, blir så mycket bättre bild då.

Ser vi lyckliga ut eller?

JAAAAA! Vi gjorde det, Gubbröra är nu SM-klara! Helt galet fantastiskt!

Färden mot Halmstad hundarena startade 08.15 och 02.30 var jag hemma igen. Låång resa och lååång dag, men det var så värt det!

Vi inledde med en väldigt skakig agilityklass med disk på de tre hundarna som startade. Av 22 lag så var det endast två lag som klarade sig i mål och de hade 20 fel var, det säger en del om nivån på banan eller oss tävlande. 

Men sen skärpte vi till oss! Vi kom i mål med 10 fel (två rivningar) i HoppA. Vi kände oss sådär nöjda för vi tänkte ju att det inte skulle räcka på den relativt enkla banan. Nedvarvningspromenaden avklarades och vi bestämde oss för att ta nya tag till sista hopploppet. VI gick in i arenan och jag gick och köpte lite mat.

När jag står där i matkön så kommer Ida in och ser alldeles lycklig ut. Hon säger att vi kom 4a och fick SM-pinne!!! Jag börjar nästan lipa och Josefin kommer också in och ett vilt kramkalas utbryter. Wow!!! Snacka om att stämningen blev väldigt lättad och lycklig!

Med helt ny energi banvandrar vi för sista hopploppet och känner att här måste man verkligen nolla för att ha en chans, en väldigt lätt bana. Vi lyckas nästan, 5 fel (en rivning) blev Gubbröras resultat. Vi startade som nästsista lag så vi visste inte alls vad de räckte till innan prisutdelningen.

Tror ni att vi skriker rakt ut och rusar mot prispallen när speakern säger GUBBRÖRA på tredje plats!!!!

SM-KLARA!!!!!!       

Tänk att jag ska få tävla SM med min finaste pinscherkille, tillsammans med mina raraste lagkamrater Josefin och Ida och inte minst Kezo, Era och Azlan – det känns helt magiskt! Magiskt! Spännande! Underbart! Såååå häftigt och fantastiskt roligt!

Resan hem var tung, men samtidigt lätt. Inte varje dag man blir SM-klar inte!

Och, viktigast av allt. Jag tog rätt beslut angående Harry. Han hade en fantastisk dag, gjorde två riktigt fina lopp och mår bäst! Inget nackkrångel, ingen stelhet.

Min bästa, bästa pinscherkille! Vilka äventyr du fixar åt mig! 

 

Snällaste Myrahussen Nico filmade vår lopp. Tack! Här kommer de:

Hopp A – en fjärdeplats (10 fel)

 

Hopp B – en tredjeplats (5 fel)

I söndags var det dags för månadstävling, hoppklass denna gång. Harry fick köra ett lopp på mediumhöjd och gjorde det jättebra! Nollat och med bra tryck under de små söta pinschertassarna. Tänk om han hade kunnat få köra medium nu när han inte är lika ung längre. Vet ni det att Harry fyller 10 (!) år om mindre än en månad?

Här är Harrys lopp:

Era fick också köra. Första loppet gjorde vi fint! Nollat och snabbast. Andra loppet hamnade jag på efterkälken och orsakade en vägran, men Era var väldigt duktig. Han är så roooolig att springa med! Och vet ni vad, jag tror bestämt jag ska få springa med honom nu på lördag när Gubbröra jagar SM-pinnar i Halmstad.

Här kommer Eras film:

Om man klockan Harrys och Eras lopp så är det så fantastiskt att Harry bara är dryga 4 sekunder långsammare än Era, Det visar på att Harry sprang på riktigt bra. En annan orsak är nog att Harrys hinderhöjd var 35 cm. Men ändå, Harry gjorde ett finfint lopp! Fina pinscherkillen.

Cocos fick också springa förstås. Hon var så duktig i första loppet, men jag missade att hon fick fel linje till ett hinder och sprang förbi. Jag hade solen i ögonen och såg varken hinder eller hund i just det ögonblicket hon missade. I andra loppet tyckte Cocos att det var jobbigt att göra klart slalom eftersom det låg en lockande tunnel rakt efter. Sen klantade jag mig med några byten så känslan var inte så bra som i det första. Ingen film på raraste Cocosråttan denna gång.

Hilja har fått en gris av Agust.

SötHarry på promenad.

Idag har Harry kört agility igen! Senast han gjorde det var i Rättvik i november så det var ett tag sedan. Harry var helt galet glad när han upptäckte var bilen hade stannat, han visste precis vad som var på gång.

Jag hade med mig husse, dels för att han kunde värma Harry ordentligt medan vi byggde bana och kanske främst för att han sedan skulle köra hem Harry så han slapp sitta i en kall bil. En till fördel med att ha med husse är ju att han kunde filma. Suddig och dan, men men. Tyvärr klantar jag mig så han missar hinder nummer två, annars går han fint. Bra fart och faktiskt fina kontaktfält! Kändes riktigt härligt att springa med min Harpa igen, som jag saknat det!!

Egentligen oroade jag mig inte för själv loppet, utan för vad som kunde komma sen, nackkrångel. Men icke sa nicke, han mår finemang! Så skönt. Jag vet ju att veterinärerna alla säger att han mår allra bäst av att hållas igång, men det är nervöst ändå. Jag vill ju att han ska få må bra!

Filmen är från Facebook men alla borde se den ändå.

Förutom Harry så sprang jag med Elektra. Vi gjorde ett fint lopp, men tyvärr en rivning. Kändes iaf himla kul att springa med racerråttan! Fick även köra Åsas superbastard Algot, han är en liten stjärna och så duktig och snabb. Vi nollade och det var ritkigt kul att köra med honom.

Cocos gjorde ett fint lopp, men där jag klantigt nog placerade mig ivägen så vi fick strul vid en tunnel och det blev disk där. I det andra loppet var det kaos kaos kaos. Usch, det gick riktigt dåligt! Men hur som så var det himla kul att vara igång igen! Nu längtar jag väldigt mycket efter att Hilja ska få börja köra…

På tisdag åker Cocos hem, det blir ledsamt. Vi har haft det himla bra tillsammans. Hon är en så himla enkel och behaglig hund. Och skojig. Och på onsdag åker jag till London på jobbresa. Det ska bli väldigt roligt! Kommer hem på söndag igen.