Bilden är från igår under långa rundan på klubben. Jag hade fått order av husse att åka dit och trötta ut Harry inför idag då Hilja och jag skulle iväg och tävla. Harry fick träna lite rallylydnad = jätteduktig och mingla litegrann.

Idag har Hillan och jag varit i Flen och diskat oss. Jag räknar ju helt kallt med att diska mig tills vi får klart vårt slalom, för sen – då nollar vi faktiskt! För det är nästan alltid endast slalomfel som diskar oss. Så duktig är hon min Hilja.

Idag blev det en disk vid slalom i det första lopept och en disk direkt i det andra loppet eftersom jag hade bollen med mig in på plan. Hilja hade bra fart i båda loppen, men inte sådan superfart som hon hade i Linköping.

Det var betydligt svårare banor i Flen, mycket svängar och krångel. Eller mycket svårare och mer krångel för Hilja, jag vill ju helst ha väldigt flytiga banor till henne med tanke på hennes självförtroende. Sen kör ju jag flygande start vilket ibland kräver mycket spring i benen på matte. Jag valde till exempel att skippa första hindret i B-loppet, men trots det klantade jag mig och hon missförstod mig.

Men trots att jag fick ta tillbaka henne så tappade hon inte sugen, det är ju positivt! Sen följde jag inte min plan i slutet på B-loppet, jag hade tänkt vara kvar och köra högerslalom och belöna efter platten, men det blev nog en kortslutning i hjärnan på mig då jag framförbytte istället. Ingen större skada skedd tror jag bestämt.

Men, Hilja missade däcket! Inte bra! Det får vi allt hålla koll på!

Det var en härlig dag på Flen bk, de hade till och med ordnat pausunderhållning i form av Friskis och Svettis! Nästa tävling blir på hemmaplan, men då är det klass 3. Pippi och Harry ska starta då, skojskoj!! Hiljas nästa lopp blir 9 juni i Frövi, tills dess ska vi nöta slalom.

Nu soffhäng, men först en tur till klubben… Är visst ansvarig för torsdagsträningen idag, bra planerat Emma…

Helgen har gått i agilityns tecken. I lördags var jag i Linköping på deras dubblerade klass 1 och 2 tävling och idag har vi varit i Söderköping och tävlat lag. Det har gått jättebra, bra och lite mindre bra.

LÖRDAG – LINKÖPING

Det var regnigt i Linkan, men trots det väldigt trevligt. Jag hade med mig Hilja, Cocos och Harry. Harry fick ägna dagen åt att titta på från buren och promenera. Han tyckte hela denna dag var ett oändligt dåligt påfund. Undrar om hans ens varit med på tävling utan att tävla själv förut? Nåja, han visade iaf väldigt tydligt vad han ansåg om dagen…

Han tuggade sönder sitt fina och dyra ReDogtäcke! Skithund! Från innan så har han tuggat sönder ett Obtrack-täcke (väldigt dyrt) och samma Back on Track-täcke tre gånger. Jag brukar sy ihop täckena, för de är för dyra för att slänga. Så ikväll ska jag sy lite. Igår var jag väldigt arg på Harry, men idag är jag väldigt glad på honom. Förklaringen kommer senare, eller så kan ni läsa rubriken en gång till.

Ibland visade sig faktiskt solen i Linköping, då passade vi på att njuta!

HILJA
Hilja sprang två hopplopp. Det var trevliga banor, väldigt flytiga och fina. Innan den första banan lyckades jag tagga upp henne riktigt bra så hon går in och gör ett kalaslopp!! Hennes bästa hittills! Vi missade dock i slalom, så döm om min förvåning när de säger att jag går i mål felfritt. Men sen gjorde domaren så att han gav oss 5 fel (vi borde ha fått en disk) så att vi iaf inte skulle ta en pinne från någon.

Jag är superdupermeganöjd över Hiljas insats i detta lopp. När jag kikade på tiden jämfört med supersnabba bcs så var hon inte alls långt efter! Och man ser på filmen att hon verkligen springer på, duktig tjej!

Innan det andra loppet så fixade jag inte att tagga igång henne lika bra och hon sprang inte alls snabbt i lopp 2. Det har nog att göra med att hon är trött, hon orkar nog bara 1 lopp rent psykiskt just nu. Loppet hade blivit nollat om inte jag hade slarvat vid hinde r6, hon sprang förbi och jag körde på. Slalomet var däremot korrekt i detta lopp.

Kom ihåg att ändra kvalitén på filmen. Jag förstår inte varför alla filmer jag lägger ut blir hackiga ibland. Kanske är det det mobila bredbandet som strular… Måste skaffa ett bättre.

COCOS
Vi inledde med två väldigt bra agilitylopp, men tyvärr 5 fel i båda. Slarvigt av mig i ena loppet (balansens nerfart) och slarvigt av Cocos i andra (slalom). Jag är vansinnigt nöjd med vårt första agilitylopp, vi fick till superbra vägar och allt flöt på helt perfekt. Jag trillade (!!) precis i början, men det redde vi ut bra. Jag är väldigt nöjd med det andra loppet också, hon gick riktigt fint den söta Cocosen!

Hopploppen blev inte alls lika bra, men det finns många bra delar. Jag är sjukt imponerad över Cocos fart i slalom, rackarns vad hon öser på. Går så himla snabbt! Hon har även gjort bra starter, visserligen inte enligt våra träningskriterier, bara en start där hon smög iväg. Det var vädligt kul att tävla Cocos, nu längtar jag till nästa gång, har en känsla av att det här kommer att bli ett bra Cocosår!

SÖNDAG – SÖDERKÖPING

Harry med det fina priset vi fick för tredjeplatsen!

Strålande solsken idag, himla härligt väder. Dags för Harrys lag att äntra banan! Laget heter Gubbröra och består av Josefin med Era och Azlan, Ida med Kezo och så Harpan och jag. Det är så roligt att tävla lag! Och jag är med i ett toppenlag – kommer bli kalas det här! Det var inga stora klasser, en riktigt mysig och gemytlig tävling. Harry var laddad!

AGILITYLOPPET
Det började med agilityloppet, en trevlig och flytig bana, med sina svårigheter på sina ställen. Harry gör ett fint lopp, men det var allt lite skrik och panikagility emellanåt. Att tävla lag blir så annorlunda, i alla fall för mig. Jag taggar väldigt mycket, blir nervös, satsar allt på att komma runt och jobbar stenhårt!

Vi fick 15 fel. Han flöööög balansen, även A-hindret fast det var inte en lika stor miss. Efter A-hindret drog han mot slalom så då fick han en konstig vinkel till hopphindret så vi krockar efter hindret. Trista kontaktfältsfel, undrar om jag var på honom ordentligt med mitt trampakommando…

Laget lyckades med vårt mål – att få in alla hundarna i mål! Så vi blev trea och fick ett jättefint pris! Se bilden här ovanför. Kan ni se husse framför er med rosa bajspåsar, fniss!

HOPPLOPPET
Inför hopploppet var vi supertaggade! Vi ville vinna, för det var bara det vinnande laget som fick SM-pinne! Era och Josefin som är A-hund diskade sig tyvärr så då gällde det för oss andra tre att fixa det! Och som vi gjorde det!

Harry startar som B-hund och jag var verkligen taggad, jag ville nolla! Men det höll på att toka till sig redan i starten eftersom han drog mot den lockande tunneln, trots att jag placerade mig rätt. Men Harrymatten besitter röstresurser och Harry beslutde sig för att lyssna som tur var. Resten av loppet går fint och i mål är vi felfria! Yay!

Även Ida och Josefin nollade och det innebar att vi vann!!!! Hurra!!! Första SM-pinnen till Gubbröra!! Och -  första SM-pinnen någonsin i Sveriges historia till en pinscher, som dessutom var två! Hur bra som helst ju! Glädjen visste inga gränser! Harry fick förstås massor av extra leverpastej och många klappar och pussar! Så duktig!

Resultatlista: Klicka, ni ser väl att det står en etta framför Harrys namn, hade det varit en individuell tävling hade han vunnit. Bästaste Harry liksom.

Nästa lagstart är i Bro Håbo 6 juni, gissa om vi längtar dit nu.

Gubbröra – vårt fina, fina agilitylag!

Ida med Kezo, jag med Harry och Josefin med Era och Azlan

I den bästa av världar skulle jag få ha med mig hundarna på jobbet. Att ha med hundarna till skolan vore ju perfekt. Mina elever älskar Harry och Hilja. Tänk er att ha hundarna i klassrummet på lektionerna, mysigt!

Men så är inte fallet, men de får vara med ibland. Idag var en sådan dag. Vi hade en aktivitetsdag hela förmiddagen och en av aktiviteterna var hunduppvisning. Harry älskar att vara i händelsernas centrum, han njuter av att få visa upp sig och han gör det så himla bra.

Han lockar till skratt, han är så rackarns rolig den här hunden att jag nästan smäller av. Vi visade massor av trix och när Hilja sen skulle få visa vad hon kunde så ville Harry vara med även då. En riktig succéföreställning blev det! Självklart ställer både Harry och Hilja upp på kel och gos efteråt. En och annan puss delades ut med.

Imorgonbitti bär det av mot Linköping och deras klass 1 och 2 tävling. Jag tar med mig Hilja och Cocos, ska bli så himla, himla kul! Det här är Cocos första tävling för i år, äntligen säger jag! På söndag ska Harry få tävla i Söderköping. Laget Gubbröra ska göra debut! Hoppas att det är fint väder så vi kan ta en lagbild!

I Harrys lag är det Azlan, Era och collien Kezo. Grymt lag, ska bli kalaskul att köra lag igen!

Idag har min lilla Hilja debuterat. Egentligen för tidigt, men det kanske visar sig vara rätt ändå.

Platsen för Hiljas debut var Västerås KKs tävling på Mälarcampingen. Det var dubbel hoppklass, perfekt för oss som inte har några kontaktfältshinder klara än.  Det var en trevlig dag, det blir lätt det eftersom det alltid vistas härliga människor på agilitytävlingar.

Hiljas debut gick bra, jag höll mig till planen som Jenny bett mig göra. Eller nästan iaf. Jag hade ingen hund som jag lekte med innan Hiljas start, men det räckte med att jag gick iväg för att hon skulle börja skälla och gå igång. Inför första loppet blev det för lång taggstund, det blev bättre i andra loppet. Runt 1-2 hundar innan räcker, annars blir det inte bra.

Det jobbiga med att tagga henne sådär är att det kanske stör andra… Jag vill absolut inte vara till besvär och störa någon annan, hoppas att folk fixar en skällande hund i startområdet. Det känns som en bra taggning, men jag är rädd att folk ska tycka att jag är jobbig.

Hiljas lopp blev filmade och här kommer filmerna med tillhörande tankar.

HOPPKLASS 1A
En perfekt Hiljabana, fint flyt och inga knepiga svängar där man tappade fart. Jag hade en plan som jag fullföljde – dvs spring fort som sjutton och jaga på, missar hon något så fortsätt spring. Loppet gick väldigt bra, den enda missen kom i slalom. Heja Hilja!

Starten gick bra, trots att det blev ett bakombyte. Hinder två stod i en sådan vinkel att jag blev tvungen att göra det. Hilja ska man annars helst undvika bakombyten med, tills vi kan dem bättre. Jag tycker att hon springer på bra, men man märker att hon tappar mot slutet, eller inbillar jag mig bara? Att hon missar i slalomet är ju inget konstigt, eftersom vi inte är klara med det hindret än. En helt klart godkänd debut tycker jag.

Kom ihåg att ändra kvalitén, det blir så mycket bättre då.

HOPPKLASS 1B
En betydligt ”krångligare” bana. Starten var faktiskt det som gav mig mest huvudbry. Hur göra för att bibehålla fart och inte bara bromsa upp var frågan som dök upp i min skalle. Avstånden mellan hinder 2 och 3 var långt. Det var flera som funderade kring starten och det var även den som skapade mest problem under själva loppen. Vi löste den hyffsat, vi klarade den iaf.

Hilja kände ssegare i detta lopp och det blev fler småfel och dåliga/missförstådda byten. Slalomet blev fel förstås, men vi hade ju planen att bara köra vidare. Ett ok lopp, men det första var helt klart bättre! Kom ihåg att ändra kvalitén, det blir så mycket bättre då.

Jag är väldigt nöjd med Hilja! Med de förutsättningar vi hade så tycker jag att vi hjorde två fina lopp tillsammans. Det känns underbart härligt att äntligen vara på gång med Hiljas tävlingskarriär! Nästa helg tävlar hon dubbla hoppklasser i Linköping, spännande!

En rolig sak! När jag skulle slutmäta Hilja imorse så sa domaren ”Jaha, en mediumkelpie”. Förklarade för honom att det tyvärr inte var det. Det är inte många cm över, men hon är klart över. Det hade ju varit underbart för Hilja att få vara medium, men nu får hon kämpa på i large!

Under torsdagen och fredagen gick Hilja och Cocos kurs för Jenny Damm, dubbel världsmästare i agility. Mycket duktig med andra ord. Jag har gått för Jenny förut, med Harry. Jag gillar Jenny, för hon är väldigt hård. Ingenting slipper igenom hennes hökögon.

Jag hade med mig båda hundarna eftersom jag tänkte att Hilja inte skulle orka en hel kurs. Hon tappar ju sugen och har inte den där träningsintensiteten som jag vill åt. Men den har helt klart förbättrats under kursen!

Jag började med att köra Hilja och hon hade den fart hon brukar ha, dvs ganska långsamt och osäkert. Då bad Jenny mig hämta Cocos och så gjorde vi som så att jag körde Cocos och hade väldans roligt med henne medan Hilja fick titta på och bli avundsjuk. Det fungerade bra. För varje övning så blev Hilja mer och mer taggad och sprang bättre och bättre.

Någon som däremot inte sprang bättre och bättre var jag själv. Mina ben var helt slut och man ser på filmen hur himla långsamt jag springer – pinsamt! Nu blir det skärpning matte! No more sötsaker för dig! Till mitt försvar kan jag säga att jag sprang så mycket jag kunde och fick ingen vila mellan hundarna.

Först springa med Cocos, belöna henne och lämna över henne till någon som kunde hålla henne. Snabbt byta till Hilja och springa med henne. Att springa med en hund som är seg och behöver peppas är bra mycket jobbigare än att springa med en hund som driver av sig själv.

Det blev bättre och lättare att springa efter första passet, men emellanåt var mina ben lika tunga som en betongpelare kändes det som. Men det behövs en stor förändring om det ska bli bra! Kan det vara så illa så att jag måste börja springträna? Träna intervaller? Jag hatar att springa, men jag hatar nästan lika mycket att se filmen och se hur himla långsam jag är…

Sen är det ju så att det alltid ser långsammare ut på film. Men ändå, inte kul att se hur långsam man är…

Hunden på bilden ovanför är Jennys Ogin, en väldigt rar hund. Han minglar omkring och flörtar med allt och alla. En riktig myspropp.

Alla hundar på kursen var så trevliga. Tänk att bara släppa ihop okända hundar och inget gruff. Vi tog promenader med 9 lösa hundar , stora som små, och alla sprang omkring och lekta och grejade. Så himla skönt och mysigt. Cocos älskar ju att springa och det gjorde många andra hundar på kursen också. Hilja höll sig mer vid mig, är lite mer försiktig i stora hundgrupper. Är det färre hundar så springer hon med, men blir de för många blir hon lite osäker.

Jag sov tillsammans med Josefin och Malin – mina rara pinscherkompisar. Fast denna gång var det bara en pinscher, Azlan, som var med. Men det är pinschrarna som gjort att vi träffats och blviit vänner. Den ras som hade flest representanter under kursdagarna var bc, helt  överlägset. Det är under sådana här tillfällen, när man träffar på en massa trevliga och duktiga bcs som man känner att man kanske skulle vilja ha en själv…

Just nu känner jag mig väldigt kluven och förvirrad över min framtida hund. Jag vill också kunna köra så där urhäftig agility.

Två av de allra finaste kelpieflickorna, Hilja och Cocos!

Tillbaka till kursen då. Cocos jobbade på väldigt bra med varje övning, hon bjuder till och gör sitt bästa. Vi fick en del hemläxa av Jenny. Cocos behöver träna på 180 graders svängar, att kunna ta dem självständigt. Nu smiter hon gärna emellan om jag är en bit bort.

Vi behöver även träna på 360 graders svängar, både med och utan blindbyte. S-svängar ska vi också nöta mer, samt runt. Cocos behöver även träna på att sticka fram och hoppa hindret framför näsan trots att jag börjar dra mig bakåt. Hon är väldigt följsam, vilket är toppenbra. Därför ska vi träna på mer självständighet, men behålla den fina följsamheten.

Känner mig väldigt taggad för att träna och tävla Cocos, hon är en så skojig hund!

Hilja har också mycket att träna på, men där måste vi få upp mer attityd och mer fart innan annan träning blir vettigt att göra. Farten och attityden får vi igång genom att hetsa henne med en annan hund. Dvs jag springer med en annan hund, har roligt, leker och så vidare. Under tiden står Hilja bredvid och skäller och vill vara med. När hon får vara med måste hon springa på, annars byter jag tillbaka till den andra hunden.

Himla bra att jag har två hundar då!  Jag gjorde ju precis det här med Harry när han var rädd för att vara på Kumla bks plan för något år sedan. Det fungerade kalasbra på honom. Och det man ser av kursen är ju att Hilja ökade farten för varje gång!

Jag fick även stränga order av Jenny för hur jag ska göra nu när jag börjar tävla. Jag kommer att behöva ha med mig en liten stab av människor mest hela tiden, fniss.

När det är Hiljas tur och man står och väntar vid startområdet så ska någon annan hålla Hilja, medan jag leker och har skoj med en annan hund. När hunden före Hilja går i mål ska jag ta kopplet och springa in på banan, hetsa henne lite genom att hålla henne i halsbandet. När vi får signal att starta så ska jag ta av henne halsbandet, hålla henne i bringan och hetsa lite och sen startar vi samtidigt.

Jag hoppas att jag hittar någon som kan hjälpa mig imorgon… Det gäller ju att man får hjälp om man ska lyckas med det. Åker själv, men vet om åtminstone två andra largeförare som är där. Sen gäller det ju att de inte ska starta samtidigt som mig, de behöver ju förbereda sina hundar. Nåväl, jag är inte blyg – jag kan fråga någon vilt främmande människa om hjälp om det behövs.

För imorgon, då är dagen då Hilja ska debutera officiellt. I Västerås, hoppklass 1, två lopp. Förutom all hjälp med alla förberedelser kring starten behöver jag dessutom ha någon som kan filma. Ni ser, jag behöver ha en egen liten stab. Eller rättare sagt, Hilja behöver ha sin egen lilla stab.

Jenny gick även igenom kontaktfältsträning. Många intressanta tankar och jag har en klar målbild av hur jag vill att Hiljas kontaktfält ska vara. Så nu har jag mycket att jobba på med Hilja. Tur att man kan göra mycket hemma, måste fixa en liten minigunga bara.

Mycket tankar blir det efter en sån här kurs. Tänk om man kunde få träna för Jenny en gång i månaden, vilken lyx det hade varit.

Det var en väldigt bra kurs, dels för att Jenny är den hon är. Men även för att det var så härligt folk med på kursen. Nya bekantskaper och gamla. Mats goda, goda, goda mat och att få träffa Maria igen. Omgivningen kring Finnbo Gård är helt fantastisk, så här skulle jag lätt kunna tänka mig att bo.

Tack alla för en toppenkurs! Nu blir det film, ni får lova att inte skratta över hur långsamt jag springer…. Studera särskilt Hiljas förvnadling från övning 1 till den sista – övning 4. Stor förbättring och det ger mig stor tillförsikt inför framtiden!

Missa inte heller Cocos gästspel mitt i allt när Hilja kör. Sååå nära att jag hade hamnat i backen!

Kom ihåg att ändra kvalitén, till det högsta!

Den här videon hackar lite, jag ska försöka ladda upp den på nytt när jag får tid.

Harry i ett nötskal – en riktig skojare!

Harry fick ju besök av Eliisa i fredags. Ett intressant möte eftersom Eliisas maskin vägrade starta. Istället fick vi ta lite hår från Harry som maskinen sen fick analysera på annat håll, dvs inte hos mig.

Jag vet inte vad jag ska tro egentligen, men det som Eliisa kom fram till om Harry stämmer ju ganska bra på honom. Och efter behandlingen som han fick (fråga mig inte hur det gåt till, men det handlar om frekvenser) hemifrån Eliisa så har han förändrats – till det bättre.

Det är väldigt skumt, men jag är glad att jag märker en förändring. Många tycker säkert att det här är superskumt, men det finns mycket saker här i världen som är skumma som trots det är intressanta.

Vad kom Eliisa fram till då? Jo, lite kortfattat (skriver inte ner allt, utan det mest intressanta) så är Harry en hund med oerhört hög ESP (extra sensory perception), med det menas att han är superkänslig för alla energier runtomkring, tex min sinnesstämning eller andra som sänder ut något. Han är även känslig för strålningen från TVn, datorn och mobiler.

Harry läser av varje situation och ger ut en stark energi om han inte vill eller inte. Han är lättdistraherad, förvirrad, självkritisk och har mycket av antagonism (tvärsemot) i sig. Hans stressnivå är strax över normal och han har väl fungerande celler.

Eliisa tror att Harry inte ville vara med på undersökningen och därmed sände han ut starka energier om det – dvs hennes apparat vägrade att starta. Den har aldrig krånglat så förut och inte är jag förvånad att det var just Harry som lyckades med detta…

Eliisa har behandlat nerver, segment och vävnader runt nacke, hals och huvud. Han har obalans i kotor C4, C7 och T8, T12. Intressant med detta är att jag känner det som att han är bättre i nacken nu. Kan inte förklara hur, men den känns helt enkelt bättre. 
 
Det är intressant och mystiskt. Men, kan det här hjälpa Harry att må bättre så är ju det toppen. Och ni ser ju bilden här ovanför – en riktig spexare som lever livets glada dagar!

Idag har hela familjen varit ute från 10-18, så nu är vi rätt trötta allihop!

Det började vid Motorp, där vi mötte Karin, Colt och Bizze för spår, uppletande och lite lydnadsträning. Jag har inte spårat på år och dar så det var efterlängtat. Jag har precis installerat RunKeeper på iPhonen, perfekt för att se var spåret går och hur man gick spåret sen när man hade hunden med sig.

Harrys spår var rakt och ca 200 meter långt. Han spårade superduperfint! Han tappade bort sig lite i slutet, men jobbade stenhårt för att komma rätt. Duktigaste killen liksom. Hiljas spår var 370 meter långt och jag hade planerat att det skulle ha formen av ett U, fast med skarpare vinklar. Hej å hå, det var inget U jag hade gått inte när jag kollade på kartan på RunKeepern…

Spåret gick åt skogen, hon visste inte vad hon skulle göra i början kändes det som. Hon var väldigt försiktig och skrittade sakta fram. Hon gick över första pinnen, men hittade den andra. Då kampade vi och hon fick lite godis och sen kom hon av sig helt och hållet när vi skulle spåra vidare… Jag försökte vänta, men hon såg verkligen helt blank ut.

Jag tänkte att så här kan det ju inte sluta så jag valde att gå till sista raksträckan eftersom jag visste var den började. Där bad jag henne spåra igen och hon blev alldeles till sig och började klättra på mig. Jag låtsades inte om något och gick mot spåret och pratade lite glatt. Och då – då började hon spåra! Hon spårade med mycket försiktigt tempo, men hittade en pinne. Vi kampade, men jag gav inget godis. När jag bad henne spåra vidare så gjorde hon det och hon blev glad när hon kom fram till slutet.

Tur att det blev ett bra slut, men skäms på mig som inte tänkte mig för och gjorde spåret för svårt….

Uppletandet gick helt ok, men inte mer än det. Vi tränade även lite lydnad, ganska bra gick det. Harry fick träna lite rallylydnad och under tiden han gjorde det låg Hilja platsad bredvid. Det var helt klart det som gick bäst för Hilja idag.

Efter att ha hängt i Motorp några timmar så åkte vi vidare mot Sörön för att avnjuta naturen där. Ett helt underbart ställe. Tog lite bilder, som vanligt. Mycket mer vitsippor denna gång än för några veckor sedan. Bor ni i Närke, passa på att besöka Sörön runt april, det är fantastiskt vackert där.

Oooh, just det, jag höll på att glömma! Jag har fått svar från Eliisa angående de analyser hon gjorde på Harrys päls. Det är så intressant att det måste få ett eget inlägg! Mer om analysen av självaste Harpan imorgon!

Slängde upp en nya header också. Harpan är rak i ryggen som en fura! Hilja har lite taskig hållning, fniss. Nu lite bilder.

- Bilder från vår härliga dag -

Harpan hittade en solfläck

Ja, det blir en följetång det här med hur Hilja ska lära sig gungan. Vet inte hur många saker jag testat. Idag kom jag på ytterligare en.

Jag har medvetet låtit bli gungan någon vecka eftersom Hilja vägrat gå upp på den. Eller hon har gått upp om jag hållt korv framför nosen typ. Men idag kunde jag inte hålla mig…

Jag körde en enkel kombination med några hopphinder och en tunnel och gungan som sista hinder. Hilja sprang på sidan vid första försöket och stannade en bit ifrån på andra försöket. Då började hjärncellerna att arbeta febrilt och kom på en lösning.

Jag satte Hilja ca 5 meter före gungan. Sen ställde jag mig vid gungans slut och pep hysteriskt med favoritbollen samtidigt som jag gav släppkommando. Jag höll inte alls i gungan utan stod bara i slutet. Och Hilja sprang raka vägen upp på gungan, om än lite tveksamt första gången.

Jag testade igen – betydligt bättre! Jag testade igen, och igen och igen och sen slutade jag! Alla gånger gick hon upp på gungan och blev tuffare oh tuffare för varje gång. Bättre fart och attityd för varje gång! Härligt! Men nu tror jag inte att detta är lösningen, för känner jag Hilja rätt så fungerar det här två träningspass sen vägrar hon gå upp på gungan igen…

Men jag hoppas att det kan vara lösningen. Hilja hade ju ett superpass förra gången jag bloggade, med superfart och superattityd. De två träningspassen efter det har hon varit mer loj och seg. Vete tusan vad jag gör för fel liksom… Och vete tusan vad jag gör rätt när hon väl springer.

Hon kan ju vara skendräktig, men det är inget man märkt på henne de andra gångerna hon löpt. Sen känns det dumt att skylla på det, för jag tror att det ligger något annat bakom vårt ”problem”. Men det kanske kan ha en viss inverkan på henne just nu.

Aja, bara att jobba vidare och kämpa på! Vi ska ju debutera snart, 6 maj… Just nu känns det fel att göra det. Men jag tror inte att det skadar Hilja. Kanske det till och med kan dra igång henne att börja tävla. För jag struntar i resultaten – jag vill bara att Hilja ska tycka att agility är lika kul som jag tycker! Hon får springa förbi hur många hinder hon vill och skippa portar i slalom, bara hon springer och har kul!

Förutom gungan så tränade vi även kontaktfält – jättebra! Och slalom – inte så bra.

Jag hade med mig Harry och Cocos idag också. Harry fick träna rallylydnad och gjorde det rätt bra, fotgåendet var inte så där alert som det brukar. Han var så söt när vi först tränade tysksvängen, Harry är grym på den, och sedan övergick till att han skulle sitta framför så var han superkvick och ville göra tysksvängen. Blev lite knasigt, men gulligt.

Cocos fick träna kontaktfält, starter och slalom och gjorde det kalasbra! Duktig Cocos! Hon är så söt och rar den lilla tokan. Före och efter jag hämtade henne så var det lite obligatoriskt valpgos. Åååh, så rara de är! Mamma Elektra är väldigt noga med att även hon ska ha sin beskärda del av gos! Gullhundar!

Imorgon blir det träning igen, men då spår och uppletande. Kanske jag åker och kör något enstaka slalom med Hilja med på kvällen…

Å Hilja hittade en katt….

Hilja med sin älskade boll i munnen!

Igår tränade jag agility med Hilja och rallylydnad med Harry. Hilja var verkligen superskojig igår, så laddad och hetsig – något jag längtat efter att kunna säga och skriva. Hon som alltid svängt så himla tajt och bra flöt ut i svängarna för att hon laddade på och kom i en sån himla fart!

Häftigt! Jag är superglad! Vi ska ju debutera snart!!!! Det ska bli hur skoj som helst, men jag räknar inte med några snygga lopp direkt. Jag vet inte riktigt var jag har henne känner jag just nu. Men det är så himla skoj att hon äntligen fattat grejen – att man ska springa fort! Hon kan säkert få bakslag med och tappa sugen lite, men just nu går Hiljas utveckling spikrakt uppåt!

Vi har dock en bra bit kvar innan vårt slalom är så bra jag jag vill. Det går rätt sakta, men efter att Per tipsat mig lite igår så lyckades vi få lite mer fart på henne. Jag ska helt enkelt hetsa henne lite mer.

Superduperkul träning, jag var sååå glad! Att Harry sen tränade rallylydnad med stor entusiasm gjorde träningen bara ännu roligare. Gullhundar!

En bild från dagens promenad till, runt och från Säbylundsjön.

Här kommer en rolig film på Harry. Han är en snabb hund, han är grym på att fånga saker med munnen. Här i filmen spottar jag ut gurka åt honom. Knasiga, gulliga tokiga hund!

Lite mysigt altanhäng i söndagsmorse.

Igår var det månadstävling i hopp. Jag tävlade med Hilja (!), Pippi och Cocos.

Det var alltså Hiljas debut på månadstävling. Egentligen har hon varit med en gång förut, innan hon blev skadad. Men det räknar jag inte som debut eftersom vi mest var med på skoj då.

Det började med det svåra loppet, en hoppklass 2 bana som Ewa Lundin har gjort: klicka. Hilja var först ut och gjorde ett fint lopp. Två vägringar pga orutin, hon rundade hinder nummer två samt hittade inte ett tunnelhål som inte var rakt fram. Annars tyckte jag hon var superduktig faktiskt. Hon hade bra fart och kändes glad och positiv.

Sedan var det dags för Cocos och hon började med att gå förbi första hindret och sen drog hon ur slalom in i tunneln. Cocos… Jag trodde vi hade slutat med de där fasonerna nu! Hon satt väldigt fint i starten dock! Resten av banan gjorde hon superfitn, så jag kan inte vara mer än nöjd, om man bortser från de där två (stora) missarna. Fniss. Det här var det enda loppet som inte blev filmat, alla de andra kan ni se längst ner i inlägget.

Pippi var sist ut! Och in går hon och visar var skåpet ska stå! Nolla, snabbast tid och därmed vinst! Duktigaste luddhunden! Hon är verkligen en så schysst hund, rolig som sjutton dessutom!

Sedan var det då dags för klass 1 loppet, banan hittar du här: klicka. Hilja var först ut även på denna bana. Hon startade med en härlig attityd, det blev lite knas vid slalom och jag valde att strunta i det och körde på, dvs en disk. Sen drog hon iväg till Tina, typiskt orutinerad hundgrej att göra. Annars var hon duktig och skötte sig bra! Bara vi får ordning på slalomet så är hon ju faktiskt startklar!

Cocos gjorde ett jättebra lopp! Jag fegade ur vid ett blindbyte jag hade planerat och istället för att springa på och göra ett annat byte så blev jag stillastående och det blev lite fult. Annars ett toppenlopp. Med Pippi så satsade jag järnet och jagade på henne hela loppet. Hon gör ett kalasfint lopp, snabbast även här. Emma hjärta Pippi!

En superrolig månadstävling, trist bara att inte Harpan fick vara med. Han har ju lite ömma muskler i nacken efter sina två senaste nackslåsningar. Vi masserar och har vetevärmaren på. Så han ska snart vara fit for fight igen. Jag väntar på att få en snabb tid för MR.

Nu movietime, spana in Hiljas inofficiella debut och även Cocos och Pippi.