Oj, nu var det länge sen jag bloggade… Ska förklara varför och uppdatera er om det senaste i vårt liv!

I söndags, alltså när Hilja var på utställning, så fick jag lite ont i örat. Sa till Biggan att jag hade fått en finne i örat… Om det ändå hade varit så!

STACKARS ÖRAT!

Jag tänkte hela tiden att det blir nog bättre imorgon. Så jag knaprade lite Alvedon och hoppades att det onda skulle vara borta när jag vaknade på måndagen. Men så blev det inte… För att göra en lång historia lite kortare (antar att ni hellre läser om hundar än öron i den här bloggen) så slutade det hela med besök på vårdcentralen på onsdagen när jag inte stod ut med smärtan mer och insåg att det inte blev bättre. Besöket innehöll mycket smärta, klump i magen av rädsla för smärtan, öronsug, igensvullet öra och tyvärr besök på vårdcentralen även torsdag och fredag och diagnosen Extern otit.

Det är ett snyggare ord för hörselgångsinflammation. Det gör galet ont och innebär mycket bekymmer. Den som vill veta mer kan ju googla eller nått. Nu mår jag iaf mycket bättre och ska aldrig någonsin topsa mig i öronen igen!

Det här innebar ju att hundarna inte fick göra något. Turligt nog hade husse semester så han gick alla promenader. Bästa hussen liksom. Men eftersom jag var rätt bra på fredagen så kunde det hända lite mer.

Men av förståeliga skäl har jag inte orkat blogga eller kunnat surfa runt på alla hundsidor jag besöker… Har en del att ta ikapp…

FREDAG – LÖRDAG

Josefin och Azlan kom på besök. Jättekul! Hundarna kunde vara ute tillsammans, Harry skötte sig jättebra och Azlan – han är verkligen mattes prinsessa! De kom hit för att Kumla bk ordnade en skojtävling i agility på lördagen, samt att Mälarn gick av stapeln på söndagen!

Lördag – upp tidigt för att åka på tävling. Jag kunde ju inte tävla, men jag hjälpte förstås till ändå, speaker hela långa dagen! Solen sken och jag brände sönder mig på höger ben och vänster arm. Hur det gick till kan ni få fundera på…

Det var en jättekul dag och extra kul var det eftersom Josefin och Azlan lyckades med bedriften att komma femma i två av tre lopp! Ena gången var priset en godispåse till matten, men på något konstigt sätt åt jag upp hela…

Vi försökte gå och lägga oss tidigt eftersom det var uppstigning halv sex följande morgon.

MÄLARPINSCHERN – RASSPECIAL

Äntligen! Då var det dags för årets rasspecial. Öronstatus – helt ok! Det skulle bli en bra dag, vad vi kan – vi som fixade med denna utställning! Jag tyckte att det bleven mycketlyckad dag och jag är stolt över att tillhöra den grupp som slitit med att få denna dag att bli så bra som möjligt!

Det många kanske intetänker på är vad mycket tid som går åt till förberedelser, redan långt innan själva utställningsdagen, Vågar inte tänka på hur många timmar jag lagt ner. Men jag vet dock antal timmar på själva utställningsdagen, vi kom dit vid åtta på morgonen och åkte hem vid artontiden på kvällen.

Galet trött var jag då, men det var bara att bita ihop och åkte till Finnbo, för Harry skulle ha sin behandling. Vi var hemma i Kumla vid tjugotvåtiden på söndagskvällen… Men tillbaks till utställningen.

Det var jättekul att träffa alla glada pinscherägare och deras fina pinschrar. Det var mindre kul att träffa folk som klagade och det var rent bedrövligt det som hände i slutet. Men överlag en riktigt rolig dag i glada vänners lag! Jag tyckte att domaren Jocke skötte sitt jobb på en mycket bra sätt. Och det tycker jag trots att han placerade de två hundar jag visade sist i sina respektive klasser…

När vi i styrelsen beslutade att Jocke (oauktoriserad domare, men riktigt kunnig, pinscheruppfödare – första gången (?) en uppfödare skulle dömma) skulle få dömma blev det ramaskri ute i en stor del av PinscherSverige. Men trots det lockades ca 65 hundar till utställningen, dvs den största utställningen detta år.

Jag visade Ture, Lilla Piröns Leonardo Lee i unghundsklass och min egen Harry i championklass. Båda kom sist, Ture sexa och Harry nia, dvs oplacerade. Jag fick dock beröm för att jag visade hundarna bra och det är ju skoj.

Under championklassen så började det att regna… Harry såg allt annat än glad ut och försökte dra sig ut ur ringen och när det inte gick sökte han skydd under ett bord. Sötnos. Sen kom raraste Sara med ett paraply, tur det.

Han skötte sig helt ok. När vi alla sprang så gick det inge vidare. Harry sprang fint i fotposition med blicken på matte, det är ju bara det att så ska det ju inte se ut när det är utställning… När han inte sprang så så sprang han och drog och galopperadeoch hade sig…

Medans vi väntade på vår tur så körde jag lite trix, för att pigga upp Harry lite. När vi sedan skulle springa individuellt så skötte sig Harry strålande tyckte jag. Han kändes pigg och låg på i kopplet och det kändes som om han sprang jättesnyggt. Han ställde inte upp sig snyggt, han såg nästan lite eländig ut.

Jaja, det är ju så att utställning inte är Harrys favorit och jag lägger inte ner någon större energi på att göra det roligare tyvärr. Vi ställer ut en två-tre gånger per år, mest för att träffa pinscherfolket. Fast det är ju vid agilityplan vi trivs bäst, båda två!

Harrys kritik:

Trevlig helhet. Skulle önska ett ädlare huvud och uttryck.
Slarviga öron. Bra rygg. Bättre kors önskas, för brant.
Tillräckliga vinklar fram och bak. Välformad bröstkorg.
Passande benstomme till storlek. I rörelse hänger bak-
stället inte med. Välvisad.
Domare: Joakim Falk

 

Egentligen skulle jag kunna skriva massor mer, men jag tror ni är trötta på text nu och vill se bilder.

Sara, den rara, hade ju min kamera och fotade massor! Efter att hanarna var klara så tog jag kameran en snabb sväng för att se hur mycket minne som var kvar. Klantiga jag lyckades att formatera kameran och ALLA bilderna försvann… Idiot!!! Hur kan man vara så oerhört klantig….

Som tur är så har många andra fotat, de bilder jag visar här nedanför har jag snott från Suvi! Jag ska sno fler bilder och fixa ett album från Mälaren, men det dröjer nog några dagar. Håll till godo med de här så länge.

 

Domaren Joakim samt Ture och jag.
 

 

Harry springer och tittar på matte.
 

 

Söker skydd från regnet, sötnos.
 

 

Här blir man inte blöt iaf.
 

 

Men bjuds det på trix, då blir jag glad och kan trotsa regnet!
 

 

Puss matte!
 

 

Matte är glad, Harry springer bättre.
 

 

Eländigt säger Harry.
 

 

Raraste Sara, Harry vill till tältet!
 

 

Åh, banan – vad gott!
 

 

Hilja hittade en lekkompis, Peppe, 5 månader.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation