Vad gjorde man utan hundar? Jag kan för mitt liv inte förstå hur människor faktiskt  i n t e  vill ha hund. Mina hundar är kanske inte mitt liv, men det är banne mig inte långt ifrån. Utan dem vore jag inte Emma.

Biggan och jag brukar skoja och prata lite om hur himla knasiga och tokiga (på ett kärleksfullt sätt) mina hundar är. Hon säger alltid att mina hundar blir så eftersom de har en så rar matte. Det värmer och hon får gärna säga det många fler gånger. Jag tycker att mina hundar är helt fantastiska. De kanske inte är perfekta i andras ögon, men i mina är det de.

De må vara jobbiga ibland och visst kan jag tycka att de är lite väl studsiga. Men de är glada, fulla av liv och väldans snälla. Speciellt mot varandra. Det är inte det minsta gruff mellan mina hundar, de respekterar varandra och har ett fantastiskt samspel. De passar varandra som handen i handsken. Att se dem umgås med varandra, vara nära, bli lyckliga när de ses, leka och busa – ja, det värmer mitt hjärta.

Tack mina finaste fina för att ni berikar mitt liv!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation