5 augusti 2005

Nu har Atte kommit hem!

Äntligen! I fredags var jag över till Åbo och hämtade honom. Allt gick över förväntan, han var inte rädd utan kom till ro rätt snabbt när vi kom ombord på färjan. De senaste dagarna har varit härliga! Han har tuffat till sig rejält och blivit bitigare och går allt längre rundor på gården. Hittills har han bara kissat inne två gånger. Nu hoppas jag bara att jag orkar vara duktig och hålla uppe detta!! Ut varannan timme, typ. Utom på natten, då räcker det med en gång. Fast nu när helgen är slut och jag ska försöka hinna jobba lite också och inte bara vara ute, så antar jag att kissfläckarna kommer att bli fler. bara att kämpa på, han är verkligen härlig!

kramar på er!
Linda.  



23 september 2005

Jag tror faktiskt att jag har en av de i särklass duktigaste hundarna genom tiderna! Jag är bara så vansinnigt stolt över honom så jag måste få skryta av mig här!

Atte har en otrolig vilja att lära sig, för några dagar sedan fattade han klicken. Jag menar verkligen att polletten rasslade ner. Klickade in honom när han var 9v och nu är han 13v. Mitt i allt svarar han jättebra! Igår när vi gick på stan så promenerade han vackert bredvid mig, blicken på mig hela tiden. Utan att jag hade viftat med godis eller lekt eller gjort nåt särskilt. Va tusan tänkte jag och klickade och berömde. När jag stannade så satte han sig vid min sida och blicken var fäst som sten vid mig. Klick och godis.

Va?! Jag skulle aldirg komma på tanken att lära en 13veckors valp att gå fot. Men nu kan han det bara! Han har gjort det varje gång vi har varit ut sen dess! I morse lade jag på kommandot "sidan" och då kommer han och sätter sig vid mig. Helt suveränt! Han gör det glatt och vid varje övergångsställe, medan jag tar ut pengar, pratar med folk. Jag är helt paff. Mitt i allt är han världens enklaste hund att ha med sig.

Jag funderade en stund på vad det kan bero på att han mitt i allt går vackert i koppel utan att dra och desutom spontant går vid min sida. Först tänkte jag tom att jag hade gjort nåt fel och tagit all sponanitet ur min hund och "nu slutar han att busa helt"-tankar dök upp. Nu har jag bestämt mig för att inte fundera så mycket och bara fortsätta att berömma när han gör det och inte kräva att han ska göra det. Kommer inte att lägga till nåt kommando för själva fotgåendet ännu, men att han sätter sig vid mig typ vid övergångsställen, är toppen, så det kommandot ska vi hålla kvar.

Inkallning har också börjat funka bra mitt i allt. Förut lönade det sig bara att ropa "kom" när man satt på huk och hade kontakt med honom. Nu kan jag stå bakom husknuten eller 20m bort och han kommer i alla fall. (ok, när han hittade grannens fiskrens häromdagen fanns det inget godis i världen som kunde ha lockat honom därifrån..)

Det är så underbart att han tycker att jag är rolig, och att man börjar se resultat av allt ignorerande och berömmande! Ibland känns det tröstlöst, men nu går jag i ett ständigt rus, för flere gånger om dagen så överraskar han mig, genom att tex självmant stanna vid tröskeln fast dörren är öppen.

Sådär! Nu känns det redan bättre! Jag måste bara berätta till nån som förstår hur lycklig jag är och skriva ner för min egen skull, så jag minns, när de där omöjliga dagarna kommer. Vi har ju alla trotsåldrar och tandlossningen kvar....

kramar på er, ha en bra dag!
Linda.  



16 november 2005

Idag lyfte Atte på benet på riktigt!

Kom på mig själv med att inte skrivit dagbok på mycket, mycket länge. Så nu kommer en uppdatering på hur det går för oss. Idag har jag lärt mig ordet "beriknig" och vad det innebär. Så är det berikning som gäller, och färre trix.

Jag trodde att jag hade en lydig, duktig hund..men det visade sig att jag hade en liten valp. Klart att han kom när jag ropade! Nu, snart 5 månader så tar han längre lovar, kommer inte som ett skott, och går med nosen i backen, istället för att rikta sina små blanka mot himlen och träden och mig.. Det var förra veckan det. Senaste dagarna har han varit underbart duktig. Som om en ny polett trillat ner. Härligt!

Han går riktigt hyfsat i koppel, vi har på allvar börjat träna på att möta andra hundar. Typ 15-20m avstånd, då bryr han sig inte. Är vi på andra sidan gatan så är han fortfarande nåbar, men drar lite eller studsar med blicken nitad på den andra hunden. Kommer till mig endast för en kort ögonkontakt och en godis. Skällandet på gården har blivit lite bättre, han skäller inte på ALLA hundar och avbryter sig när jag säger "här", kommer för sin godis och rusar sen tillbaks för ett skall..Men han har i alla fall fattat hela grejen, vi måste bara öva. Vi skulle behöva några hundar till förfogande för att träna mer.

Våra"gamla" tricks har blivit befästa och kan nu kombineras, jag var överlycklig häromdagen då han klarade sättade under gång, utan att jag gjorde nåt extra. Jag behöver inte heller säga "sitt" "vänta" för att han ska sitta kvar, samma för läggande. Urkul!

Senast vi var på plan så klickade jag kontaktfält. Han tyckte att det var jätteroligt att springa på plankan och ställa sig på vårt lock. Fattade på en gång! Han har också fattat att man kan klappa på locket fast det är mot en vägg eller en dörr.

Jag har verkligen blivit kompis med klickern och önskar bara att jag hade ännu bättre tålamod och fantasi! Så länge vi bara klickar så är det ju på lek och det känns inte viktigt att ha så många kommandon.

Allra största kampen just nu är kloklippningen. Det har funkat bra förr, men sista två veckorna är han helt utom sig, går undan när jag tar fram klipparen och är nästan i panik då jag tar i honom. Jag har inte klippt i pulpan så att det skulle ha kommit blod och jag kan inte förstå vad jag har gjort som fått honom att helt tappa konceptet. Nu övar vi dagligen, jag pillar mycket på klorna och kollar tänderna(funkar också mycket dåligt, han bits!) och klipper en klo om dagen. Men det är inte roligt alls. Eftersom vi inte har åkt bil på väldigt länge så tränar jag honom att vara i buren då den är stängd. Ett par minuter om dagen. Kan vara skönt ifall vi ska på nån utställnig i vinter, att han får en lugn plats där han är nöjd att vara. Han är ju ganska van vid att vara i den då den är öppen. Sådär. Fortsättnign följer. Nu ska vi på källskiss.



18 november 2005

Har hundar nån mini-trots, eller brefrielseperiod kring 4mån? Atte började strunta i mig mer och mer och var inte så intresserad av våra vanliga lekar. Sista vckan har han varit helt omvänd! Jätteduktigt, mitt i allt har han lärt sig massor igen! Och han går i koppel som en prins vid min sida. Det märks tydligare än nånsinn att han faktiskt tycker att vi har kul ihop och han vill mer och mer!

Eller så kanske det bara är ett resultat av att jag har börjat lägga in lite mer miljöträning. Vi är lite oftare ut bland folk och stannar lite längre. Det innebär ju mycket kontakt, att gå över gator, förbi människor, öppna dörrar etc.

Jag blir alldeles varm i magen när jag tänker på hur fin han är!

Jag skriver dagbok nu, så jag kan läsa det sen när han är i trotsåldern och inget funkar längre =). Ha en bra dag!  



20 November 2005

Jaha. Hur ska den här dagen gå till historien då? Helt slut i huvudet och borde jobba några timmar till. Pucko gå och lägg dig.

Idag:
*Sov ut efter musikdagen igår. Allt gick bra, trots halvdan planering. Tur att man är född med vida ärmar!

*Julöppning med marknad och fyrverkerier i stan. Våndades halva dagen över huruvida jag skulle ta med Atte eller inte.

*Tog med honom och lyfte pengar i en automat så att vi kunde ta taxi hem om vi skulle bli trötta, kalla stressade eller få ångest inför fyrverkerierna.

* Atte brydde sig inte om marshallerna, inte om alla människor,inte ens barnen. Han sket fullständigt i andra hundar som hängde och skällde och hoppade mot honom på  nära håll. Att det pratades i högtalaren och att det fanns hästar där bekom honom inte. Han tittade lite på hästarna, men när han inte kunde komma på vad det var för något så bestämde han sig för att fortsätta att utforska MARKEN.

Snö, snö packad som is, snö hal, snö nerpissad och med intrampad meterlakrits. Man kan dra upp den i nosen, blåsa på den, skrapa, lukta, kissa, rulla sig, buffa, slicka, äta, gräva. Vaddå pipleksak?!?! Ska vi gå? Men det finns en fläck till här....och bara en fläck till..

Jag blev trött, fick kallt om fötterna, blev pank, kissnödig, hittade inte fiskståndet och träffade inga bekanta att beklaga mig för. Min värsta lyckade marknad nånsinn. Vi gick hem och jag hörde på fyrverkeriet i trädgården medan Atte käkade nypissad snö och fick ett valprus av lycka. Vi ska nog klara nyår..

Godnatt!  



21 november 2005

Dagen då Atte stack hemifrån och utforskade världen.

Det där trasiga staketet, jag blir tokig!! Idag var han över hos grannen tre gånger. När han väl hade hittat vägen var det kört, ingen idé att ha honom lös längre. Sista gången han stack for han över grannens gård och över gränden på andra sidan! Huga.

Börjar att mentalt förbereda mig på att vi ska resa söderut på onsdag. 5 timmar tåg + fem timmar båt. Vi har ju gjort det förr och allt har gått bra, men nu är han äldre och mer vaken...det kan bli en lång resa. Senast vi åkte tåg så satt vi i en hundkupé. Där fanns 10 säten mittemot varandra så nära att man inte fick ner buren på golvet. Och där var fyra hundar och en katt, helt galet! Hoppas att det är mer lugn och ro denna gång..

Idag när jag kom hem från jobbet kom ingen hund och mötte..han låg i min säng med huvudet nerborrat under huvudkudden..hörde inte när jag kom. Skönt att veta att han verkligen sover då jag är borta!  



22 november 2005

Äntligt en ny dag med nya möjligheter-till nya misstag! Hurra!

Har i ärlighetens namn inte fått mycket vettigt gjort på senaste tiden. "Förhala nu -skjut inte upp det till imorgon" -filosofin som en följd av att jag har haft för lite att göra.

Har man mycket att göra måste man planera sin tid och då hinner man med massor. Nu har jag all tid i världen att skjuta upp saker. Fast idag ska jag i alla fall få några spöken ur garderoben! Anmäla mig till avslutande litteraturstudier-tenten så att jag kanske får min examen nån gång. Låna böckerna och städa. Hoppas att jag får nånting läst på resan, men det brukar ju gå bra!

Ikväll ska Atte och jag på middag med några kompisar, hoppas att han sköter sig. Senast vi var där gick allt bra, men då låg vi ju på golvet och kollade på film..får ta med ett ben åt honom.

Ha en bra dag!  



25 november 2005

Det finns en orsak till att det inte är tillåtet att ta hunden med på kryssning.

Det är nämligen inte kul alls. Resan från Österbotten till Åland blev lång och strapatsrik, Atte betedde sig över förväntan. Hade lite svårt att komma till ro på tåget de bitar då det var andra hundar i kupén. Han somnade bara när han låg så han hade dem inom synhåll, vilket var mitt i gången..och restaurangvagnen precis bredvid. Inte långa tupplurer precis. Efter fem timmar tåg och en timmes bus och lek i slottsparken i Åbo tar vi oss ombord och till hytten. Det mesta var lugnt förutom att jag inte ätit mer än två smörgåsar på hela dagen eftersom ett av tågen var försenade så det var bara att prioritera hundpromenad före grillkiosk. Ville inte lämna honom ensam i hytten heller, utan härdade ut med en mars och en gratistidning. Halv 12 väckte jag Atte ur sin skönhetssömn, vi packade ihop oss för 5 gången och satte oss att vänta vid landgången. och väntade. och väntade. Atte blev otålig och gnällig (förståeligt!) och jag olycklig för att jag utsätter honom för denna långa resa. Båten gick inte in till Åland pga hård vind.

Grattis! Kryssning till Stockholm, vi bjuder på frukst..som jag inte äter eftersom jag inte vill lämna hunden. Tillbaks till hytten till 15 fulla, rökande finnars stora glädje. De roade sig med att köra kundvagn i väggen på vår hytt till kl.02..Atte rullade ihop sig vid mina fötter och sov genom denna plåga. Sov ända till 09.40, ut och lekte och tränade lite på däck tog en tupplur till och sen fick vi äntligen gå iland. Tog en promenad för att kissa lite då bussen hem plötsligt kom emot och vi måste springa allt vad jag orkade 300 m. Världens bästa busschaufför kände igen mig sen skoltiden och väntade. Sen spenderade han resan hem med att glatt berätta för hela bussen om hur många gånger han väntat på mig om mornarna förr...

Det är såna gånger man känner att kommit hem. puh! Imorgon ska jag resa till Stockholm..hurra. Åka färja igen.  



10 December 2005

Äntligen ska jag få gå på kurs!

Fick just ett mail från en privat hundskola att hon drar igång en kurs i allmän lydnad i januari och önskade oss välkomna! Det ska bli så roligt! Framför allt att Atte vänjer sig att träna och vistas med andra hundar annat än bus i skogen. Och jag får massor av tips och råd och utbyte! Längtar massor, det här behöver vi!

Har inte tränat på ett par veckor, vi har rest och träffat andra hundar istället. Massor av miljöträning och sista två dagarna har jag äntligen sett fantastiska resultat!

* Stallet: idag andra dagen vi gick nära hästarna skällde han inte alls när de nyfiket kom mot honom! Han är lös och jag har inte gått så värst nära, försökt att vara mellan honom och hästarna, så han känner att jag har kontroll på läget. Men nu var han så nyfiken och man såg hur nyfikenheten konkurrerade med osäkerheten i den lilla kroppen och till slut vann! Då gick jag fram och klappade lite på dem och pratade med dem. Atte stack fram en giraffhals bakom benen på mig.

*Kloklippning. Vilken mardröm det har varit. lite panik vaje dag och inombords har jag gråtit och kännt att man undergräver förtroendet varje stund jag håller fast honom. TVÅ DAGAR har vi klipp helt utan sprattel(visst, lite knyck i tassen..), utan bitande, utan panikväsande. Det går helt enkelt bäst att inte ha honom liggande på rygg utan halvliggande i famnen, så han ser och kan bitas. Då slutade han bitas och jag som hela tiden hållit fast honom så att han inte kan sprattla och bitas. Nu bygger vi förtroende igen, sakta men åt rätt håll.

* Hundmöten. Han trippar lite, drar lite ibland. Men skäller inte längre fast den andra hunden skäller. Vi går inte längre över gatan då vi möter hundar, utan klarar det ibland på några meter!

Jag är så stolt och glad, det har varit lite vardag ett tag och inte skett så stora förändringar. Men nu!  



18 December 2005

Upp som en sol och ner som en pannkaka..eller hur det nu heter..?

Atte har gått från stabil, godmodig, självständig lydig valp till ett skvattgalet orosmoln. =( Han skäller och piper alldeles förskräckligt. Oftast utan synbar orsak, det är det jobbiga. Vi har haft underbar kontakt, men nu känner jag att min frustration sakta sakta äter på hans förtroende för mig. Vilket naturligtvis är jättefrustrerade det med.

Skönt att vara hemma hos mamma med stor gård och kunna ha honom lös hela tiden. Vi ska vara här hela januari, så nu är vi äntligen stationära för ett tag. Hoppas att kursen i allmän lydnad ger lite ny inspiration och så kanske jag blir lite säkrare igen.

Jag brukar vara lugnet själv i de flesta situationer och en liten valp får mig plötslig att tvivla på mig själv och min egen förmåga? Nä, ska bli skönt med jullov och tid att bara vara!  



21 December 2005

Jag har varit på resa två dagar och Atte har varit hemma hos mamma. Min bror har också kommit hem till jul och hade honom när mamma jobbade. Han är överförtjust. Helt underbart att se en 100kg fotbollskille på 18 år, en av nordeuropas stöddigaste och mest hormonstinna tonåring, lägga sig på golvet och pipa och kråma sig. Han anstränger sig verkligen för att göra rätt och frågar massor om vad han ska säga och varför jag gör si eller så. Kul!

Efter att bara ha slappat ett par dagar så har jag återupptagit promenadklickandet. Klickar på kontakt, varje gång han stannar och kollar på mig. Funkade som vanligt jättebra, undrar när och varför jag slutade?

Atte blir 6 mån idag, fick en klosax i present, den var inte alls populär =( . Han försvann som ett skott in bakom soffan då jag tog fram den. Men jag fick klippa i alla fall, hoppas att vi snart ser lite framsteg igen, det känns så tråkigt att nöta på den tillit som vi byggt upp.

Imorgon kommer min syster hem också, sen är vi alla samlade för julen, ska bli toppen, jag har inte sett henne sen i somras då hon flyttade till Belgien. Nu ska jag gå och hänga upp uteljusen..mysfint kring knutarna.  



24 december 2005

Atte skötte sig utmärkt under sin första julafton. Hela familjen röstade ner kyrkgåendet, så vi hade för en gångs skull tid att äta tomtegröt i lugn och ro. Skönt!

Under middagen roade han sig själv i ett annat rum och då vi öppnade klapparna råkade hans paket ligga överst i säcken och han hade hur kul som helt för sig själv. Senare vill han vara med, men nöjde sig med att vi kastade pappren åt honom och han fick riva sönder dem. Våra klappar lät han bli. En alldeles lagom julig jul.

Atte fick:

*En aktiveringsbricka av mamma. Flere träplattor på varandra som snurrar och med inborrade hål där man kan lägga godis. Helt klart populär.

*En "innebandyboll" i mjukt gummi med en pingla i, den lekte han med hela kvällen.

*En ny matskål av mormor.



Dessutom fick jag ett flexikoppel och två hundböcker, som jag håller på att lusläsa. Kontaktkontraktet ÄR vekligen en väldigt bra bok! Atte fick ett märgben med utpillrad märg av mig. Snål matte =).



26 december 2005

Oj, vad roligt! En av mina goda vänner är hemma över julen och äntligen hade vi tid att ta ut hundarna tillsammans. Emmas skvattgalna 3-årige pinscher, Harry, och min yrhjärna till kooiker är nästan lika stora och lekte jättefint tillsammans. Atte blev lite på efterkälken, och till min stora stolthet så stannade han oftast inom synhåll och sprang inte iväg med kompisen mer än c 30m. Fullt godkänt! Han stannade på kommando, men inkallningen var lite halvhjärtad. Jag var så nöjd över att han hölls i närheten, trots hundkopmpis som sträckte iväg efter harspår, så jag orkade inte nojsa med honom. Vi tränade lite stanna, sitt och kontakt och det funkade bra. Sambo Andreas var med och plåtade underbara vinterbilder på våra stiliga killar! I tur och ordning fick de sitta på en stubbe för porträttfoto.

En helmysig förmiddag trots lite rödvinsskalle.



27 december 2005

Härligt!

Ut på förmiddagspromenad med Emma och Harry. Härligt att se dem leka så fint och underbart med en hund som inte sticker! (ok, han kommer inte heller, men han har koll på mig och alla kommandon funkar, UTOM "kom". Men man måste ju få glädjas över det som fungerar i alla fall). Harry stack visserligen rätt långt, men han kom på tjoande och glädjetjut. Han har verkligen blivit jätteduktigt och vuxen sen jag träffade honom senast. Mera fotande och härliga hunddiskussioner. Hoppas att vi hinner träffas mer denna vecka, det är jättekul att träna tillsammans!!

-------------------------------------------------------------------

Utställningsträning

Hundklubben ordnade utställningsträning för valpar och osäkra hundar, fegisträning =). En större utställning i Åbo i januari dit många är på väg. Jättebra ordnat, med tre domare och två ringar. Större och mindre hundar skilt. Domarna berättade vad vi skulle göra och vi sprang efter varandra och enskilt och ställde upp, domarna gick runt för att hälsa på hundarna, testa stå på bordet mm.

Atte tokskällde. Jag tror att han somnade i bilen på väg dit och sen fattade han ingenting när han mitt i allt fanns i ett ridhus fullt med andra hundar. Skällde och skällde. Att gå efter varandra visade sig vara riktigt svårt. Drog så han bara väste och flåsade. När vi sen radade upp oss och började att ställa dem så slappnade han av. Kunde så jättefint och vi tränade lite kontakt och sitt mm. Min fina hund var tillbaks och gick jättefint när vi gick själva i ringen! En av gamylerna kom fram till mig och berömde honom massor "HAN kan verkligen ta för sig!", sa hon. Det värmde. Och så fick jag höra att han både gick och stod snyggt. Vi måste bara vänja oss vid att gå med andra hundar, bra att veta!

Att hälsa på domaren gick bort totalt. Jag stod chockad när min lille charmör satte sig på ändan och backade så långt han kom. Han skulle minsann inte äta korv ur nån annans hand. Hela situationen var skum och otäck. Vi försökte att låtsas som ingenting och domaren satte sig med ryggen till och "hittade godis". Men nej. Jag kände mig urblåst och det vara bara att lämna det och gå hem och öva.

Jättebra träning var det! Och alla var så trevliga och förklarade hur man skulle stå och förhållade till domaren och de hade tålamod med alla skrajsna pipare.

Så nu vet jag att jag måste be folk ta i honom mer och kolla tändera mm. 8 jan är det en till övning och jag är säker på att det kommer att gå bättre för de flesta av oss! Otroligt givande!