Igår hade vi årets sista månadstävling. En väldigt trevlig tillställning som Helen passade på att fota, bästaste du! Det är sååå kul att ha bilder på sig själv och hundarna. Efter tävlingen åt vi en smarrig smörgåstårta och firade de som vann månadstävlingarna.

I small och medium tog Tina hem vinsten med sina hundar. I large knep Elektra vinsten! Wohoo!

Hur gick det för mig igår då. Jo, Harry diskade jag i det svåra loppet. Jag hamnade hjälplöst efter vid ett ställe och då var man rökt! I det lätta loppet nollade han! Cocos klarade den svåra svängen, men sen drog hon in i en tunnel som jag inte alls hade planerat… I lätta loppet diskade hon sig när hon drog förbi en tunnel… Men många fina delar! Hilja diskade svåra loppet på samma ställe som Cocos, men även hon klarade den svåra svängen! Hon hade jättefin fart med!! I lätta loppet fick vi fem fel i slalom och lyckades vinna klassen.

Med Hejja flyter allt på så himla fint! Hon fortsätter vara en exemplarisk valp! Jag har börjat klicka in henne, sååå roligt! Vi leker lite varje dag och banne mig, den lilla flickan kan kampa! Idag började jag putta lite på henne och en gång puttade jag nog lite för mycket för då blev hon förbannad och högg mig i handen. Humör har hon med.

Hon är helt ljuvlig och helst vill jag bara pussa på henne hela tiden! Hon lyssnar ganska fint på Harry och Hilja. Idag låg Harry och tuggade på ett ben och Hejja gick fram. Harry morrade med hela kroppen, men lilla Hejja ålade sig fram och försökte sno det. Hon hade tänderna runt benet, men vågade inte riktigt sno det. Jag fattar inte hur hon vågar sig fram när Harry låter som ett helt åskoväder! Tuff liten tjej eller bara dumdristig?

Hilja som jag aldrig hört morra har idag gjort det för första gången! Hejja vill gärna springa fram och kika i de andras matskålar. Jag har tagit bort henne innan hon hunnit fram, men ibland missar jag. Förut har Hilja bara bett mig om hjälp, men idag blev hon arg! Jag blev väldigt förvånad över att höra min väna Hilja morra djupt från magen! Men det gjorde iaf att Hejja tvekade att gå fram! Bra Hilja!

Hilja har annars lärt sig gilla det lilla pyret och de leker så fint tillsammans nu! Så härligt att se mina tre hundar ha så stor glädje av varandra! Finaste!

Helen fotade inte bara månadstävlingen igår, i fredags fotade hpon mina hudnar bland höstlöven! Så himla fina bilder!! De kommer snart! Måste ju fixa lite först, välja ut de bästa osv! Den bilden som är överst i inlägget är därifrån. Men här kommer iaf lite bilder från gårdagens månadstävling, fotade av Helen!

- Bilder från månadstävlingen – 

 

Idag har hela familjen hälsat på valparna. De var om möjligt ännu sötare denna gång. Agust var väldigt förtjust, både i valparna och Anns yngsta son. 

Jag försökte komma dit med öppna ögon, men jag föll för iDog idag igen. Hon är en härlig tjej som tar kontakt och är lekfull. Hon både pussas och bits i näsan och är så rar så. Förhoppningsvis får vi veta vem som ska till vem imorgon, eller så dröjer det någon dag till. Spännande är det! Vem ska bli min Hejja? 

Valparna blir sex veckor på måndag, det närmar sig med stormsteg!

Image

 

Jag har fixat lite bilder från Bumerangträffen, du hittar bilderna på länken nedanför.

- Bumerangträff -

Jag älskar mina hundar och det liv de ger mig! Vad gjorde man utan dem liksom.

- Bilder från Kumla bks agilityKM -

Cocos är en hund som jag räknar som min. Hon är helt underbar, på alla sätt och vis. Jag gillar att hon och jag kommer så bra överens, jag älskar det faktum att hon ger järnet med mig, men blir fundersam med andra. Hon har helt klart utsett mig till hennes agilitymatte och det gör mig varm ända in i hjärteroten av att se och känna hennes glädje när vi tränar och tävlar.

Det är hon och jag. Vi har ett speciellt band och ja kommer att vara Inger och Janne evigt tacksamma för att de gav mig möjligheten att träna och tävla henne. Hon är fantastisk!

Idag har vi tävlat DM, igår tävlade vi KM.

KM igår började riktigt bra! Nolla med Cocos (grymt lopp, ett av våra allra bästa) och Harry och en disk med Hilja i hopploppet. Cocos ledde inför agilityloppet och Harry låg på en fjärde plats. Men i agilityloppet tokade allt till sig och det blev disk med alla tre. Harry vimsade mest omkring och var söt, fick publiken att le och även jag skrattade.

Nya tag idag på DM. Jag körde Harry, Hilja, Cocos och Elektra.

Vi inledde lite svajigt i agilityloppet. Harry fick en femma på balansens nerfart, annars ett väldans fint lopp. Hilja fck en femma i slalomingången som var svår. Elektra gick ur slalom i sista porten, attans. Cocos fick tio fel, slalomingången samt att hon gick ur slalom. Men alla hundarna vidare till hopploppet iaf!

Och där skärpte jag till mig minsann! Cocos var först ut och tyvärr tog hon en tunnel för mycket, synd för hon gick så fint! Alla de andra hundarna nollade jag!!! Elektra vann, Hilja var trea och Harry var fyra!

Det gjorde att det sammanlagda resultatet för mina hundar blev:
Cocos tyvärr disk
Hilja 5a, 5 fel 81,29 s
Elektra 4a, 5 fel, 80,00 s
Harry 3a, 5 fel, 76,64 s

Wohoo, min pinscherprins! 3a på DM, inte fy skam! Och att placera sig som 3a, 4a och 5a är ju inte dåligt. Jag är givetvis galet nöjd, men tävlingsmänniskan i mig önskar ju förstås att de där fem felen i agilityloppet inte hade varit…

Finaste hundarna!

Himla bra dag, 8 lopp endast en endaste disk!

Sen är det ju himla kul att gammelgubben för en gångs skull får vara bäst av mina fyra stjärnor! Min pinscherprins!!!

Hilja gjorde ett fantastiskt bra jobb idag! Är så stolt över henne!!!

Här kommer lite fler bilder från Åland. De är från början av juli, hinner inte riktigt med härmed all bildredigering och bloggande… Borde även fixa lite med hundarnas sidor här på hemsidan, men det får bli ett senare bekymmer. Bilderna ser du längst ner, och en länk till alla bilder förstås.

Jag har en vecka kvar av min semester, känns konstigt att börja jobba igen. Men efter en vecka på jobbet så känns det helt vanligt igen.

Igår var jag hela dagen i Linköping. Träffade Hiljas agilitylag. Vilgots änglar heter vi och vår första tävling blir i Frövi 16 augusti. För första gången kommer Harry och Hilja att vara konkurrenter. Undrar hur det kommer att kännas? Kul ska det bli och jag tror att Hilja är en väldigt bra laghund. Säker och hyfsat snabb. Det är ju egentligen bara slalom som kan ställa till bekymmer.

Här har ni Vilgots änglar.

 

Annars är det en spänd och väldans nervös väntan här… Mamma Exit, som förhoppningsvis bär min nya hund i sin mage, ska valpa runt 11 augusti. Det är himla spännande, men mest nervöst. Kommer valparna att bli tillräckligt många för att en av dem ska bli min? Snälla, håll era tummar hårdare än hårdast att allt går bra och att det blir en valp till mig!

 

Nu lite bilder från Åland, på mina finaste hundar!

- Bilder från Åland -

 

Jag ligger lite efter med både bloggandet och bildredigering. Vi fotade en hel del när vi var på Åland och de bilderna vill jag ju gärna visa för er. Så här kommer två nya album, det kommer att komma ett till senare. Smakprov bjuds ni förstås på om ni inte orkar spana in alla bilder.

- Midsommar på Åland

- Posering vid bryggan -

I helgen har jag hängt i Karlstad, närmare bestämt på Skutberget. Där har jag sprungit en massa lopp och det gick både bra och mindre bra. Veckan innan så var jag två dagar i Fagersta och tävlade med Cocos, det var mest stolpe ut tyvärr. Men så många fina delar.

Helgen i Karlstad var så mysig, men oj vad trötta ben och fötter jag hade i söndagskväll. 17 lopp sprang jag och sen ska man räkna med alla promenader också. Satt inte ner många minuter under helgen inte. Ibland undrar jag varför jag ens släpar med mig min stol på tävlingar, för den används knappt.

Jag får ju skylla mig själv som har så många hundar, men det var lite körigt att hinna med banvandringar och att köra lopp på tre olika banor. Att dessutom komma ihåg banorna och värma upp och varva ner hundar. Puuuh! Hiljas hopp 1 hann jag inte ens banvandra, men jag han se ungefär 10 hundar springa så jag lärde mig den rätt fort.

Denna underbara tunga alltså… 

Jag tänkte redogöra lite för varje hund och skriva ner mina tankar.

HILJA
Helt klart helgens stjärna! Fyra lopp och tre var nollade med pinne! Duktigaste lilla tjejen! Hon har hållt en ganska bra fart på banan, med undantag på slalom. Men hon har genomfört slalom helt korrekt i tre lopp och gjort finfina kontaktfält. Tänk att hon fixade att ta tre pinnar på en helg, det har jag aldrig lyckats med med någon av mina hundar förut!

Så himla duktig har hon varit, gör allt för sin matte och springer på bra. Jag tycker att klass 1 banorna har varit himlans bra, perfekta Hiljabanor. Det var bara agility 1 på söndag som jag inte tyckte passade Hilja, den diskade vi då hon inte gjorde klart slalom och jag valde att springa vidare.

Hon har nu tre pinnar i hopp och två i agility. Jag kommer dock inte att flytta upp henne på länge än. Hon har inte den fart och det självförtroende som krävs för tvåan. Och hon har definitivt inte ett slalom som är bra nog. Jag kommer istället att stanna kvar i ettan länge till, vi lär plocka massor av pinnar för hon är en säker hund. Folk får tycka vad de vill, men vi blir i ettan.

Jag har sagt att jag flyttar upp henne när vi har sex vinster i klass 1, tre i hopp och tre i agility. 

COCOS
Hunden som jag hoppas så mycket på, hunden som är så himla rolig att springa med, hunden som är så duktig, hunden som har lite stolpe ut…

Vi inledde lördagen med en grymt bra hopplopp, så himla bra! Om det inte hade varit så att jag glömde banan… Jag skickar in henne i fel tunnelingång efter slalom. Jag grät när jag gick i mål, jag kände mig så uppgiven, ledsen, förtvivlad och arg på mig själv. Hur svårt ska det va?? Det är jobbigt att hela tiden vara så nära, men alltid hamna fel någonstans. Jag lägger dessutom en större press på mig eftersom det inte är min egen hund. Jag vill visa Inger att vi kan! Så ja, jag bröt ihop lite där efter Cocos hopplopp.

Nya tag i agilityloppet och där var vi en rivning från en pinne. Ni vet, så där nära, men ändå så långt borta… Söndagens hopplopp var kaos i starten, vi diskade oss typ direkt… Men slutet satte vi fint. Så var det då agilityloppet kvar. Jag ville så mycket och vi fixade det!!! En skakig nolla, en nolla, en nolla!!! Äntligen! Nu är vi uppflyttade till klass 3! Häftigt!

Bara hoppklassen kvar då… 

Finaste Harryboy, foto: Emma Löfstedt.

HARRY
Harry, min allra raraste Harry. Han diskade sig i alla lopp, ett var en frivillig disk. Det blev liksom en tunnel för mycket i alla de andra tre loppen. Annars fint, så typiskt liksom. Hopploppet på söndagen var väldigt trixigt och svängigt så jag bestämde mig för att göra en egen bana så vi bara kunde ösa på och ha superkul! Så egentligen kan man säga att han nollade det loppet, för han sprang kalasfint! Trist nog finns inte det på film.

Han känns fräsch och pigg, trots värmen och långa tävlingsdagar så orkar han ändå. Känns inte ett endaste dugg gammal. Ni ska veta hur mycket jag njuter av varje lopp med min pinscherprins, vi har så roligt ihop! Ständigt låter Åsas ord i mitt huvud: Kör varje lopp som att det vore det sista. Njut medan tid är.

Jag njuter av min Harry, både han och jag är lika glada i mål trots alla dessa diskar. Men man kan inte vara annat än lycklig över att springa med honom. Folk som står utanför banan kan ibland påtala för mig hur himla glad han ser ut, sånt värmer i hjärtat. För jag tror faktiskt att Harry är genuint glad där ute på banan. Att springa agility med sin matte – det är bland det bästa Harry vet!

ELEKTRA
Vi gjorde många bra lopp, men hade lite stolpe ut, vi var två femfelslopp ifrån två SM-pinnar. Men så är det i agility, tufft ibland. Det är väldans kul att springa med Elektra, det känns så enkelt på något vis. Jag vet var jag har henne och vet att bara jag gör rätt så nollar vi. Bevisligen gjorde jag en del fel i helgen.

Vi fick två diskade lopp, ett där hon gick så tajt runt ett hinder att hon hoppade över den sneda infångaren. Det andra diskade loppet fick vi när jag klantade mig att skicka henne på ovansidan av ett hinder. Två lopp hade vi med fem fel, ett med rivning och ett där jag inte riktigt vet vad för fel vi fick. Du ser just det loppet på filmen.

ERA
Fick äran att springa ett lopp med underbaraste Era, tyvärr blev det en disk, men roligt var det! Film på Eras lopp här: klick. Det är från Facebook.

Det tar på krafterna att hålla koncentrationen uppe hela helgen, så jag var glad att mitt Värmlandsrally bara varade två dagar. Många andra har nu kört fyra dagar i sträck. Nu dröjer det nog till mitten på augusti innan jag ska tävla igen, om man inte får för sig att åka på någon tävling innan Frövi förstås. Frövi blir också en mastodonthelg, tre dagar i rad! Lag på fredag och sen klass 1-3 lördag och söndag. Oj, vad skoj!!

Det är ju så himla härligt att vara på agilitytävlingar!

Duktigaste kelpietjejerna!

Efter SM bar det av till Åland för att fira midsommar och mysa, sola och bada. Lugna, sköna dagar och helt underbart väder. Nu är vi hemma några dagar för att snart åka tillbaka. Jag ligger lite efter med allt bildfixande. Har fotat massor på Åland, flera fina bilder blev det.

Men innan jag kan fixa med dem så måste jag göra klart alla fantastiska SM-bilder som jag har fått. Åh, vad jag är lycklig över att jag har fått så många fantastiska bilder. Jag är så lycklig över varenda bild på mig och min pinscherprins och Elektra med förstås. Jag inser samtidigt att jag verkligen lever mig in i loppen och ser närmast arg ut. Men jag lovar, inte det minsta arg – bara taggad och laddad. 

Idag har jag varit på tävlingskurs i rallylydnad. Jätteintressant och givande. Berättar mer om den i ett eget inlägg. Har fått flera bra tips och är sugen på att ge mig ut och tävla! Imorgon kör vi igen, mer kurs. Ska bli skoj!

Men nu lite SM-bilder. Det kommer att komma några fler.

- Blandade SM-bilder -

- SM Harry -

- SM Elektra – 

Foto: Martin Rimby

Foto: Martin Rimby

Foto: Maria Karlsson

Foto: Maria Karlsson


Harry flyger över muren, foto: Karin Svedjebro

Woooaaaaw! Vi har gjort det, genomfört vårt allra första agility SM! Jag har både hunnit gråta av oro och glädje, varit strålande överlycklig och stolt samt förtvivlad och tom. Hela helgen har varit helt magisk från första stund till sista, med undantag av någon timme där hela min värld rasade samman…

Låt oss ta det från början. Detta inlägg lär bli långt, men jag skriver det minst lika mycket för min egen skull som för er kära läsare. Det här är en helg jag aldrig vill glömma, aldrig någonsin!

 

TORSDAG

Jag och alla hundarna (Harry, Hilja och Elektra) åkte ner mot Falkenberg vid 14-tiden. Resan gick bra och väl framme letade vi reda på vår fina stuga och tog en promenad för att utforska omgivningarna. Vi gick ner på stranden, Olofsbo havsbad, och promenerade längs med hela strandkanten. Underbart, men kanske lite väl blåsigt.


Mysigt i stugan, det var väldigt fräscht och snyggt!


Det var blåsigt på stranden, Harry fick också ståndöron.

På kvällen anslöt övriga lagmedlemmar. Det var tre förväntansfulla Gubbröratjejer som gick och lade sig den kvällen…

 

FREDAG

Den stora dagen var äntligen här. Vi vaknade av en väldans pigg Harry, han visste precis att något spännande var på gång. 8.00 fick man resa tälten så vi var på plats på tävlingsarenan kvart i och var så redo! Efter att vi rest tältet så gick vi mot veterinärbesiktningen…

Jag hade ju med mig alla tre hundarna, men Hilja behövde ju inte undersökas. Harry var först ut och jag berättade för veterinären att Harry fick ett litet blåsljud konstaterat vid en undersökning i december på Strömsholm. Veterinären bara nickade och fortsatte att lyssna på hjärtat. Hon lyssnade och lyssnade och började se lite bekymrad ut.

Sen säger hon att han inte har ett litet, utan ett jättestort blåsljud på sitt hjärta. Det kom som en chock!

Jag blev alldeles gråtfärdig, inte av oro för att inte få starta utan av oro för min prins, min finaste hund! Hon bad mig springa i full fart med Harry, han skulle få upp lite tempo och sen skulle hon lyssna på hjärtat igen. Så vi sprang, Harry studsade runt hur glad som helst medna hans matte sprang där med tårar i ögonen.

Hon ville lyssna på hjärtat igen och förklarade att hans hjärta hade slagit oregelbundet första omgången. Det kan det göra på vältränade hundar, men den oregelbundenheten ska försvinna när de får upp lite flås. Efter att vi sprungit fram och tillbaka så hade all oregelbundenhet försvunnit, bra det iaf.

Jag var nog rätt chockad och minns inte exakt vad veterinären sa. Hon tyckte att jag skulle tävla och fortsätta att träna och tävla som vanligt, men om han skulle bli trött skulle jag förstås bryta. Att tävla på SM var inga problem, men hon tyckte jag skulle kolla upp honom när jag kom hem med ett ultraljud.

Sedan undersöktes Elektra, hon gick igenom utan några problem, och jag stod där med huvudet fullt av hemska tankar…

På andra sidan väntade Ida och Per och när jag skulle berätta för dem så bröt jag ju förstås ihop. Jag var väldigt ledsen ett tag, men med lite peppande och tröstande ord från många så kändes allt mycket, mycket bättre. Inget fick förstöra vår helg, vi skulle ju få göra det vi längtat efter så länge. Jag försökte verkligen pressa bort de ledsna tankarna och glädjas åt allt roligt vi hade framför oss.

Vi åkte tillbaka till stugan och vilade några timmar innan det var dags att ge sig tillbaka till arenan för invigning och banvandring för oss! Vår allra första banvandring på ett SM! Vi passade även på att ta lite lagbilder, jag älskar denna bild. Vi ser så glada och stolta ut!

Vi var garanterat det gladaste laget, med de fränaste brallorna, med de mest stylade hundarna och de allra finaste och mest kärleksfullt  handsydda halsband och sele. Att sedan få knyta fast nummerlappen upp på allt, det var en helhäftig känsla! Tänk att vi fixade att kvala till SM med våra gubbar och vår röra – magiskt! Tänk så många som försöker som inte lyckas…

Så småningom var det äntligen dags för banvandring, vi har startnummer 7 med laget. Under banvandringarna så blåste det ner hinder åt höger och vänster, gungan fick bytas ut mot ett extra A-hinder.

Så laddad som jag var! Nervös, ja självklart, men mest laddad! Era fick tyvärr en disk, i övrigt ett grymt lopp som vanligt! Sedan var det min och Harrys tur! När jag ställde mig vid starten så blev jag nästan lipfärdig, dels så tänkte jag på blåsljudet och bara känslan av att få stå där med min finaste pinscherprins var rörande!

Sen taggade jag igång och så körde vi! Det gick så himla bra! Nolla!!!

Min finaste SM pinscher, vilken kille alltså!

Harry var sååå duktig och tog alla kontaktfält och byten så fint så! Han hoppade smidigt och elegant och kändes så glad. Jag tror han njöt lika mycket som jag själv gjorde. Jag kan inte vara mer nöjd med vår SM debut!! Wohoo!!

Ida fick tyvärr lite strul kring muren, men lyckades rädda situationen! Josefin och Azlan går in och sätter en snygg nolla! Yaaaay! Vi är med till morgondagens final! Så underbart! Efter att vi sprungit så kikade vi på medium och lite på small innan det var dags att bege sig hemåt och förbereda lite käk och mys i stugan.

Gick och lade oss väldigt nöjda och riktigt taggade inför morgondagen! Elektra skulle köra sitt första lopp och Gubbröra skulle köra final!

 

LÖRDAG

Dagen startade redan 07.00 med banvandring för Elektra i hoppklass. Banan kändes bra, jag visste att vi skulle klara det bara jag höll ihop! Jag var konstigt nog knappt nervös, bara väldigt taggad! Det kändes så naturligt att ställa sig där på startlinjen med finaste Elektra! Wohoo!

Vi gör ett väldigt fint lopp, nolla!!!

Åååh, vilken härlig känsla det var!

Vi hamnade på en fin 23:e plats inför morgondagens final. Dagen kunde ju inte ha börjat bättre! Jag var så glad när jag gick i mål! Stolt över mig själv, lycklig över att ha fått chansen att springa ett SM med Elektra och nöjd över att jag vill, vågade och kunde! Woaw, vilken ultrahärlig känsla!

Filmen på Elektra ser ni lite längre ner.

Sedan var det bara att gå omkring och njuta i väntan på Gubbröras final! Jag var cool, nervös, laddad, taggad, galet nervös, läskigt laddad och så vidare. När det närmade sig banvandring så rusade alla känslor omkring i kroppen!

Visst, det är som vilken agilitytävling som helst. Vi har gjort detta så många gånger. Men ändå, det är en magisk känsla att vara på ett SM. Det är det här man har laddat och väntat på ett helt år! Så nej, det är inte vilken tävling som helst, det är SM! Alla är där, alla känner spänningen i luften, alla är glada och hejjar. Jag tror man måste uppleva det innan man verkligen kan förstå det, det är sannerligen beroendeframkallande!!

På banvandringen kändes allt bra, vi hade allt att vinna! Banan var inte svår, men den hade sina knepigare ställen. Och med lite nerver på det kan allt hända.

Era går in och gör ett snabbt lopp, men tyvärr trillar tre bommar så 15 fel. Dags för Harry och jag. Jag känner mig lugn, jag vet att vi fixar det här! Så vi går in och bara kör! Tyvärr trillar en bom för oss så 5 fel, men jag är vansinnigt nöjd med vårt lopp!!! Bästa pinscherprinsen! Jag är sååå glad när vi går i mål!

Idag går in och sätter en säker nolla, bästa Kezo! Tyvärr med yttepyttelite i tidsfel. Sedan var det Azlans tur, vi har redan tagit tre hundar i mål så allt var lugnt. Men det är ju en chans att förbättra felen. Tyvärr blir det en snöplig disk för Azlan. Men ändå, vi hade fixat vårt mål!!! Hejja oss!!! Bästaste bästa Gubbröra!!

Tyvärr, tyvärr strulade filmkameran så inget av våra lopp finns på film. Jag hoppas stenhårt att de som filmade live har sparat sina filmer och att man kan komma åt dem på något sätt. Jag har mailat några personer, så snälla håll tummarna! Jag vill så gärna ha hela Harrys SM debut på film!

Sist och slutligen slutade vi på en hedrande 8e plats av 24 lag!

Inte illa av oss tycker jag! Jag är stolt och glad över att tillhöra det gladaste och snyggaste laget! Och jag hoppas innerligt att alla vi kan köra SM även nästa år! Oooh, vad jag gillar Gubbröra!

Om jag sak sammanfatta Harrys och min insats så kan den inte bli annat än med beröm godkänt! Vi hade inte kunnat göra det bättre!! Två snygga lopp, det första nollat och det andra med en retlig rivning. Fattar ni hur nära vi var att dubbelnolla vårt första SM!?! Bästaste pinscherprinsen, du är min stolthet och glädje!

Efter vår final så gick vi av hundarna, spanade in den rafflande medaljstriden och sedan åkte vi hem för att ta en härlig strandpromenad samt käka lyxmiddag! Karin hade fixat tjälknöl på älg, åååh så gott det var!

Glada och stolta för vår åttonde placering!


Bus vid badet, knasiga hundar! Foto: Ida Cronebäck


Azlan och Hilja hade skoj! Foto: Ida Cronebäck


Kezo och Hilja. Foto: Ida Cronebäck

 

SÖNDAG

Sista dagen på detta underbara SM. Elektra och jag skulle springa finalen i agilityklass. Så spännande! Innan vi skulle köra så var det small och medium som gjorde upp om medaljerna. Det var sååå peppande att sitta på läktaren, man blir nästan lite grinfärdig. Både för de som lyckas bra, men även för de som missade. Mina favoriter föll tyvärr, men jag hoppas att jag kan se dem vinna nästa år!

Elektra och jag hade startnummer 62 denna dag och det kändes som ett bra nummer. Jag hann se några hundar i början, gå en promenad, tagga igång och ladda på som sjutton. Jag vara bara laddad när jag stod på startlinjen, inte alls nervös denna gång heller.

Det höll på att bli riktigt bra, men jag tappar henne efter A-hindret och hon drar över fel hinder. Aaaaah, tävlingsmänniskan i mig är sååå missnöjd för hade vi nollat hade det räckt långt! Men jag är väldigt nöjd med Elektras och min insats. Hon har känts så fin, så fin och har varit enkel och behaglig att köra.

Åh, vad jag grämer mig att jag inte höll i lite bättre…

Men åh vad stolt jag är över vår debut! Skitbra kört! Elektra är grym!! Hon är i så himla fin form just nu och går som tåget. Bara att tuta och köra känns det som. Det är så roligt att springa med henne, man känner sig liksom så duktig när man springer med Elektra! Nu längtar jag redan efter nästa tävling…

Att ha fått möjligheten att delta på ett agility SM har varit enastående. Allt runt i kring är så häftigt, jag har varit med som publik förut, men aldrig tävlande. Nu när jag väl fått chansen att tävla vill jag aldrig bara vara publik igen.

Jag kommer att tänka att varje lopp jag kör ska ta mig ett steg närmare SM upplevelsen. Jag ska höja min lägsta nivå och aldrig slarva bort ett lopp igen! Drömmen om SM!

Har jagat rätt på många bilder på mina hundar från SM, visar några här och fler kommer under veckan tror jag. Annars dröjer det lite till, men alla ska upp på hemsidan! Det är underbart att ha fotografer som fotar! Jag är väldigt glad att vi fastnade på bild!

 

Sist vill jag rikta ett enormt TACK till alla er därute! Ni är helt fantastiska med era rara ord, underbara stöttning och peppning, tröstande ord, kramar, glädje och värme! Jag önskar jag kunde ge varenda en av en en stor varm kram, för ni betyder mer än mest! Det här hade inte varit lika roligt utan er! Från djupet av mitt hjärta – tack finaste ni, för allt ni delar med mig! 

Det kan svänga fort i agilityns värld. I torsdags var det en sådär dag, igår var dagen helt grym!!

Igår var vi i Frövi, jag hade med mig alla utom Cocos då hon var iväg på annat. Harry skulle bara springa hopp 3 och Elektra och Hilja två lopp var. Det började med klass 3, hopp var först ut. Harrys lopp gick inte bra alls. Jag handlade dåååligt…

Elektras lopp däremot, det hade inte kunnat gå bättre! Vi startade sist, jag var så taggad och körde på! Vi nollade! När jag sitter där och klappar om Elektra så hör jag speakern säga att det var vinnaren vi just såg! Wooooaaaw!! VI VANN!!! Så himla kul!!!

Vinsten betydde en SM-pinne förstås, men även Elektras andra hoppcert. Bara ett kvar nu…

Elektras agilitylopp gick bra det med, förutom att hon rev hinder nummer ett. Lite trist, det var bara en enda nolla i klassen. Men men, man får helt klart tänka på dessa lopp som en väldans bra SMuppladdning! Mindre än en vecka kvar! Wiiie!

Eftersom Harrys hopplopp gick så dåligt så frågade jag lite snällt ifall jag kunde få köra Harry som efteråkare (alltså utom tävlan) och det fick jag. Tror ni inte att pinscherpojken går in och nollar loppet!! Det första agilitylopp vi nollar i trean! Han hade kommit tvåa!! Tvåa!! I en klass 3… Jag grämer mig lite att jag inte anmälde så här i efterhand kan jag ju säga.

Men, i min värld så nollade vi och tog Harrys allra första individuella SM-pinne. Även om det inte är på riktigt så är det på riktigt ändå.

Jag gillar dessa små tävlingar. För det är då jag har en chans! Att konkurrera mot alla snabba border colliesar med tillhörande grymma förare är kul, men då kan jag aldrig vinna. Aldrig. Därför gillar jag att även en sån som jag, som har väldans duktiga men kanske inte lika snabba hundar, kan ha en chans att få vara bäst någon gång.

För idag fick jag och Elektra vara bäst, i klass 3! Hejja oss!

Men vet ni, inte nog med att Elektra gör två fina lopp och att Harry nollar sitt livs första agilityklass, även Hilja visade var skåpet skulle stå!

Hon vinner hoppklass 1!!!!

Hon vinner, det trodde jag inte. Men det hände och jag är för jäkla glad! Jag vet att Hilja kommer att vinna fler klass 1 lopp, det har jag lovat mig själv. Min lilla, sötaste kelpietjejja – att hon kan vinna largeklassen är ju himla häftigt!

Agilityloppet gick himla bra det med, hade varit en nolla om inte jag hade varit för slarvig innan slalom. Ni ser det på filmen. I agilityklassen gör hon en rackarns fin gunga! Heja Hilja!

Helt klart en väldans bra dag på agilityjobbet igår. Jag känner mig stärkt inför SM!! Snart dags! 

Nu kommer det lite film.

HARRY:

ELEKTRA:

HILJA: