Hilja och jag har inte tränat lydnad så värst länge, men oj vilka framsteg hon gör! Hon är så träningsvillig, så duktig och jag blir alldeles lycklig efter varje träningspass. Hon vill och hon börjar kunna! Finaste flickan!

Igår körde vi dessutom ett kort pass slalom och det gick alldeles strålande. Hon är så duktig att jag nästan blir gråtfärdig. Hon anstränger sig massor och är så lycklig! Jag vill bara träna mer och mer, men det kan jag ju inte.

Jag börjar bli nervös inför 13 juni. Igår när hon hoppade ur bilen var det på tre ben, men efter 5 meter var det fyra ben igen. Hon hade varit aktiv under kvällen med lite träning, så det kan ju bero på det. Imorse var hon dock inte halt alls. Hennes hälta varierar från dag till dag, men nu har hon haft en period där hon varit mer ohalt än förut.

Jag hoppas att vi får svar på vad som orsakar allt 13 juni!

Igår var det alltså månadstävling,  agilityklass I och II.

Jag sprang det lätta loppet med Elektra – nollat och bra tid! Det loppet kändes kalasbra, hon är så duktig den lilla svarta racerråttan! Colten sprang jag det svåra loppet med, men vi gjorde en egen bana. Han var duktig, kul kille den där Colten!

Cocos sprang Rebecca med eftersom hon ska tävla henne i Gagnef dit jag inte ska. Det såg supersnyggt ut! Kommer att gå bra för dem tror jag!

Sen var det då herr Harry. Egentlgien var han väl inte dålig, men den där braiga känslan infann sig inte.

Jag belönade hans kontaktfält i den lätta klassen. Så frivillig disk där. Men problemet var att han drog iväg när jag tog av honom halsbandet, sprang iväg med svansen låg och såg skärrad ut. Sekunden innan hade han varit superladdad… Jag hämtade honom lite argt och sen körde vi, felfritt och bra. Men noll sug och noll attityd. Han gjorde allt jag bad honom om, finfina kontaktfält, men det kändes så trist. Jag tappade sugen lite.

Till den svåra klassen så tänkte jag gå in med en annan attityd. Starten gick bättre, inget ivägspringande och han lyssnade fint. Sen drog han rakt in i en tunnel istället för att svänga med mig. Och det fungerar ju inte… Sen blev det lite knas här och där, men även bra saker förstås. Jag var nöjd med flera saker, men känslan var helt fel.

Vet inte varför jag blev så deppig egentligen.

Jag har höga ambitioner, jag vill mycket. Jag vet att jag har en duktig pinscher, men det är ju lite det som är problemet – att han är en pinscher. Jag borde inte bry mig, men det gör jag. Man får verkligen ingenting gratis med en pinscher, man måste slita hela tiden, tålamodet prövas gång på gång. Så är det ju i och för sig med alla raser och alla förare har sina saker de sliter och jobbar med.

Men jag förstår mig inte på Harry. Jag har slut på idéer för hur jag ska göra för att hantera honom på rätt sätt. Jag köper att det blir fel när jag gör fel, men det är påfrestande med alla hans konstiga idéer och påhitt.

Vad blir han ”rädd” för? Eller är det bara en grej han sysslar med, att låtsas bli rädd med lite jämna mellanrum. Jag vet ju att vi klarat av motgångar förut, men det känns inte lika kul att ta tag i dem numer. Inte när man har andra hundar att jämföra med. Har ju ett helt gäng jag tränar så jag vet ju att det är olika. Ingen av de andra dummar sig på samma sätt som Harry.

Sen vet jag ju att mitt i allt kan detta problem försvinna och det går hur bra som helst. Men jag vet fortfarande inte vad som orsakade problemet och hur jag löste det, om jag ens löste det. Varenda en jag känner som har en pinscher som de tränar och/eller tävlar med känner ibland samma sak.

Har jag för höga krav? För låga krav? Fel krav? Borde jag inte ha krav alls på en erfaren pinscher som faktiskt är riktigt duktig på agility? En hund som går från totalt fokus och koncentration till bäng i bollen/rädsla/okoncentration/ osv. Som ena gången är världens mest lyhörda hund och som andra gången springer av plan pga rädsla eller som en tredje gång är lagom duktig?

Jag ska inte ge upp hoppet om Harry, men det känns inte lika roligt längre.

Patrik – rubriken är för dig, ska bli spännande att se vad din teori blir nu.

Idag har vi tävlat agility i Vadstena. En supertrevlig dag, men såååå låååång. Dagen började riktigt bra med ett nollat lopp för mig och Cocos i agilityklass I A! Nollat lopp och som grädde på moset ytterligare en vinst för oss! Duktigaste Cocosråttan, det var ett riktigt bra lopp!

Sen gick det utför. För det blev disk i alla resterande fem lopp jag sprang. Hej å hå, det känns ju lite trist med så många diskar. Det fanns dock många godbitar i alla lopp, eller kanske inte i det allra sista loppet jag sprang med Cocos. Vi var nog båda två lite trötta och ofokuserade – men kul hade vi ändå!

Colten gick så himla bra i båda lopp, men tyvärr blir det lite missförstånd oss emellan. När vi kommer att sätta ett lopp – då jäklar! Han har bra tryck under tassarna den pojken. Trots diskarna är jag väldigt nöjd med våra lopp, det känns bra!

Cocos har också gått riktigt bra idag. Hon har startat på mitt kommando i alla fyra lopp, fina kontaktfält och bra sug! Det var faktiskt riktigt svåra hoppbanor med hinder i ”taskiga” vinklar, det är lite av Cocos svårighet – att leta hopphinder själv. Tunnlar är hon som bekant grym på att leta upp…

Hilja har varit med som sällskapsdam. Hon är bara för söt den lilla jycken! Vi tränade lite lydnad och det giock jättebra, duktigste flickan! Jag börjar gilla lydnad, mest för att Hilja är så glad och positiv när man tränar. Lånade Bastas leksak och insåg att jag måste ha en sån – Hilja älskade den!

Kul, kul dag och extra kul att många i vårt gäng lyckades riktigt bra! Flera rosetter delades ut till hundarna i våra tält! Höjer stämningen rejält! Nu är jag sååå trött, men ska försöka fixa det sista med filmerna. Håll ut, de dyker upp snart.

Cocos vinstlopp! Jag är väldigt nöjd med detta lopp, fint flyt och härlig attityd hos båda!

Lite smått och gott från de andra fem loppen, fanns många godbitar!

Nu bryter vi T-trenden Patrik! Jag gillar V-ordet bättre!

Idag har jag tävlat agility med Cocos och Colt och det gick riktigt bra! Och det var en fantastiskt trevlig dag dessutom. Kelpeligan var på plats på Örebro Hundsällskap bk, sammanlagt hade vi 8 kelpies i vårt tält.

Hilja fick följa med som sällskapsdam, Harry fick bli hemma. De pinscherögonen som mötte mig när jag sa att han fick bli hemma – de kan få vilken matte som helst att känna sig som det elakaste matten i hela världen…

Oj, vad ledsen Harpan blir när han inte får följa med, han vet ju precis vad jag ska göra när jag packar agilityväskan. 6 juni Harry, då är det din tur igen!

Hilja fick faktiskt träna lite lydnad, med betoning på lite. Utgångsposition och två budföringar till Biggan hann vi med.  Annars är ju hon rätt nöjd att få vara med sin matte och alla andra roliga människor och hundar. Hon är däremot inte nöjd när hennes matte lämnar henne…

Colt

Först ut var Colt i agilityklassen. Det kändes riktigt bra och allt flöt på, tills klantiga jag klev åt sidan efter platten och däremed drog Colt till fel tunnel… Så synd, jag var riktigt förgrymmad på mig själv där. Speciellt när jag gör exakt samma sak på upploppet.

Synd när Colten var så rackarns duktig, det hade varit kul att göra honom rättvisa.  Nåja, vi får en ny chans nästa helg, då ska vi tävla i Vadstena! Per sprang med Colten i hopploppet.

 

Cocos

Jag var revanschsugen och laddad! Cocos kändes väldigt fokuserad och sansad. Så vi går in och gör ett jättebra lopp. Känslan när vi gick i mål var jättehärlig, jag var så nöjd! Duktiga Cocos! Knasigt nog ser det inte alls lika bra ut på filmen som det kändes, men jag tar med mig den braiga känslan förstås!

Cocos är en jättekul hund att träna och tävla med! Hon är väldigt behaglig att ha med sig på tävling dessutom, en liten myspropp! Men tänka sig, folk ser inte att hon är en kelpie. En dam frågade mig idag om det var en lapsk vallhund jag hade i kopplet… Det frågade någon på en annan tävling också. Inger – kan vi tillverka en skylt eller något?

I hopploppet drog hon förbi hinder nummer två och fick tvä vägran i slalom så tyvärr en disk. Men hon känns härlig att köra med och nu känner jag att jag vet var jag har henne och jag vet hur jag ska handla henne. Nya tag även med Cocos nästa helg i Vadstena!

Jättekul dag! Nu taggar vi om till nästa helg! Agility – det är fantastiskt roligt!!  Himla bra att man kan följa landslagsuttagningarna live! Det är sååå spännande!!