Åkte till Karlskoga och hade med världens bästa Helen som mental coach. Det kändes tryggt att ha med henne, jag blev liksom laddad och avslappnad på samma gång. När jag tävlar Hilja blir jag sällan nervös. Jag vet att hon är duktig och att hon gör sitt allra bästa. Dessutom tävlar vi inte för att jaga pinnar.

Vi jagar ett större mål – ett fungerande slalom.

Både agility- och hoppbanan var svåra, bland de svåraste klass 1-banor jag sprungit. Men för mig som är rutinerad så kändes banorna bara roliga. Jag vet hur jag ska handla och jag är säker på min hund. Jag vet vad hon kan och det enda problemet vi har är ju slalom. Vilket visade sig i båda lopp.

Jag är inte ledsen för att vi diskade oss. Jag är inställd på att vi kommer att göra grymma lopp, men diska oss vid slalom. Det känns skönt att ha ”bestämt” det. I Lindesberg var jag ledsen, men jag tjänar inget på det. Hilja kommer definitivt inte att göra korrekta slalom då. Istället ska jag testa olika saker på varje tävling och se vad som fungerar bäst.

Igår testade jag att vara noga i agilityloppet. Det resulterade i en lite låg Hilja som blev osäker. I hopploppet peppade jag henne mycket och det gav en gladare Hilja som inte orkade hålla ihop. Men slalomet och känslan i hopploppet var bättre än i agilityloppet. Nu i helgen i Frövi ska jag peppa henne och testa att gå lite före. Så får vi se vad som händer då.

Loppen i sig var kalasbra! Jag är nöjd med henne och med min handling. Blir lite sen i hopploppet och då missar Hilja ett hinder och springer in i fel tunnel, får springa fortare nästa gång! Jag gillar när Hillan tar egna initiativ och det blir tokigt, det visar bara att hon är på gång!

Här kommer filmen, båda lopp är med på samma film.

Det har varit lite för mycket bilstrul på sistone… Tur det finns rara människor med startkablar på tävlingen. Vi funderar på en nyare bil, för det går ju inte att hoppas att den här startar. ;)

Idag har Hilja och jag startat vår resa tillsammans med Helen. Helen håller på att utbildar sig till instruktör och Hilja och jag är hennes examinationsekipage, spännande! Hilja ska lära sig massor om rallylydnad och jag ska lära mig massor om att tro på Hilja! Blir superbra det här!

Första passet bestod av planering och så kikade vi lite snabbt på fotgåendet samt började lära in stå/sitt framför. Hilja deltog ivrigt under själva planerandet.

Untitled-3 copy

Efteråt fick Hejja träna lite, först busade vi med Jolly-bollen, den är sååå kul säger Hejja. Hon älskar alla slags leksaker, det är så rackarns tacksamt! Är vi ute och går och jag vill belöna henne är det bara att leta efter en pinne, kotte, grässtrå, koppel osv. Allt går att kampa med!

Vi tränade på gungan. Vi har kört bangleken ett tag nu och hon är så duktig! Inte ett dugg rädd och väldigt på och framåt. Så skoj! Vi ska köra bangleken ett tag till innan vi avancerar, men det känns ruskigt bra! Hon är så himla skoj att träna med!

Här kommer två korta filmer på gungan. På film 2 är hon lite ivrig, men löser situationen grymt bra. Hon har alltså aldrig förut tagit gungan så där på hög höjd.

Igår var vi på vallkurs igen, andra tillfället. Agility är så sjukt kul, men vallningen är riktigt kul den med. Och svårt! Så svårt! Men jag tycker mig kunna förstå lite mer nu. Fick flera aha-upplevelser igår och Hejja tände till ytterligare. Vi hade väldans skoj i 25an tillsammans med Minou som vår instruktör hette. Hon förklarade så bra och tydligt.

Tänk vad häftigt det är när hundarna får göra det de är ämnade till. Att se min lilla Hejja ha pondus bland fåren är sjukt imponerande, jag tycker att hon lär sig fort och att hon är styrbar och lyssnar fint. Än så länge ska man väl tillägga för säkerhetsskull. Jag har förstått att den lilla söta, lydiga hunden lätt kan bytas ut när de tänder till rejält.

Vi har besök här över långhelgen. Det är min kompis Sabinas hund Ester, en border terrier på ett år. Söt och rätt talför om vi säger så. Vi är både hundpassare och lite uppfostringsanstalt. Ester sköter sig riktigt bra!

Tävlade i Götene igår, med tre fina kelpies. Hilja, Colt och den lilla räsern Knytta.

Gick himla bra må jag säga! Knytta har jag aldrig tävlat förut och tränat en gång i februari typ. Men vi satte två fina lopp, tyvärr fel på A-hinder och balans i agilityn och så gick hon ur slalom i hopploppet. Annars rackarns bra. Hon är snabb som en vessla! Kolla hennes sladd in i tunneln i hopploppet på filmen.

Colt är bara såååå bra! Det känns verkligen som att vi är ett team och att han lyssnar så fint. I agilityloppet fick vi tyvärr en femma på balansens uppfart, men hopploppet var i det närmaste perfekt och räckte hela vägen till vinst!!! Wohoo! Äntligen!

På eftermiddagen var det dags för Hilja! Vi har ju slalomproblem, det är jobbigt. Men tack vare snälla vänner så har jag börja våga tro att det går. Massor av pepp och en fantastisk hejaskylt! Den var med i Götene och jag kände mig så laddad och glad inför vårt första lopp som var agilityloppet.

Att ställa sig på startlinjen och bara veta att vi ska ha så skoj! Jag vill känna så jämt när jag springer med Hilja! Jag var avslappnad och taggad och Hillan kändes verkligen på g! Starten var riktigt ful för att vara klass 1, sned uppfart på balansen. Jag som är rutinerad fixar ju att handla min hund så den får rak ansats, men det var många nybörjare på plats. Flera hundar halkade, kravlade och till och med trillade av.

Men inte Hilja, hon fick en fin väg och sprang så fint så. Var lite tveksam till gungan och hindret efter var slalom… Jag peppade henne som sjutton vid gungan och slalom och banne mig – hon satte det! Sen var det bara att springa hela vägen in i mål! Jag var så glad när vi gick i mål.

Mest glad var jag för att Hilja var så glad, att hon vågade ta slalomet och att hon kändes lycklig genom hela loppet. Givetvis var jag även glad att vi hade nollat, men just nu är det sekundärt. Hennes sinnesstämning är viktigare! Nu visade det sig att vår nolla räckte hela vägen till vinst!! Så häftigt! :D

I hopploppet som var någon timme senare stod slalom som hinder nummer 2, inte bra för oss eftersom vi behöver få upp lite fart och adrenalin för att fixa det. Sen tror jag att hon var mentalt trött, hon tog ut sig så i agilityloppet. Så det blev inge vidare slalom. Jag försökte att ta om det, men då blev hon lite låg så vi körde bara på. Det gör inte så mycket, men visst känns det lite jobbigt att det krånglade. Å andra sidan kan jag inte räkna med att vårt slalomproblem bara ska lösa sig direkt. Vi har ju bara kämpat i 4 år…

Aja, nya tag på lördag. Satsa fullt i första loppet och ta med pipbollen in i andra! Jag får testa lite olika sätt för att se vad som fungerar bäst helt enkelt. Viktigast är dock att jag INTE blir besviken utan ställer in mig på att det kommer gå både uppåt och neråt med detta.

Tar med mig känslan av den lyckliga, glada, laddade Hilja! Det är dit vi vill nå – i varje lopp!

Igår tävlade vi agility i Lindesberg. Hilja skulle äntligen göra sin årsdebut och Hejja skulle få vara med om sin första agilitytävling! Och så var ju Colt med förstås! Plus en massa härliga agilityvänner. Mysigt! Dessutom sken solen, allt var liksom perfekt.

Hiljas första lopp var hopploppet. En inte helt enkel bana med luriga linjer (endast en nolla i large bevisar min åsikt). Som vi förstås löser hur bra som helst. För är det något Hillan är duktig på så är det att läsa min handling och vara uppmärksam! Men sen här vi det där förhatliga hindret slalom. Som vi har kämpat med i så många år (!). Så det sket sig.


Titta bara, hon går så fint så!

Hon går in rätt, men missar portar mitt i. Jag tog om en gång, men då gick hon ännu sämre så jag valde att springa på. Ja, jag blev ledsen och uppgiven. Frustrerad är bara förnamnet. Nåja, intalade mig själv att ta nya tag i agilityloppet. Och vi gör återigen ett riktigt bra lopp, men sen har vi ju slalom… Så det sket sig igen. Och min frustration ökade ännu mer, likaså min uppgivenhet.

Inte över min finaste Hilja, hon är så bra. Det jag blir så ledsen på är att jag inte förstår vad som blir fel, varför hennes sinnesstämning kring slalom är som den är. Varför blir hon låst och varför lyckas jag inte lösa upp denna förhatliga knut vi har kring slalom. Jag har lyckats lära min Harry ett slalom som håller världsklass, men vad jag än gör så blir Hiljas slalom aldrig bra.

Jag förstår att Hilja känner av min frustration och att det inte gör saken bättre. Men efter flera års kämpande med detta hinder så är frustration svårt att undvika. Vi tar nya tag och får hjälp av världens bästa Per!

För att prata om betydligt roligare saker så tar vi fröken border collie! Som minglade runt på tävlingen som vilken världsvan tjej som helst. grymt skönt att hon är så sansad och behaglig. Vill inte ha en border collie som hänger och flänger kring plan. Så vi jobbar vidare, men starten har varit över förväntan! Duktig tjej!

Colt då. Jodå, det hade kunnat bli två superlopp för han gick så fint, så fint! Agilityloppet var grymt, förutom mitt enorma misstag på slutet som orsakade oss en disk istället för pallplats! Hopploppet var en riktig utmaning och jag tog oss runt med mycket vilja! Tyvärr blev han för tajt vid ett hinder så vi fick en femma, men vi vann! Attans! Han är sååå rolig att springa med just nu, följsam, smidig och snabb! Bästa Colten!

Nu laddar vi lite denna vecka och så kör vi igen i Götene på lördag! Woop Woop!

Kelpien, en intelligent ras!

I lördags var vi på Kolmården. Mina föräldrar, min syster, alla barn och så min egen familj. Tack snälla Karin och Sabina som passade mina hundar. Kolmården var fantastiskt, även om jag är tudelad till att ha djur i fångenskap. Svårt det där. Agust njöt i fulla drag, sitt stora djurintresse har han ärvt efter mig!

Igår var det en slapp dag, men på kvällen tog jag tag i mig själv och gav mig av till klubben. Först sprang vi en runda och sen tränade vi agility. Jag har ju aldrig kunnat springa, har alltid tyckt att det varit så jobbigt. Men nu, nu är det nästan kul! Skaffade en app som säger till när man ska springa och när man ska gå och som stegras sakta men säkert. Tänka sig, kanske jag kan springa 30 minuter utan att svimma här om någon vecka!

Hundarna är förstås med på alla springturer, även gammelgubben! Ibland har jag honom i 15 m lina och ibland sätter jag honom i Baggenbältet så han sitter fast i mig. Han är ju ingen klockren hund att ha lös om man säger så. När han springer i lina kör han fullt rejs emellanåt och man måste ha lite koll på honom. Bekvämare att ha honom i bältet, dessutom drar han så bra! Bra träning för mattes magmuskler med andra ord.

Agilityträningen efter löpturen gick bra! Hilja ska tävla på lördag! Vår årspremiär och en slags nydebut hoppas jag! Hilja är riktigt duktig, även om det finns mer att önska gällande tryck, fart och slalom. Men, nu ska vi ut på tävlingsplanen igen och ha superkul tillsammans! Vi börjar i Lindesberg nu på lördag, sen blir det Götene, Karlskoga och Frövi. Colt hänger också på till de flesta ställen!

Harry fick träna slalom, något han är riktigt duktig på. Även om han är pensionär så innebär ju inte det att han inte får göra något. Han är minst lika aktiv som förut, kanske till och med ännu mer aktiv just nu när vi är ute och springer och har oss. Hejja fick träna på att stanna kvar, det är hon grymt duktig på, springa en liten kombination med en tunnel och några hinderstöd och även raksträcka mellan tre par hinderstöd mot en utlagd leksak. Duktig var hon och man blir alldeles varm i magen av hennes engagemang!

Sötaste bollien, vad du är perfekt!

bild (2)

Har inte bloggat på länge, men nu ska jag verkligen skärpa mig. Har ju så himla mycket att berätta! Vi får ta lite i taget.

Harry har blivit pensionär! Han gjorde sin sista tävling igår, på Kumla bks inofficiella tävling ”Värmeslaget”. Han skulle ju ha gjort det på Kumlas officiella tävling i april, men fick för första gången i sitt liv sprutdiarré. Så det fick bli denna tävling istället.

Han är pigg och glad och tycker nog själv att han inte ska pensioneras alls, men det känns ändå som rätt beslut. Vi kommer kanske att tävla någon liten inofficiell tävling och självklart på Kumlas månadstävlingar och så, men ingen mer officiell tävling. Vi kommer inte att sluta träna eller så, han ska hållas igång och vara aktiv även om han är pensionär.

Men, ni såg bilden överst i inlägget. Harry med den mest fantastiska rosett jag någonsin sett!

Jag är ju en riktig sucker för rosetter! Jag tjatar jämt om rosetter och väljer rosetter framför choklad de gånger man får välja. Harry och jag har rosetter från klass 1 och 2, men i klass 3 har vi ju varit chanslösa. Rosetter är ju ett fint minne, jag skriver upp på baksidan av alla rosetter vilken tävling, resultatet osv. Alla mina rosetter hänger så fint så i ett rum på ovanvåningen. Husse är väl inte lika förtjust som jag är. Hehe.

Untitled-1 copy

Untitled-2 copy

Den här rosetten har min fina klubbkamrat Tina beställt, i hemlighet! Jag anade ingenting! Jag blev uppropad till prisutdelningen och trodde jag skulle få pris för att Harry hade sprungit i seniorklassen. Men när det sen går upp för mig att den lådan Tina håller i innehåller denna rosett och att den är beställd enkom till Harry så var det svårt att hålla tillbaka tårarna!

Åååh, jag blev så rörd, så tacksam, så överraskad och så himla glad!!

Tänk att hon gjorde detta för vår skull! Mitt allra finaste minne någonsin med Harry! Denna rosett symboliserar allt, precis allt som vi gjort i agilityn – vår finaste rosett någonsin! Den har fått en speciell plats i huset, i hallen! Den ska synas!

Kumla bk är en fantastisk klubb! Jag är väldigt lyckligt lottad som hamnade här! Tack alla söta rara kumlingar för att ni är så himla bäst! 

Här kommer en video från Harrys sista tävling. Ändra så att ni får HD-kvalité på filmen så blir det bättre bild. Det är Hilja som låter så olycklig i första loppet, jag hade bara två hundar emellan dem så husse håller i Hilja och filmar.

I helgen var jag till Fagersta och tävlade med Hiljas brorsa Colt. Han gick så fint så och jag är väldigt nöjd med honom. Det var tre hopplopp (klass 2) som vi körde. Det första orsakade jag en vägran pga fel handling, men annars bra även om Colt var väldans laddad. I lopp två nollade vi, men fick en stor sväng i början. Tyvärr blev vi 8a och det var 6 pinnar. I sista loppet nollade vi igen! Och då fick vi till ett riktigt bra lopp! Men inte räckte det då heller. 7a blev vi, 6 pinnar…

Blä, surt att göra så bra ifrån sig och att det ändå inte ger utdelning. Det har blivit hårdare i klass 2 helt klart. Nåja, nya tag så kommer nog en eller annan pinne så småningom. Roligt var det, att åka på agilityäventyr med finaste Colt! Här kommer en liten film på det sista (och samtidigt det bästa) loppet för dagen.

Eftersom det var så bra upplägg på Fagerstas tävling så hann jag hem i tid för att åka på utflykt med familjen. Vi skulle första spana in ormarna på Öby kulle, men de tyckte det var för blåsigt gissar jag. Vi får åka dit igen helt enkelt. Efter Öby kulle åkte vi till Sörön, vårt favoritställe big time! Där finns det massor av vit- och blåsippor, men inte just denna gång. Vildsvinen hade varit och bökat och förstört och sedan behöver nog blommorna några dagar till på sig. Vi får åka tillbaka dit också.

Men, naturen vid Öby kulle är fantastisk och passar sig ypperligt för lite fotograferande så det blev det, brist på blommor till trots. Här kommer massor av bilder, för att se alla klickar du bara på länken här nedanför.

- Bilder från utflykten på Sörön -

Ikväll har Harry tävlat agility i Linköping med sitt bästa Gubbröra! Åååh, tänk vilken oerhörd tur jag har som får tävla agility med min finaste Harry. Jag är så glad att vi får köra agility tillsammans fortfarande. Jag oroar mig lite, att han ska vara stel och så. Men jag har så snälla vänner som övertygar mig att han ser normal ut.

Tror det blir lättare för mig sedan när han är pensionär, då ska jag försöka att inte oroa mig. Jag vill ju inte göra något som är fel för honom. Men han var så glad idag! Han visste precis vad som var på gång när jag packade väskan och tog på mig tävlingskläderna. Han ville åka på en gång!

Och glad var han också när vi körde. Han må ha tappat mycket fart, men det gör inget så länge han har roligt! Och det hade han ikväll! Första loppet, som var agility, blev det knas kring gungan så vi fick hela 15 fel innan hinder nummer 5. Men sedan körde han på så fint så! Hopploppet nollade vi! Så himla kul!

Nu är det snart dags för Harrys sista officiella klass 3 tävling, det blir på vår tävling i Askersund. Kumla bks alltså 12 april. Då ska Harry köra två hopplopp. Jag tror det kommer att bli väldigt känslosamt, men samtidigt känns det skönt att ha ett planerat slut. Vi har gjort så himla mycket tillsammans under åren. Och det kommer vi att fortsätta med, för vi kan säkert starta en och annan inoff – bara för att de tär så himla skoj!

Här kommer Harrys hopplopp från kvällens tävling. Finaste pinscherkillen min!

Vad gjorde man utan hundar? Jag kan för mitt liv inte förstå hur människor faktiskt  i n t e  vill ha hund. Mina hundar är kanske inte mitt liv, men det är banne mig inte långt ifrån. Utan dem vore jag inte Emma.

Biggan och jag brukar skoja och prata lite om hur himla knasiga och tokiga (på ett kärleksfullt sätt) mina hundar är. Hon säger alltid att mina hundar blir så eftersom de har en så rar matte. Det värmer och hon får gärna säga det många fler gånger. Jag tycker att mina hundar är helt fantastiska. De kanske inte är perfekta i andras ögon, men i mina är det de.

De må vara jobbiga ibland och visst kan jag tycka att de är lite väl studsiga. Men de är glada, fulla av liv och väldans snälla. Speciellt mot varandra. Det är inte det minsta gruff mellan mina hundar, de respekterar varandra och har ett fantastiskt samspel. De passar varandra som handen i handsken. Att se dem umgås med varandra, vara nära, bli lyckliga när de ses, leka och busa – ja, det värmer mitt hjärta.

Tack mina finaste fina för att ni berikar mitt liv!

Hejja har inte testat mycket agility, men nu lär det bli mer valpövningar när man kan träna utomhus. Det finns så himla mycket en agilityhund behöver kunna, så nu är det dags att börja nosa på de viktigaste sakerna.

Det vi kommer att lägga mest träning på är att kunna befinna sig vid banan utan att bli galen när andra kör. Känner redan nu att det är tufft för unga fröken. Sedan ska vi även träna på sitt/ligg – stanna kvar, springa mot leksak, runda hinderstöd, springa i tunnlar, leka bangleken med gungan, tasstarget och mycket annat.

Ja, jag kommer att köra två-på-två-av eftersom jag inte känner att jag har tiden eller kunskapen om Running contacts. Kanske jag kör rc med nästa hund. Eller nästnästa, hehe.

Men oj vad skoj det är att träna med Hejja! Hon ger allt hela tiden! Att träna samtidigt med andra hundar går bra, men vi har inte testat så mycket när andra kör agility. Det gäller att fråga om det är ok först, för jag kan ju inte garantera att hon inte springer fram, än. Lydnad är däremot inget problem, även om det skojas och stojas.

Hilja har fått träna lite agility idag hon också. Vi har ju haft stora problem med slalom, men det känns som att vi äntligen är på rätt väg. Hon jobbar så fint så och kan göra fel utan att bli ledsen. Vi ska inte tävla (officiellt) innan 4 maj, men ni kan tro att det rycker i tävlingstarmen. Kolla bara här på filmen vad duktig hon är:

Harry är ett litet orosmoment. Han har haltat på höger bak, men om det är åldersstelhet eller att han har ont vet jag inte. Och hur vet man det? Han haltar de första stegen, sen när han fått röra sig en bit blir han ohalt och rör sig normalt med bra tryck i steget. Han har ju blivit stelare den senaste tiden, men tänkt om han dessutom gjort sig illa och är halt på riktigt.

Vi har en tävling inbokad i Linköping nu på lördag och jag velar fram och tillbaka. Ena dagen tycker jag han ser bra ut, nästa inte och så vidare. Bläää, om han bara kunde säga att han är lite stel och att det inte är någon fara. Han fick köra några slalom idag och ett par låga hopphinder. Han har inte varit mer eller mindre halt efter vila. Det enda jag vet säkert är att han var jäkligt glad ute på appellplanen idag. ;)

Nåja, det är några dagar kvar tills jag måste bestämma mig om jag kan åka eller inte. Jag vill ju tävla med Harry och Harry vill garanterat det han med. Men vi får se närmare helgen.

 

Det ligger några nya fotoalbum uppe nu.

9 mars Klubben

15 mars Vallning -