Alltså, hon är ju för söt!!

Det är kul att studera hennes öron, de ändrar sig lite nu och då. Just nu har hon ett perfekt pinscheröra och ett på svaj. Vi får se hur de ser ut om någon dag.

Hon är verkligen en söt valp, men emellanåt blir hon helt rabiat. När hon får sina kvällsrejs gör man klokt i att hålla sig undan, de är vassa de där tänderna… Jag får ta henne i famnen och hålla i henne tills hon coolar ner sig. I början tog det lång tid, men nu slappnar hon av mycket fortare.

Just nu har Hilja tagit över rollen som lektant. Harry leker också, men inte alls lika mycket som han gjorde de första veckorna. Hilja är väldigt duktig, på att både leka och fostra! Fina, fina Hilja, tusen tack för hjälpen! Det är så himla bra att ha två kloka (nåja, en klok iaf) äldre hundar som kan berätta vad som är rätt och fel och som gör det på ett bra sätt.

Min fina trio, världsbäst liksom!

Hilja, inte helt nöjd över att vara med som sällskapsdam…

Ojoj, igår blev jag riktigt rädd! Hejja kom gåendes över mattan när hon mitt i allt började skrika, i panik och smärta! Hon skrek och skrek och skrek, säkert i 15 sekunder. Jag blev så rädd och när hon hade lugnat sig så började jag klämma, känna, leta, böja och vrida. Inte en endaste reaktion.

Under kvällen så var hon lite låg, men busade, åt, bajsade, kissade och var i stort sett som vanligt. Men det kom pip med ojämna mellanrum i helt olika situationer. Hon sov hela natten, bortsett från vid 5-tiden då hon ville ut och kissa och bajsa. På morgonen pep hon till några gånger.

Hon slutade dock pipa vid 8-tiden. Ville inte riktigt äta sin lunch och bajsade ut en skumgummibit, rätt stor. Jag hade bokat in ett veterinärbesök och trots att jag var rätt säker på att skumgummibiten var orsaken så åkte vi ändå. Skulle aldrig förlåta mig ifall det var något annat knas.

Veterinären var vår vän Sandra från brukshundklubben. Jag har alltid gillat Sandra, men aldrig ”råkat ut” för henne som veterinär. Men oj vad bra hon var!! Så proffsig och noggrann! Så lugn med Hejja och man fick förtroende för henne direkt. Sandra klämde, kände, böjde och lyssnade. Allt såg prima ut! Så även hon trodde att boven i dramat var skumgummibiten.

Sandra lyssnade även på Hiljas hjärta, som lär bra. Ett litet blåsljud har hon ju. Hon kände även på Hiljas knöl som hon har i länden. Den ska vi hålla lite koll på, men högst troligt är det inget farligt.

När vi var klara tyckte Agust att Hejja skulle få en belöning, så hon fick en pipanka. Agust tyckte även att han skulle få en belöning, de har en godis/dricka/matautomat på Jourkliniken. Så han fick en tablettask och var så nöjd så. Smart kille det där, belöning till både hund och människa. Självklart fick även mamman smaka på godiset.

Så himla skönt att det inte var något knas med min finaste corder bollie. Man hinner tänka mycket dumt under tiden ens rara lilla valp skriker hjärtskärande. Usch å tvi! Men nu var allt så bra och kvällen har ägnats åt extra mycket gos!

Om två veckor ska vi till veterinären igen. Hejja ska vaccineras och Harry ska genomgå en seniorkoll. De lär säga att han är i prima form för att vara 10,5 år gammal! Jag vill inte tro något annat. Mina finaste hundar liksom!

Hejja efter besöket, med sin belöning för att hon var så duktig.

Hejja, snart 10 veckor ung. Söt som socker och så gullig så man blir alldeles till sig!


Mina fina rallylydnadshundar, dagens träning gick tipptopp!

Snart har Hejja varit hemma hos oss i två veckor. Och hon känns redan så självklar! Det fungerar klockrent med alla tre hundarna. De har ett väldigt fint förhållande redan, man märker att de gillar varandra. Det känns inte jobbigt alls att ha tre hundar, inte just nu iaf. 

Hejja är än så länge en väldigt enkel valp. Är superduktig på att kissa och bajsa ute, har till och med börja säga till när hon vill ut. Frågar man henne om hon vill gå ut springer hon till altandörren, klockrent! Hon äter som en häst, men har lite svårt att låta bli Harrys och Hiljas matskål med sura miner som följd. Jag får passa på henne vid varje måltid, hon är en envis tjej! Fast nu får hon lite färskfoder i kvällsmålet och då är hon betydligt nöjdare över sin matskål.


Hejja har fått följa med på långpromenaderna, åkandes i Agusts gamla barnvagn! Kalas!

Hon är duktig på att koppla av, även om hon såklart får sina toktyck där det gäller att passa händer, fötter och ja, egentligen hela kroppen. Hon hugger och hon hugger hårt! Men är superenkel att avleda med en leksak. Det gäller bara att ha en leksak i närheten. 

Gå i koppel gör vi typ aldrig. Så jag har fått hämta henne från grannarna några gånger när vi går till eller från parkeringen. Hon är en självständig liten tjej. Blir inte jätteledsen när jag försvinner. Jag blir däremot lite nervös när hon försvinner för hon är galet snabb! Så det blir nog koppel på snart, iaf släpande i marken.

För några dagar sedan hoppade hon upp i soffan mitt i allt! Det var väldigt tidigt! Nu har hon lyckats flera gånger. Hon är envis och ger sig inte i första taget, känns gott inför framtida träning!

Hilja försöker fly med sin favoritleksak. Vill inte dela den med Hejja just nu.

Hon är väldigt cool med nya människor, vill direkt fram och hälsa och gosa. Hon är cool med nya hundar med, visar sig liten och rar. När hon lärt känna hunden (så många känner hon naturligtvis inte än) så blir hon tuff och tar för sig. Med Harry och Hilja visar hon sin rätta sida, hon tvekar inte att försöka stjäla ben eller busa rejält.

Jag har börjat klicka in henne, så snart ska vi börja hennes träning mot att bli en stjärna! Jag längtar!

Imorgon ska jag och Hilja gå kurs, lydnadskurs. Herregud, jag kommer nog att skämmas lite, vi kan verkligen ingenting i lydnad… Vi tränade lite rallylydnad idag, när jag ville ha henne i fotposition så gick hon ganska ofta mellan mina ben, dvs startposition i agility… 

Nåja, jag hoppas kunna få lite tips och idéer iaf. Och jag är säker på att vi kommer att ha skoj!


Mina finaste fina, de gillar verkligen varandra!

Igår hade vi årets sista månadstävling. En väldigt trevlig tillställning som Helen passade på att fota, bästaste du! Det är sååå kul att ha bilder på sig själv och hundarna. Efter tävlingen åt vi en smarrig smörgåstårta och firade de som vann månadstävlingarna.

I small och medium tog Tina hem vinsten med sina hundar. I large knep Elektra vinsten! Wohoo!

Hur gick det för mig igår då. Jo, Harry diskade jag i det svåra loppet. Jag hamnade hjälplöst efter vid ett ställe och då var man rökt! I det lätta loppet nollade han! Cocos klarade den svåra svängen, men sen drog hon in i en tunnel som jag inte alls hade planerat… I lätta loppet diskade hon sig när hon drog förbi en tunnel… Men många fina delar! Hilja diskade svåra loppet på samma ställe som Cocos, men även hon klarade den svåra svängen! Hon hade jättefin fart med!! I lätta loppet fick vi fem fel i slalom och lyckades vinna klassen.

Med Hejja flyter allt på så himla fint! Hon fortsätter vara en exemplarisk valp! Jag har börjat klicka in henne, sååå roligt! Vi leker lite varje dag och banne mig, den lilla flickan kan kampa! Idag började jag putta lite på henne och en gång puttade jag nog lite för mycket för då blev hon förbannad och högg mig i handen. Humör har hon med.

Hon är helt ljuvlig och helst vill jag bara pussa på henne hela tiden! Hon lyssnar ganska fint på Harry och Hilja. Idag låg Harry och tuggade på ett ben och Hejja gick fram. Harry morrade med hela kroppen, men lilla Hejja ålade sig fram och försökte sno det. Hon hade tänderna runt benet, men vågade inte riktigt sno det. Jag fattar inte hur hon vågar sig fram när Harry låter som ett helt åskoväder! Tuff liten tjej eller bara dumdristig?

Hilja som jag aldrig hört morra har idag gjort det för första gången! Hejja vill gärna springa fram och kika i de andras matskålar. Jag har tagit bort henne innan hon hunnit fram, men ibland missar jag. Förut har Hilja bara bett mig om hjälp, men idag blev hon arg! Jag blev väldigt förvånad över att höra min väna Hilja morra djupt från magen! Men det gjorde iaf att Hejja tvekade att gå fram! Bra Hilja!

Hilja har annars lärt sig gilla det lilla pyret och de leker så fint tillsammans nu! Så härligt att se mina tre hundar ha så stor glädje av varandra! Finaste!

Helen fotade inte bara månadstävlingen igår, i fredags fotade hpon mina hudnar bland höstlöven! Så himla fina bilder!! De kommer snart! Måste ju fixa lite först, välja ut de bästa osv! Den bilden som är överst i inlägget är därifrån. Men här kommer iaf lite bilder från gårdagens månadstävling, fotade av Helen!

- Bilder från månadstävlingen – 

 

oktober91Lite följa John i trädgården.

Vilken fantastisk valp jag har fått hem. Sov hela natten, inte ett knyst. Kissar varje gång man tar ut henne, bara att sätta ner henne på vilken gräsplätt som helst så kissar hon i princip direkt! Äter, busar, pussas, är så himla söt och glad hela tiden. Jag är kääääär!

Det första hon gjorde imorse när Agust vaknade och kom ner var att rusa fram till honom och pussas. Gissa om Agge blev glad! Så himla sött. Agust är väldigt förtjust i Hejja, men det är väldans lätt att bli det.

Det enda dumma hon gjort är att käka ur Harrys matskål. Han morrade ända från magen, men inte brydde hon sig… Tur att hon har en snabb matte som tog bort henne. Hon är väldigt hungrig och äter snabbare än snabbast.

Igår var Hilja lite avvaktande, men idag har hon släppt loss mer. Oj, vad skoj de här två kommer att ha när Hejja blir äldre. De kommer att ha kul nu med förstås, bara Hilja släpper loss lite mer.

So far en alldeles fantastisk valp! Jag kunde inte vara nöjdare!

Nu är hon äntligen hemma! Det känns så himla bra!

Harry blev helt galet glad, Hilja var mer avvaktande. Hejja har tagit allt med ro, nyfiket undersökte hon hela nedervåningen. Hon har både kissat och bajsat i trädgården och tyckte det var jättespännande att springa omkring där i ficklampans sken. Ätit har hon också gjort, herregud det försvann på några sekunder. Hungrig liten tjej. Gick utan att tveka fram till Harrys skål och började käka tillsammans med honom, tur att matte flyttade på henne.

Det känns för jäkla bra det här! 

Här är en liten film från Hejjas första stund hemma hos oss.

I helgen tävlade vi lag i Göteborg. Det gick precis som de andra tävlingarna den här säsongen – dvs inte alls. Det är inte Gubbröras år i år, inte Vilgots änglars heller. Men det känns som att det inte gör något. Minnena, upplevelserna och känslan från förra kvalomgången kan ingen ta ifrån mig. Jag är fortfarande galet lycklig att jag fått uppleva ett agility-SM med min finaste pinscher.

Det finns en liten chans att vi kan kvala även detta år, men det börjar kännas tufft. Om vi kvalar blir jag förstås kalasglad, men om vi inte lyckas så kommer jag inte att bli ledsen. Jag har fått uppleva så himla mycket med min finaste pinscherkille och mer ska det bli. Hilja är fortfarande ung, jag känner ingen större stress med henne. Går det så går det.

Harry tävlade bara på lördagen. Han gjorde tre fina lopp och ett lopp där han inte ville vara med. Han hade bra fart, gjorde fina slalomingångar, kändes strålande glad, lyssnade toppen och var allmänt söt. Förutom i ett lopp då. Inte så konstigt då det regnade i sidled… Undrar varför jag tog ut honom ens. Han borde inte behöva utsättas för agility i det vädret, för han gillar det inte. Nästa gång ska jag tänka klokare.

I närheten av Göteborg-Mölndal bk finns ett militärområde och en skjutbana. Det gjorde att jag tvekade att ens åka dit med tanke på Harrys skotträdsla. Men vi beslutade att åka och tur var det! Det var inte mycket skott under helgen, men det pangade lite till och från. Det bästa av allt var att Harry inte brydde sig!! Han lyssnade och tittade på mig, sänkte svansen, men lika fort åkte svansen upp igen och han blev glad och sprallig. Hurra!!! Så skönt att se.

Hilja är ju skottfast, så underbart! Men något Hilja inte är är slalomsäker… Hon som gjort så himla fina framsteg i slalom under sensommaren/hösten har nu gått tillbaka alldeles för långt. 8 lopp körde vi, endast ett slalom satt… Och det var på håret. Det känns väldigt ledsamt och jag blir även frustrerad för jag vet inte vad som är fel.

Jag kan bara gissa och då misstänker jag att det beror på att jag försökt träna slalom igen. I slutet på maj slutade jag träna slalom, jag körde det endast på tävling. Hiljas slalom blev säkrare och säkrare och nu senast på Öland gjorde hon superfina slalom! Jag tänkte då att jag kanske skulle kunna börja träna slalom (på klubben alltså), men tydligen inte…

Jag känner mig ledsen, för i övrigt går hon så himla fint! Men vi kan verkligen inte avancera när slalom är så dåligt. Vi står och trampar på samma ställe eller till och med lite åt fel hål – bakåt. Jag är helt tom på idéer och känner ett sting av hopplöshet inför vårt problem.

Jag vill verkligen kunna köra agility med Hilja och inte behöva oroa mig för slalom. Jag vill kunna hjälpa henne att bli säkrare och snabbare. Jag vill kunna träna ingångar, utgångar, byten och allt annat som en agilityhund behöver kunna. Men jag kan inte. Det känns väldigt ledsamt och jag tycker det är jobbigt att jag inte klarar av att träna henne.

Jag har dock inte gett upp, utan bett Per om hjälp. Per är otroligt duktig på att träna hund och han brukar alltid lösa mina bekymmer, vad de än må vara. Så jag lägger allt mitt hopp till Per, att han ska hjälpa oss ur denna svacka.

Mitt största bekymmer är inte att Hilja inte kan slalom, utan att hon blir låg och ledsen när det handlar om slalom. Jag har tusen gånger hellre en hund som vill och försöker och gör fel på fel, än en som blir osäker, låg, långsam och ger upp. För det gör mig osäker och gör att jag nästan vill ge upp. Men bara nästan…

Håll tummarna att Per lyckas vända vår nedåtgående trend.

En annan sak som däremot är mycket roligare att tänka på är att imorgon är dagen då Hejja kommer hem!!! Wohooo!!! Jag har svårt att fatta att när jag åker från Ann imorgon så är det med en ullig, liten gullig, bitade och pussande border collievalp. Snälla Karin följer med så jag kan ägna bilresan åt att titta på valpen och lukta, pussa, gosa, drömma, klappa, klia, titta och längta! Häftigt!

1377034_10151917918033606_26376023_nHejja 7 veckor, foto: Ann Björkenius

Ååååh, hon är ju för söt! Vem kan motstå denna lilla rara valp? Tänk att hon ska flytta hem till mig på tisdag nästa vecka! Galet! Ni kan tror att jag längtar

I helgen ska jag och hundarna åka till Göteborg. Där är det lagtävlingar och vi ska försöka lyckas lite bättre än vad vi gjort de senaste tävlingarna… Så håll en tumme eller två.

Jaaaaa!! Det är nu bestämt att iDog blir den tjej som flyttar hem till mig! Jag är så rackarns glad!!! Har så svårt att förstå att jag alldeles snart har en egen bcvalp här hemma, wow!

Idag blir hon sex veckor, snart är hon här!

Fem veckor, söt som socker!

4 veckor

Nyfödd!