Rasstandard för kooiker   -klicka här-

Mina egna ord om kooikern

På den här sidan berättar jag min uppfattning om rasen (med reservation för ändringar =) och varför jag kom att välja just kooikerhondje när jag bestämde mig för att skaffa hund. Bland länkarna hittar du många andra kooikersidor där du kan läsa mer om rasen, gör det!

De flesta som ser en kooiker tycker att den är mycket vacker. Sunda proportioner, passlig storlek och härlig utstrålning. Det sista man skall göra är dock att låta sig förledas enbart av utsidan. Kooikern är avlad för att arbeta och älskar verkligen att arbeta. En kooiker som inte får arbeta blir ingen glad kooiker. Rasen kommer från Holland och användes som gårdshund och för att jaga änder i stora nätfällor (endenkooi). Det jaktsättet har i princip försvunnit helt, men rasens egenskaperna lever kvar. Kooikern är modig, envis, självständig, intelligent och mycket lyhörd för omgivningen. Redan som liten krävde också Atte betydligt mer än familjens cavalier någonsin gjorde. Han gillar när det händer saker och fullkomligt älskar att lära sig nya saker. Han söker ständigt nya sätt att pocka på uppmärksamhet och den bästa belöningen är att få jobba vidare! När han blir osäker backar han aldrig, vilket också är typiskt för en kooiker.

De har ofta en förmåga att samla sig och sedan avreagera snabbt. Mod och skärpa! Det nämns ofta att kooikern kan vara reserverad mot främmande. Om det betyder obrydd så håller jag med. Hälsningsceremonin är vänlig men snabbt överstökad. En kooiker skiljer på vänner och ytligt bekanta.

Eftersom kooikern är väldigt lyhörd för sin omgivning behöver man som ledare inte skärpa tonen eller trycka till sin hund. Genom att skapa rutiner och självsäkerhet hos sin valp får man en mycket stabil vuxen hund som reder sig i de flesta situationer. Det är min övertygelse. En av orsakerna till att jag hittade kooikern är att de klarar sig bra i agility. En snabb hund som kan arbeta självständigt och älskar att arbeta med sin förare! En kooiker passar också till många andra aktiviteter, de flesta har jag fått upp ögonen för efter att jag skaffade hund. Lydnad, sök och viltspår lockar mig personligen och förhoppningsvis får vi pröva på viltspår redan i vinter!

Trots den stora arbetslusten har kooikern också förmågan att koppla av. Alla kooikrar jag känner är välbekanta med sofflocket även om de flesta inte är några gosegrisar av stora mått. Atte kommer gärna och kryper upp i famnen eller lägger huvudet i knäet för att bli pillrad i öronen, men att överbelamra honom med pussar eller lyfta upp honom när han inte är med på det är inte populärt. Full av både tillgivenhet och integritet. Kanske är det därför som kooikern ofta blir en enmans hund. Min Hund.